Nu är det nog – branschen måste agera för att rädda liv
Minst tre bränder sker varje dag i industrin och ny teknik ökar riskerna ytterligare, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Eva Burman.
Industriarbetarnas tidning
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
23 september, 2015
Skrivet av Helle Klein
Arbetsmiljöverkets nya föreskrift om den psykosociala arbetsmiljön är ett steg i rätt riktning. Sjuktalen som har med stress, press och mobbing att göra har ökat markant på senare år. Dags att skapa hållbara arbeten för både kropp och själ.
I våras skrev Dagens Arbete om stressen i industrin. Responsen blev överväldigande. Mängder med läsare hörde av sig med egna berättelser som vittnar om att jobbet blivit alltmer stressat och pressat. Hjärnforskaren Agneta Sandströms krönika på da.se delades 69.000 gånger på facebook.
Kroppen tar stryk av dålig arbetsmiljö. Vi har skrivit mycket om belastningsskador som ökar inom industrin, där framförallt kvinnor drabbas. Och debatten om dödsolyckorna tog fart när vi uppmärksammade den hemska kalkugnsolyckan på SSAB för några år sedan. Reportageboken ”Döden på jobbet” fick ett stort genomslag.
Nu är det hög tid att också bry sig om själen i arbetslivet. Alltmer slimmade arbetsorganisationer och alltfler osäkra anställningar skapar stress och utsatthet som påverkar psyket. Sverige toppar stressligan bland EU-länderna. Mellan 50 och 60 procent av all sjukfrånvaro har med stress, press och mobbing att göra.
Arbetsmiljöverket skärper nu kraven när det gäller den psykosociala arbetsmiljön och har antagit en ny föreskrift som börjar gälla i mars nästa år. Det är utmärkt.
Den psykosociala arbetsmiljön måste diskuteras likaväl som den fysiska. Det är inga enkla frågor vilket vår reporter Elinor Torp visar i sin nya reportagebok ”Jag orkar inte mer – när jobbet skadar själen” (Atlas). Den tar sin utgångspunkt i det kända Krokomfallet där socialsekreteraren Lasse tog sitt liv. Två av hans chefer åtalades för att ha drivit honom till döden.
Dåligt ledarskap, mobbing och organisationsstrukturer som brister påverkar arbetsmiljön och kan leda till sjukdom, i värsta fall självmord. Det finns forskare som menar att ungefär 300 självmord om året är kopplade till jobbet.
För en arbetsgivare är det förstås en intrikat fråga vad som är orsakat av stress och press i arbetet och vad som handlar om privata händelser/situationer. Ofta är det en kombination.
Därför är det så viktigt att tala om de psykosociala frågorna. Både fack och arbetsgivare måste få stöd i detta arbete och tillsammans mejsla ut verktyg för att förebygga den psykiska ohälsan.
Sverige har länge ansetts vara ett föregångsland på det fysiska arbetsmiljöområdet men som Torp visar i sin bok har vi inte kommit så långt på det psykosociala. I vårt grannland Norge har man kommit längre exempelvis.
Fack, arbetsgivare och även politiska beslutsfattare trevar, men Arbetsmiljöverkets nya föreskrift får trots allt ses som ett steg i rätt riktning. Sjuktalen ökar markant så frågan om den psykosociala arbetsmiljön borde ha högsta prioritet.
Dags att skapa det hållbara arbetet för både kropp och själ.
Så länge man inte erkänner att empatiskadade och direkt olämpliga arbetsgivare/chefer är en stor källa till mobbning, psykisk misshandel, utfrysning osv. betyder nya föreskrifter INGENTING.
Eller en töntig film om dumma människor som stressar för mycket.
Det sker svåra BROTT på arbetsplatserna – och de ska fortfarande lösas med ”samtal” (omöjligt), utbildning av och stöd till förövarna (meningslöst OCH farligt).
Fack, skyddsombud, HR, företagshälsovård – de är alla köpta av arbetsgivaren eller på goda grunder rädda om sitt eget skinn.
Och vilka sanktioner finns det?
Och vem skall anmäla?
Vart skall den anmäla?
Och vad händer då?
Det FINNS INGET SKYDDSNÄT!!!
Du står helt ensam som utsatt och skadad.
Kom gärna med motargument.