Hoten och hatet mot våra rättigheter

Efter femtio år som lönearbetande aktiv typograf ser jag nu hur mycket av det vi slogs för och uppnådde har raserats eller försämrats. Tydligast blir det när det gäller den skapade arbetslösheten.

De viktiga, visserligen dispositiva förhandlingsbara arbetsmarknadslagarna, är nu ständigt ifrågasatta av Alliansen och kapitalet. Hatet och hotet mot den kanske mest betydelsefulla lagen LAS (lagen om anställningsskydd) pågår ständigt.

Därför är det angeläget i vår tid av avsked, arbetslöshet och outsourcing att alla berörda vet vad som gäller. Jag har fått många telefonsamtal från oroliga om detta.

Såväl privata företag som offentlig sektor försöker regelbundet ”runda” LAS med pengar, mobbning och anklagelser om bristande yrkeskunskap. Allt för att bli av med kostsam övertalighet och oönskad arbetskraft. Det vanligaste är att erbjuda avgångsvederlag på ett antal månader och upp till två årslöner.

I de fall dessa erbjudanden varit allmänt riktade har yngre medarbetare ibland anmält sig frivilligt. Tagit emot pengar, köpt en motorcykel eller åkt jorden runt. För att sedan söka nytt arbete. Ofta utan framgång.

Äldre anställda har också tagit emot pengar, levt upp dessa och sedan räknat med a-kassa. Men har man frivilligt slutat utan att ha blivit avskedad p g a arbetsbrist riskerar man att bli avstängd från a-kassan i minst tre månader. Det gäller såväl yngre som äldre arbetskraft.

Det mest djävulska sättet att störa bort folk från arbetsplatsen är att erbjuda ett hyggligt vederlag till någon med många anställningsår som är skyddad av LAS. Den anställde känner sig då utpekad som någon företaget inte vill ha kvar. Börjar vantrivas på jobbet, tar vederlaget som plåster på såret och går ut i lång och svår arbetslöshet bland annat ofta på grund av ålder.

Det händer att starka och modiga personer vägrat ta emot dessa allmosor och istället lagenligt hävdat sina många anställningsår och sin rätt att arbeta kvar. Företaget kan då inte gå vidare utan risk för stora skadestånd. Så stark är lagen. Vanligt är att man då hävdar att vederbörande inte har de nya tekniska kunskaperna som krävs.

Det ska man inte låta sig skrämmas av, ty lagen innebär att arbetsgivaren är skyldig att på betald arbetstid vidareutbilda den anställde till de uppgifter som ska utföras.

Inte ens vid svåra fall av alkoholism kan företag avskeda folk utan ska erbjuda vård för att klara arbetet och livet. Att försvara LAS som hotas och hatas av borgare och kapitalister är en sofistikerad och svår klasskamp i en svår tid i likhet med att skydda förtroendemannalagen som ger facklig förtroendeman eller kvinna rätten till fackligt arbete på betald arbetstid och omöjlig att avskeda i till exempel en personalminskningssituation. Det skulle då betraktas som förföljelse av obekväm företrädare. Oavsett hur många LAS-år denne har bakom sig.

Därför är det av yttersta vikt att de medborgare som har turen att ha ett jobb sätter sig in i våra arbetsmarknadslagar, biter sig fast på arbetsplatserna och försvarar sin mänskliga rätt till arbete.

Vi måste återerövra det vi en gång vunnit och nu förlorat, eller tappat.

Arbete åt alla!

Lars Isaksson