Industriarbetarnas tidning

”Otryggheten är jobbigast”

5 september, 2014

Skrivet av

På småländska Hjältevadshus är nästan halva arbetsstyrkan inhyrd. LO vill att bemanningsföretag bara ska få användas 
vid tillfälliga toppar. Men hur lång är en tillfällig topp när 
det svänger allt snabbare mellan upp- och nedgång?

Från förbud till fritt fram för inhyrning

  • 1934 Lag om arbetsförmedling införs. Förbjudet att tjäna pengar på att förmedla jobb.
  • 1993 Lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft införs.
  • 2000 LO tecknar avtal med bemanningsföretagen. Bemannings-avtalet garanterar att de inhyrda inte får lägre löner än de anställda.

Det var nära att hon tog sig en dans på taket till ett av husen hon byggde, Anette Åhlander. Så glad blev hon när hon fick veta att hon var en av 16 inhyrda som erbjöds en anställning direkt på Hjältevadshus.

– Jag är 53 år, det är inte så lätt att få jobb då. Och det är det här jag vill göra!

Hon tycker att det har fungerat bra att vara inhyrd. Men ändå.

– Som direktanställd behöver jag inte oroa mig för att plötsligt flyttas till ett annat uppdrag på en annan arbetsplats. Jag vill vara här. Jag trivs här. Nu känns det också som att de tycker att jag gör ett bra jobb.

Det har vänt i svensk småhusbransch. För snart tre år sedan var det kris och på husfabriken i Hjältevad slogs man för sin överlevnad. En rekonstruktion och nya ägare räddade verksamheten, men så sent som förra sommaren varslades 20 personer. De hann aldrig gå hem innan det tog fart i produktionen igen.

När årets sommar och semester närmade sig var de runt 120 personer som jobbade i produktion och logistik. Ungefär 70 av dem var inhyrda från ett bemanningsföretag. Nu när semestern är över har 16 av de inhyrda i stället fått fast anställning på Hjältevadshus. De fick frågan strax före semestern.  Alla svarade ja.

– Jag var inte säker på att alla skulle säga ja. Det är ju väldigt trevligt för oss, säger produktionschefen Hans Sandén, själv inhyrd konsult sedan knappt ett år.

Ute i fabriken byggs 200 trähus om året. Just nu ser framtiden ljus ut med orderböckerna fulltecknade för många månader framåt. Folk trivs, säger de som jobbar här. Det är tryggheten som nämns först när de förklarar varför de hellre vill anställas direkt av Hjältevadshus.

Anders Lindström har jobbat i fabriken i 25 år. Han tycker att Kenneth Eriksson, som varit inhyrd i ett och ett halvt år, borde anställas. ”Vi har för mycket bemanning. Det är inget fel med inhyrda, men jag tror att det är ett dyrt sätt att driva företag på.” 

 

Anders Lindström och Kenneth Eriksson kontrollerar ritningen en sista gång innan de vänder en yttervägg så att den lägger sig till rätta vid nästa station. De har förberett för att all el ska kunna installeras i väggen. Anders har jobbat i husfabriken i 25 år, medan Kenneth har varit inhyrd i 1,5.

Kenneth hoppades att han skulle vara en av de 16 som erbjöds en anställning på Hjältevadshus, men det var inte hans tur.

– Det var väl inget att räkna med när så få fick frågan. Men det skulle kännas tryggare att vara anställd direkt med fast jobb. Som inhyrd kan jag plötsligt flyttas till någon annan arbetsplats när som helst.

– Han borde vara anställd, säger Anders om Kenneth. Vi har för många inhyrda. Det är inget fel att använda bemanningsföretag, men jag tror att det är ett dyrt sätt att driva företag på.

Det är flexibiliteten företaget är berett att betala för. Möjligheten att snabbt minska personalstyrkan om det plötsligt skulle sluta komma in nya order.

Det svänger så snabbt nu för tiden, och det har varit en orolig tid, berättar produk-tionschefen Hans Sandén.

– Nu har orderläget förbättrats, det ser stabilt ut. Innan sommaren hade vi för hög andel inhyrda och därför har vi anställt 16 personer till att börja med.

Pleurat Feka och Fadil Ahmeti

(bilden ovan) hoppades också på att få frågan. De veckopendlar 25 mil enkel väg från Hässleholm och Höör.

Även om de har fast jobb på bemanningsföretaget så är en eventuell flytt hit till Hjältevad inte aktuell. De vet att de snabbt kan bli av med uppdraget på husfabriken.

– Det skulle kännas tryggare att vara direktanställd, säger Fadil.

De har jobbat i husbran-schen i tio år och kan i princip allt i produktionen. Hur ledningen bestämde vilka som skulle få jobb vet de inte. De tycker att den som varit inhyrd länge borde få chans till jobb. Feka har varit inhyrd i ett år, Fadil något kortare.

Men någon turordning gäller inte för inhyrda och facket har ingen makt över vilket urval som sker, förklarar Björn Jönsson, GS-fackets ombudsman i Smålands högland.

Hjältevadshus har försökt att prioritera dem som till exempel har varit anställda förut, men det var inte tiden på företaget som avgjorde, säger Hans.

– Vi måste stabilisera organisationen nu och knyta kompetens till våra nyckelbefattningar. Vi måste säkerställa att vi behåller viktig kompetens.

Att snickra bjälklag kräver erfarenhet och tar tid att lära sig. Att kapa virke på det mest resurseffektiva sättet är inte en uppgift för vem som helst. Sån kompetens måste företaget säkra nu när en omorganisation börjar falla på plats och det känns stabilt med orderingången, förklarar Hans.

Det är inte bara på golvet folk känner osäkerhet. Även arbetsgivaren lever med risken att inhyrda söker ”riktiga jobb” och försvinner med sin värdefulla kunskap.

Viktiga befattningar, kompetens och erfarenhet, ett kommande generationsskifte, vilka som varit duktiga och visat framfötterna. Sånt har spelat roll när urvalet till de 16 fasta jobben gjordes, enligt Hans.

Fortfarande är nästan hälften av arbetsstyrkan inom produktionen inhyrd. För GS ombudsman Björn Jönsson (tbilden t.v) är det för många.

– Jag skulle ju vilja se att de anställer ännu fler.

Han har lyckats värva 25 av de inhyrda som medlemmar i facket. När de hör av sig till honom har de oftast frågor om helglön och semester.

Det är inte som för 20 år sedan då bemanningsföretagen var nya i Sverige. Då befarade facken att lönerna skulle dumpas. Att de inhyrda alltid skulle få minimilön, prisa ut de fast anställda och pressa ner lönerna för alla.

Sedan dess har lönefrågan reglerats i avtal och någon lönedumpning är facken inte rädda för längre. Björn ser andra problem.

– Du hamnar i ett underläge. Kundföretaget kan enkelt göra sig av med någon som inte passar. De bara ber bemanningsföretaget att skicka någon annan i stället.

Hur ska man då våga säga ifrån om något inte är bra, ställa krav på en säker arbetsmiljö eller ifrågasätta sånt som känns fel eller orättvist? Vågar man tacka nej till övertid, sjukskriva sig eller vara hemma med sjukt barn, resonerar Björn.

Sånt vet Eero Vainio en del om. Han är en av de inhyrda som nu har fått jobb på Hjältevadshus.

– Jag blev glad när de frågade. Jag trivs här och kände att jag duger trots att jag är 55 år. Men så här ska det inte vara, med så många inhyrda. Men många företag gillar det. De slipper allt ansvar vid sjukdom till exempel.

Här har det fungerat bra, men han har både vänner och familjemedlemmar som har sämre erfarenheter. Som de bekanta som jobbat på ett ålderdomshem och plötsligt sagts upp för att sen erbjudas samma jobb via ett bemanningsföretag men med sämre lön. Eller hans egen son som vågade säga ifrån på billackeringsfirman där han var inhyrd.

– När man lackar bilar ska man ha andningsskydd. Men du vet, där var unga killar och de är bara så glada för att få jobba. Min son ringde till Arbetsmiljöverket som kom dit och ställde en massa krav på åtgärder för arbetsmiljön. Tror du att han fick vara kvar sen?

Björn Jönsson tycker inte att bemanningsföretag ska förbjudas. De fyller en funktion vid tillfälliga arbetstoppar då företag snabbt behöver få tag på folk. Då kan bemanningsföretagen fungera som en effektiv rekryteringsbyrå, och i stället för att folk själva ska jaga efter korta inhopp och vikariat kan de få tryggare anställningar på ett bemanningsföretag som tar in uppdragen.

Det var så ursprungsidén med bemanningsföretagen såg ut menar LO. De skulle hyra ut personal vid tillfälliga toppar. Men det har utvecklats till att bli en mer permanent form av personalförsörjning. Många företag har ständigt 10, 20 procent eller ännu större andel av personalstyrkan inhyrd.

Den utvecklingen vill LO stoppa genom att förbjuda inhyrning för arbetstillfällen som är mer beständiga.

– Det handlar om att man som direktanställd har bättre möjlighet att påverka och ha inflytande, förklarar Kent Ackholt på LO.

Hur lång tid det är rimligt att en ”tillfällig topp” pågår kan han inte svara på. Där har LO inte satt någon gräns, men man vill ha en diskussion.

Björn Jönsson, GS ombudsman, har inte heller svar på hur lång en tillfällig topp är.

– Det vet jag inte, men så långa som 14 månader är de i alla fall inte. Då är det ett konstant behov av personal.

Att begränsa med hjälp av lagen tycker han är ett dåligt alternativ. Arbetsmarknadens spelregler måste vara förutsägbara och då blir det för oroligt om den politiska färgen på regeringen ska styra vad som gäller. Att komma överens via avtal är bättre, tycker han.

– Men det är väl lika populärt bland bemanningsföretagen som att säga att vi ska ha nio veckors semester. Det är klart att de inte vill begränsa någonting. Det är ju att begränsa deras vinst.

På Hjältevadshus guidar produktionschefen Hans Sandén vidare genom fabriken. Han tror inte på att använda bemanningsföretag bara vid tillfälliga toppar.

– Det vore önskvärt att man kunde jobba på det sättet. Men allt sker så snabbt nu för tiden. Det är stora svängningar. Vi måste kunna flexa upp och ned.

På en direkt fråga svarar han att han tror att de flesta inhyrda förmodligen skulle svara ja om de fick erbjudande om en anställning direkt på Hjältevadshus.

– Men vi vågar inte anställa fler i det här läget. Vi är ett litet företag och är väldigt sårbara. Går marknaden ner 20 procent är vi illa ute. Vi vill inte hamna i det läget igen att vi måste varsla och säga upp folk.

Läs mer:

Branschorganisationen: ”Problemet överdrivs”
Reglering eller inte – så svarar partierna om inhyrning

Sjuka Samhall

HR styr allt men slipper ta ansvaret

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

I ett helt år har Samhall använt desinfektionsmedel som de anställda tillverkar själva. Om medlet inte hanteras rätt fungerar det inte. Richard Fredriksson, regionalt skyddsombud, kräver att Samhall plockar bort medlet.

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Emilia städar på en skola i Mellansverige och blev nyligen sjuk i covid. Här berättar hon med egna ord.

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

”Det finns inget människovärde kvar överhuvudtaget.” Det skriver en av alla anställda på Samhall. Medarbetare och chefer från norr till söder hör av sig för att berätta om situationen på det statligt ägda företaget.

Hon vill skydda de oskyddade

Hon vill skydda de oskyddade

Maj-Len är allas Maj-Len, den Samhall­städarna vänder sig till när de inte orkar mer. Men ibland säger även hennes kropp ifrån.

Samhall struntar i smittan

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar äldreboenden, mataffärer och gym. Utan skydd. Lyssna på det inlästa reportaget om Samhalls städare, som glömdes bort i pandemin.

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall har förändrats mycket genom åren. Konflikten mellan uppgiften att erbjuda personer med funktionsnedsättning ett meningsfullt och utvecklande arbete och kraven på lönsamhet har präglat verksamheten under senare år.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.