Gula fackföreningar hör inte hemma i Sverige
Fackföreningar ska vara av arbetare – för arbetare Det skriver IF Metalls centrala ungdomskommitté i en insändare
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2011-11-17, 13:01 Uppdaterad 2020-08-25, 13:40
Enligt de senaste mätningarna ligger S på mellan 25-28 procent i väljarstöd. Samtidigt föredrar 68 procent Reinfeldt som statsminister. Ändå är loppet inte kört inför valet 2014!
Låt oss börja med den problemformulering som dominerar politiken – den s.k. ”medelklassanalysen”. Medelklassen förutsätts vara nästan enhetlig (inte uppsplittrad i skikt av löntagare med olika livsvillkor) samt ha borgerliga värderingar. För att vinna val måste partierna vinna denna medelklass, vilket kräver att partierna vrids åt höger. Dessa idéer finns inte minst hos högerfalangen inom S.
Mot medelklassanalysen ställer vi en annan ”berättelse” – ett producentperspektiv vars grund är industrins betydelse för ekonomin. Några siffror:
Försvinner industrin dras mattan undan för välfärden. Denna grundläggande insikt saknas i hela den politiska debatten.
Ska arbetarrörelsen återta initiativet måste S fokusera på industrins roll och med dess hjälp ”spränga” medelklassanalysen:
Industrin kräver utbildning och forskning. Dessutom blir producenter av varor och utbildning sjuka. Vård krävs för att komma tillbaka i arbete. Det ömsesidiga beroendet mellan producenter av varor, utbildning och vård är uppenbart, förutom att vi alla behöver omsorg när vi blir äldre. Producentperspektivet spränger därmed den konsumentbaserade medelklassanalysen.
Vill S återta initiativet i samhällsdebatten kan partiet inte kapa banden till LO. I stället bör band knytas till TCO. I stället för anpassning till en abstrakt medelklass, som påstås kräva högerpolitik, behövs allianser över fackliga gränser.
Antalet anställda i de svenska storföretagen har ökat med 30 procent på 20 år. Men ökningen sker ofta utomlands! I Sverige däremot minskar jobben. Trots höga vinstnivåer halkar investeringarna efter. Det handlar uppenbarligen också om makten över vinsterna.
Arbetarrörelsen kan komma igen inför valet 2014. Men det kräver att den höger inom S som vill kapa banden till facket slås tillbaka. I stället måste facket sätta tonen.
Det handlar ytterst om makten över produktionen. Kan arbetarrörelsen ställa denna fråga i centrum kommer många fler att kämpa för ett maktskifte 2014 än vad dagens opinionssiffror anger.
Andreas Löfdahl, metallare Volvo LV Umeå
Åsa Eriksson, undersköterska äldreomsorgen, Kommunal
Jan Hägglund, Handelsmedlem, ledamot kommunfullmäktige Arbetarpartiet