Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Karensdagen gör comeback som stridsfråga

12 maj, 2014

Skrivet av

ANALYSDet fanns en tid när karensdagar kunde välta regeringar. Eller näst intill. Sedan kom en djup kris och frågan sopades bort från dagordningen. Men nu ligger karensdagen på bordet igen.

Sverige stod på randen till sammanbrott några skälvande veckor hösten 1992.

Valutan skulle försvaras till varje pris mot spekulanterna. Riksbanken drev upp räntan till 500 procent och Carl Bildts regering bjöd in oppositionsledaren Ingvar Carlsson. Hårda krispaket med beska nedskärningar skulle lugna marknaden och få den att sluta spekulera mot kronan så att räntorna kunde sjunka mot mer normala nivåer.

Under de skyhöga räntorna gick företag omkull på löpande band  och arbetslösheten rakade i höjden mot nivåer som landet inte hade sett sedan 1930-talet.

I krisuppgörelsen med Socialdemokratrena krävde moderatledaren Carl Bildt flera karensdagar. Det blev en. Och den är fortfarande kvar. Det är den som den nuvarande regeringen – enligt Dagens Nyheter – själva struntar i när regeringsledamöterna är krassliga.

I april 1993 återinfördes karensdagen. Då hade den varit slopad sedan 1987. I fem, sex år levde vi alltså utan karensdag. Under de första åren dessutom med 100 procents sjukersättning från första dagen.

I dag låter det som science fiction: ingen karensdag och full ersättning från första sjukdagen.

Men karensdagen var ett rött skynke, en symbol för orättvisa som LO:s dåvarande ordförande Stig Malm kunde utlysa politisk generalstrejk emot. Han hotade i alla fall.

1987, när karensdagen slopades och den 100-procentiga ersättningsnivån infördes, befann sig Sverige i tillstånd av ekonomiskt rus. Svensk ekonomi hade dopat av fem devalveringar som sänkt kronans värde med 40 procent och ekonomin gick mot överhettning.

Arbetslösheten sjönk mot extremt låga nivåer. Och med den ”överfulla sysselsättningen” uppträdde ett känt och förutsägbart fenomen: sjukfrånvaron ökade. Alla som fick jobb orkade helt enkelt inte med att jobba.

Men det fanns också andra baksidor som blottade svagheterna i sjukförsäkringen.

Den som exempelvis jobbade tvåskift tjänade på att stanna hemma förmiddagspasset. Sjukersättningen baseras ju på hela inkomsten, inklusive de sena skiftens skiftformstillägg och OB-ersättningar. Sjukpenningen gav mer än att gå till jobbet en förmiddag.

Fuskdebatten briserade utan att fusket visade sig vara särskilt omfattande. I alla fall om man fick tro Statistiska centralbyråns stora undersökningar. 17 000 personer intervjuades från mitten av 1970-talet och fram till slutet av 1980-talet. I rapporten ”Arbetsförhållanden, ohälsa och sjukfrånvaro” gick det att läsa att bara någon promille av befolkningen fuskade och fusket inte såg ut att öka – trots generositeten i systemet.

Dessutom gick utvecklingen åt rätt håll. Sjuktalen började sjunka innan politikerna började försämra nedskärningarna i försäkringssystemet. Sjuktalen – alltså sjukpenningdagar per försäkrad – hade nått sin topp 1989 när den överhettade åttiotalskonjunkturen befann sig på sin höjdpunkt.

Sedan började sjuktalen att sjunka.

Trenden mot sjunkande sjuktal hade redan börjat när socialdemokraterna 1991 sänkte ersättningen. Nu gick det inte längre att få ut full lön längre när man stannade hemma. S-regeringen sänkte ersättningen till 75 procent de tre första dagarna och 90 procent den fjärde sjukdagen.

Med sänkt ersättning fortsatte sjuktalen att sjunka och var snart nere i samma historiskt låga nivåer som i början av 1980-talet – fortfarande utan att karensdagen hade behövts återinföras.

Sedan kom den verkliga krisen. Och med den kom karensdagen tillbaka. Svensk ekonomi bromsade in efter det tidiga 90-talets valutaexperiment. Att försöka sig på fast växelkurs (kronans värde knöts till EU-valutan ecu) i en värld med fria kapitalrörelser visade sig vara näst intill ödesdigert för ett land med brottades med en lång inflationshistoria, svag produktivitetsutveckling och en hemmagjord bankkris.

Spekulationerna dränerade landets valutareserv och Bildt kallade på Carlsson. I det krispaket som förhandlades fram för att lugna marknaderna fanns återinförd karensdag med. Bildt hade krävt flera karensdagar, kompromissen blev en.

Att karensdagen ingick i ett paket som skulle stabilisera ekonomin var märkligt av ett skäl. Korttidsfrånvaron – som karensdagens syftade till att bekämpa – var inte särskilt dyr.

1991 – alltså innan krisen gick in i en djupare fas – kunde Riksförsäkringsverket slå fast vad olika typer av sjukfrånvaro kostade.

Den korta sjukfrånvaron (upp till 6 dagar) stod visserligen för 80 procent av sjukfallen – men bara 17 procent av kostnaderna.

Det var däremot den långa sjukfrånvaron (över 90 dagar) som var dyr. Den omfattade relativt få, bara 2 procent av sjukfallen men stod för 56 procent av kostnaderna.

Av statsfinansiella skäl borde det ha funnits större anledning att angripa den långa sjukfrånvaron. Istället angreps den korta, via karensdagen.

Karensdagen återinfördes inte utan protester. Kritikerna menade att karensdagen tvingade sjuka att gå till jobbet med effekten att de dyrare långa sjukskrivningarna på sikt skulle öka.

Ett nytt begrepp dök upp: sjuknärvaro.

Sjuknärvaron ökade enligt arbetsmiljöverkets och SCB:s undersökningar. I mitten av 90-talet gick en tredjedel till jobbet flera gånger per år trots att de borde stannat hemma på grund av sjukdom. Några år senare hade den gruppen nästan fördubblats. Samtidigt exploderade långtidssjukskrivningarna.

Sjuknärvaron var en utpräglad klassfråga.

Den som valde att gå till jobbet vid sjukdom var den som tjänade minst och den som jobbade på snålt bemannade arbetsplatser. Man ville inte svika sina arbetskamrater genom att vara hemma.

Att karensdagen gjorde comeback hade ingen större statsfinansiell betydelse. Däremot innebar karensdagen att arbetskraften disciplinerades. Folk släpade sig till jobbet oavsett om de var krassliga eller inte.

Kanske var det just det som fanns med i beräkningen när regeringen Bildt kallade till krisöverläggningar med oppositionen under några stormiga septemberdagar 1992.

Nu stormar det kring regeringen. Och måhända gör karensdagen comeback som en het politisk stridsfråga.

Du kanske också vill läsa…

”Politikerna avgör vem som kan arbeta”

”Politikerna avgör vem som kan arbeta”

”Vem som anses frisk nog att arbeta beror i slutändan på politiska beslut, inte på läkares eller myndigheters bedömningar”, skriver reportern Rasmus Lygner med anledning av den intensiva debatt som dragit igång efter DA:s granskning.

”Krisen gav inget systemskifte i Sverige”

”Krisen gav inget systemskifte i Sverige”

Det försvann 70 000 industrijobb i ett slag i Sverige – men arbetsmarknadens regler förändrades inte, skriver DA:s Harald Gatu. Inhyrningen har ökat, men de korta, otrygga jobben är inte fler och kollektivavtalen har fått extra hängslen och livrem för nästa kris.

De sjukskrev sig för att bli friskförklarade

De sjukskrev sig för att bli friskförklarade

Fram till 1979 klassades homosexualitet som en sjukdom av Socialstyrelsen. En sjukskrivningskampanj och ockupation ändrade på det.

Så vill regeringen vända olyckskurvorna

Så vill regeringen vända olyckskurvorna

Med den nya arbetsmiljöstrategin ska färre skadas eller dö av sina jobb. Första steget är fler utredningar. ”Återstår att se hur strategin förbättrar svensk arbetsmiljö”, skriver DA:s Elinor Torp.

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Det skulle va husvagn …

Det skulle va husvagn …

Året är 1956. Man hade tre veckors betald semester och den kunde gärna tillbringas på en gräsplätt under skinande sol med gasoltub, parasoll, husgeråd.

Ordföranden som aldrig hann tillträda

Ordföranden som aldrig hann tillträda

Gunnar Andersson skulle bara göra ännu en utlandsresa innan han tog sig an arbetar­rörelsens finaste uppdrag: LO-ordförande.

Nödår, strejker, slit – och äventyr

Nödår, strejker, slit – och äventyr

Hur var det att vara arbetare för hundra år sedan? Med usel lön, eländiga villkor och en polis som sköt skarpt. DA:s Pontus Ohlin hittar ett gammal­t brev och söker svar.

”Nu behövs en ny väg för ekonomin”

”Nu behövs en ny väg för ekonomin”

Här är ett antal frågor att hålla ögonen på, när samhället ska byggas upp efter coronakrisen, skriver tidigare finansministern Allan Larsson (S).

”Tre öre mer i timmen. Annars strejkar vi”

”Tre öre mer i timmen. Annars strejkar vi”

Gideon Hazard kunde knappast förutse vilken historisk betydelse han skulle spela när han krävde tre öre mer i timmen.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

På Skandinaviska byggelement går fabriken för högtryck, trots coronakris.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.