Drogtesterna delar facket
Säkerhet mot integritet. Kan du säga nej om arbetsgivaren vill att du ska göra ett drogtest? Just nu håller IF Metall på att titta…
Uppsagda får nya chanser genom fackets jobbmässa
Publicerad 2015-03-11, 07:41 Uppdaterad 2020-06-30, 16:43
160 anställda förlorar jobbet när Akzo Nobel i Gamleby läggs ned. Men redan har 60 fått nytt arbete efter jobbmässorna som facket tog initiativ till.
Pelle Nordström är en av de uppsagda. DA möter honom på den senaste mässan, där han kan ha funnit sin nästa arbetsgivare.
– Vi får se. Klart jag hoppas. Jag har i alla fall knutit många värdefulla kontakter, säger han.
25 företag och myndigheter fanns på plats i Åby herrgård när den andra jobbmässan anordnades för de uppsagda Akzo Nobel-arbetarna för några veckor sedan. I höstas anordnades den första mässan.
Bägge mässorna har gett resultat över förväntan. Roger Lundberg, IF Metallklubbens ordförande, är nöjd med utgången. Många har fått nya jobb, många har också fått kontakter som kan leda till jobb framöver. Det blir lättare att höra av sig till en personalchef när man har träffats.
– Men den stora grejen är nog att våra medlemmar har fått en kick. Man har lärt sig hur man tar kontakt med en arbetsgivare, hur man beter sig och vad man ska tänka på. Sånt är inte självklart när man har gått omkring på samma jobb under en längre tid.
Pelle Nordström var med på bägge mässorna och tyckte de fungerade mycket bra.
– Jag tror på idén, mässorna skapar kontakter.
Idén kläcktes av hans bror Thomas Nordström. Han var fackklubbens representant i den samverkansgrupp där bland andra kommunen, företaget och arbetsförmedlingen ingick.
– Jag sa till de andra: Kan vi inte prova att anordna en mässa? Vi tar hit företag som behöver arbetskraft, resonerade Thomas Nordström.
”Att maila och skicka in sitt CV har bara begränsat värde. Det personliga mötet är ovärderligt. På fem minuter får man en första, betydelsefull kontakt.”
Ett 30-tal företag har nappat på inbjudan till denna den andra jobbmässsan. Vissa behöver personal omgående, andra på sikt. Ett av företagen på plats är Gunnebo. Företaget har just tagit hem produktion av spik från Polen och behöver rekrytera. Esbjörn Gustafsson, lagerchef:
– Att maila och skicka in sitt CV har bara begränsat värde. Det personliga mötet är ovärderligt. På fem minuter får man en första, betydelsefull kontakt.
Fem minuter är vad var och en av de Akzo Nobel-anställda har på sig för att både fråga arbetsgivarna och berätta om sig själv. Pelle Nordström valde att ”speed-dejta” Anticimex och kommunens miljö- och fritidsförvaltning, bland andra.
– Jag vill ha ett jobb som ger mig mycket frihet, förklarar han.
Under sina tjugo år på Akzo Nobel arbetade han som nyanserare. Han blandade till kulörerna för att få fram den rätta nyansen. Ett krävande och rätt självständigt jobb.
– Visst kan jag tänka mig ett nytt industrijobb, men då ska det vara rätt fritt.
Även Västerviks kommun är här och kan erbjuda massor med jobb. Men mest lärare (”det är katastrof, vi saknar hur många lärare och förskollärare som helst”). Arbetsförmedlingen är på plats, dels för att söka personal, dels för att tipsa om lediga jobb. Och de finns, intygar arbetsförmedlaren Marianne Askholm med eftertryck.
– Ja gode gud, utbrister hon.
– Hur många som helst.
Så räknar hon upp. Västervik 103, Oskarshamn 77, Hultsfred 25, Mönsterås 26, Vimmerby 50…
– Därutöver vill Lernia ha 140 truckförare till Oskarshamn.
Mellan utställarna strövar de Akzo Nobel-anställda. Samtliga har fått ledigt från företaget under förmiddagen. En av dem är Madelene Karlsson på labbet.
– Egentligen vill jag inte ha jobb nu. Jag ska plugga, kanske till ingenjör av något slag. Helst vill jag bo kvar här i Gamleby så jag håller på att kolla distansundervisningar.
Hon säger:
– Jag ska kolla ordentligt innan jag bestämmer mig. Jag ska tänka mig för. Det får inte bli som förra gången.
”Förra gången”. Det var när hon steg in på Akzo Nobel och sa till sig själv att ”här ska jag stanna max ett år”. Istället blev det åtta. Hon trivdes ju så bra.
Pelle Nordström förstår det där. Utan gemenskapen hade man ju dragit för länge sedan, säger han.
Han står vid kommunens dator och skärmen säger något om: Passar du för Sveriges viktigaste jobb? Han fyller i olika frågealternativ och svarar på om påståenden typ ”jag bryr mig om andra människor” stämmer på honom.
Till slut trycker han på enter-knappen och får fram svaret på vilket jobb han skulle passa för. Socialsekreterare.
– Vet inte. Det var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig.
Ibland kan verkligheten överraska. Pelles storebror Thomas, som kom med idén till jobbmässan, fick själv jobb på ett oväntat sätt.
– En söndagskväll fick jag ett sms från min dotters kille. I sporthallen hade han snappat upp att färghandeln sökte personal.
Hur många jobb hade han inte redan sökt? Hur nära hade det inte varit vid ett par tillfällen? Kunde han hoppas, en 56-åring med bara grundskola och med 28 år på Akzo Nobel?
Några dagar senare var han anställd.
Uppe i köpcentrat, några hundra meter från jobbmässan i gamla herrgården, öppnar han butiken klockan nio.
–Känns som om jag börjar mitt på dagen. Jag har ju alltid stämplat in klockan sex.
– Det här borde jag ha gjort mycket tidigare, säger han.
– Jag var nog för lat. För bekväm helt enkelt.
Nu kan han, om han vill, somna om när frun går iväg till sitt jobb halv sex om mornarna.
– Och sedan går jag upp och äter en riktig hotellfrukost, mycket och länge.
Ibland passerar han fabriken. Den ger honom, säger han, en läskig känsla. Och han känner ingen längtan tillbaka.
– Det är som om jag aldrig hade jobbat där.
I juni stänger den för gott.
