Saab-uppsagda underkänner Arbetsförmedlingen

RapportFörvirring och besvikelse över Arbetsförmedlingens insats. Men många pluspoäng till omställningsföretaget Startkraft. Det är huvuddragen i intervjuer med före detta Saab-arbetare som ingår i LO-rapporten ”Två år efter SAAB-kraschen”.

Rapporten presenterades på ett seminarium i dag, torsdag, exakt två år efter att Saab gick i konkurs. 3 000 personer blev av med sina jobb, varav 1 400 metallare.

Rapportförfattaren Anna Danielsson Öberg har gjort djupintervjuer med 17 arbetare. Hon har också intervjuat representanter från Startkraft, kommunen, Arbetsförmedlingen och facket.

Intervjuerna visar att arbetarna generellt sett inte är nöjda med Arbetsförmedlingens insats. De talar om att det var svårt att få tag på handläggarna, att vissa av dem var nonchalanta och att det till och med hände att handläggaren inte dök upp på avtalad tid.

Flera personer blev ställda när de förstod att de inte skulle få någon hjälp från Arbetsförmedlingen. De kände inte till förmedlingens ändrade uppdrag, som innebär att man bara ger stöd till vissa prioriterade grupper. Personer som anses ha lätt att få ett nytt jobb får högst ett möte med en handläggare, sen ska de klara sig själva.

Mötena med omställningsföretaget Startkrafts coacher beskrivs som meningsfulla. Det var skönt att prata av sig, få tänka fritt vad framtiden kan innehålla. Och få hjälp med att formulera ett ordentligt cv.

Samtidigt säger en del av de intervjuade att coacherna var hysteriskt positiva, att alla fick samma hurtfriska råd, oavsett vem man var eller var man befann sig.

Facket får också kritik i rapporten. Dålig information nämns och bristande uppföljning bland dem som inte fick några jobb. Jolanta Walkow, som är en av de intervjuade, säger så här:

– Man blir så otroligt ensam som arbetslös. Ingen kontakt med facket eller gamla arbetskamrater. Vi som är arbetslösa jobbar stenhårt hela dagarna med att leta jobb och studera. Men ingen bryr sig. Vi behöver stöd, men nu finns det inget.

Rapporten beskriver också betydelsen av pengarna till omställning som kom från EU:s globaliseringsfond. Det var 90 miljoner kronor som öppnade helt nya möjligheter att erbjuda utbildning och praktik till de uppsagda.

Leif Håkansson, IF Metalls ombudsman i Trollhättan, som deltog i seminariet, var nöjd med Startkrafts insatser. Han, och andra deltagare, tycker att omställningsföretagen som jobbar för TSL  (Startkraft i det här fallet) borde ha större möjligheter att hjälpa med utbildning. Saab-arbetarna hade tur och fick pengar från globaliseringsfonden, men det gäller inte andra uppsagda arbetare.

Rapportens författare Anna Danielsson Öberg fick frågan om hon tyckte att omställningsarbetet på Saab fick ett bra resultat.

– Det är så många som har långt kvar till ett tryggt jobb. Om man ser det så är svaret nej. Men samtidigt, vad kan man begära i en region med så hög arbetslöshet?