Slipsrasismen är löntagarfientlig

Sverigedemokraternas framgångar i opinionen har hittills kommit av att partiet tagit röster från den borgerliga alliansens partier, främst från Moderaterna. Nu går det inte så bra för regeringspartierna. De rödgröna skulle kunna bilda egen majoritet med råge om det vore val i dag. Det innebär att SD:s vågmästarroll är hotad.

Det är mot bakgrund av detta som man ska förstå Jimmie Åkessons besök på Volvo CE i Eskilstuna under gårdagen. SD-ledaren har på senare tid deklarerat att hans parti aktivt försöker värva röster från Socialdemokraterna. Flörtandet med arbetarväljarna har pågått en tid och besöken i Norrbotten nyligen och på ett industriföretag igår får ses som strategiskt valda partiledarbesök.

Redan i somras under Almedalsveckan lät Åkesson proklamera att arbetarkvinnorna, dvs Kommunals medlemmar skulle lockas att rösta på SD. Han gjorde utspel om rätt till heltid bland annat.

Retorik är en sak. Politik är en annan. Riksdagens utredningstjänst visar i en rapport att Åkesson och hans partikamrater i riksdagen röstar i nio fall av tio med den borgerliga regeringen. Tankesmedjan Tiden har borrat vidare i statistiken och undersökt hur SD röstat i olika sakpolitiska frågor.

Bilden är tydlig: Sverigedemokraterna är och förblir ett löntagarfientligt parti. På arbetsmarknadspolitikens område röstar SD framförallt med de borgerliga partierna mot förslag som läggs av (S) och (V). Bland annat röstade Sverigedemokraterna mot förslaget till nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet – en hjärtefråga inte minst för de industriarbetare som nu Åkesson försöker flörta med. Partiet har dessutom sagt nej till förslag om heltid för dem som idag tvingas till deltidsjobb. Kommunals kvinnor har alltså inte mycket att hämta hos SD.

Sverigedemokraterna har också drivit krav på undantag från turordningsreglerna i LAS och är emot att arbetstagare ska kunna göra skatteavdrag för sin fackavgift.

Enligt Tiden-rapporten har SD i arbetsmarknadsfrågor under 2012/2013 röstat med regeringen i 26 fall och endast i fyra fall med den rödgröna oppositionen. I skattefrågor har SD röstat 22 gånger med regeringen och bara två gånger med oppositionen.

Åkesson kan göra hur många besök han vill på S-fästen runtom i landet men partiet han företräder är och förblir ett högerparti lika löntagarfientligt i dag som tidigare.

Det är egentligen mycket logiskt. SD:s rasistiska ideologi tolkar samhälle och värld utifrån kultur och etnicitet, inte i ett klassperspektiv. I Åkessons värld har en arbetare med helsvensk bakgrund mer gemensamt med den ”pursvenska” direktören på företaget än med sin arbetskamrat som är invandrare från Bosnien. Industriarbetarna på Volvo CE och andra företag vet att detta är en falsk verklighetsbild och en bristfällig maktanalys.

Poängen med att organisera sig fackligt är att gå samman med dem man delar maktposition med – löntagarna går samman och kan i gemensam styrka ställa krav på drägliga arbetsvillkor och löner. Slipsrasisterna i SD splittrar istället löntagarna med sitt budskap om ”vi svenskar” mot ”de där invandrarna” och försvagar arbetarnas situation på arbetsmarknaden.

Åkesson kan behöva ett besök i industrivärlden men industriarbetarna har inget behov av Åkesson och hans främlingsfientliga högerpolitik.

Helle Klein