Hållbart mode visar sig ohållbart
Viskosen är livsfarlig. H&M måste stoppa miljökatastrofen i Indien, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.
Industriarbetarnas tidning
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
28 april, 2015
Skrivet av Helle Klein
Varje dödsolycka är en för mycket. Runtom i världen tänder vi i dag ett ljus för alla dem som dött på jobbet. Kampen för bättre arbetsmiljö är nödvändig globalt likaväl som lokalt.
Varje år sedan 1984 hålls ”Workers Memorials Day” den 28 april runtom i världen för att hylla alla som dött på jobbet men också lyfta fram kampen för livet, för bättre arbetsmiljö och säkra jobb. Numera är det också FN-organet ILO:s världsdag för det förebyggande arbetsmiljöarbetet.
Kampen för bättre arbetsmiljö och människovärdiga arbeten måste drivas hela tiden och överallt i världen, också i Sverige. Vi är i vårt land förskonade jämfört med hur det ser ut på många andra håll. Sedan decennier har vi ett välutvecklat arbetsmiljöarbete.
Ändå dör folk på jobbet även här. I fjol dog ett femtiotal personer. Och bara under det första kvartalet i år har åtta personer dött på jobbet.
Dagens Arbete har under lång tid skrivit om arbetsmiljön inom industrin och vi har kunnat notera att arbetsplatsolyckorna och dödsfallen ökat i takt med att det blir alltmer slimmade organisationer och alltfler entreprenörsjobb och inhyrda. Vinstjakten har tummat på säkerheten. Det är djupt oroväckande.
Dödsolyckorna är toppen på ett isberg, därunder finns alla dem som skadas eller slits ned av tunga lyft, enahanda arbetsmoment och så vidare. Det är framförallt kvinnor i industrin som får de sämsta jobben med de lägsta lönerna. Bland kvinnorna ökar exempelvis belastningsskadorna. Här behöver både fack och arbetsgivare låta arbetsmiljöarbetet få en genusanalys.
Politiskt har arbetsmiljöfrågan tyvärr inte stått högt i kurs på senare år. Under regeringen Reinfeldt lades Arbetslivsinstitutet ned där den angelägna arbetsmiljöforskningen bedrevs samtidigt som man sparade rejält på resurserna till Arbetsmiljöverket.
Nu har den nya rödgröna regeringen lovat att satsa på arbetsmiljön. Redan i vårbudgeten finns ökade anslag till Arbetsmiljöverket. Det är utmärkt för det behövs fler inspektörer. Det statliga bidraget till utbildning av regionala skyddsombud ökar också. Dessutom satsar regeringen på arbetslivsforskningen med fokus på kvinnors arbetsmiljö.
Allt detta är bra och nödvändigt, men inte tillräckligt. Förhoppningsvis blir det mer i höstbudgeten och framförallt behöver det tas ett grepp om arbetslivsforskningen – kanske dags att återuppväcka Arbetslivsinstitutet eller skapa ett nytt forskningscentra? Arbetsmiljöverket måste också få resurser att börja bry sig mer om den psykosociala arbetsmiljön.
IF Metalls och andra fackförbunds kamp för ”nolltolerans mot dödsolyckor” har satt arbetsmiljöfrågorna i fokus. Nu är det dags att se att det inte bara är kroppen som tar stryk utan också själen. Statistiken talar sitt tydliga språk – alltfler sjukskrivs på grund av stress, utmattning eller mobbing – också inom industrin.
Ofta hör det ihop – slimmade organisationer och ökad press skapar både en fysiskt och psykiskt usel arbetsmiljö och i båda fallen kan det leda till döden.
I dag tänder vi ett ljus för alla som dött på jobbet. Varje dödsolycka är en för mycket. Alla måste ha rätt till ett säkert jobb – för både kropp och själ.
När den svenska arbetarrörelsen växte fram var Ungdomsmarschen hiten nr 1. En sång som då slog både Internationalen och Arbetets söner, och som sjöngs på alla möten.