”När statsministern glass-hånar arbetarna har han glömt vem som byggt landet”
Det är inte demonstranterna som borde skämmas, skriver Jesper Johansson på Elitfönster i Lenhovda ”Svårt att missa klassföraktet i detta”
Nej till dödsolyckor på jobbet!
Publicerad 2016-01-18, 08:00 Uppdaterad 2020-08-25, 13:07
Debatt
Kalle tar på sig skorna, pussar frugan och barnen innan han sätter sig i bilen för att åka till jobbet. Detta var det sista som familjen hörde ifrån Kalle. Kalle är en fiktiv person men kan vara en av de 38 personer som miste livet under 2015 i arbetet.
Debattörerna:
IF Metalls regionala skyddsombud Avd 28 Västra Skaraborg genom Nils Farken, RSO Norra Skaraborg (bilden).
Vi inom IF Metall driver på för en nolltolerans mot dödsolyckor i arbetslivet. Denna nolltolerans skulle även bidra till att arbetsmiljön skulle förbättras avsevärt för våra medlemmar ute på företagen. Vi ser att pressen och stressen ökar i samband med att produktiviteten måste öka. En nolltolerans skulle öka företagens benägenhet att förebygga olyckor.
Den 31 mars 2015 kommer det en ny föreskrift från Arbetsmiljöverket som handlar om just den psykosociala arbetsmiljön som är en bidragande orsak till många olyckor på arbetsplatserna. Att vara stressad och känna att man inte hinner med gör att man gärna tar genvägar och olyckan är framme. Detta vet vi gäller inom alla arbetsområden inte bara inom industrin.
Nu på måndag den 18 jan är dagen då vi inom i IF Metall kommer att uppmärksamma Nolltolerans mot dödsolyckor inom arbetslivet. Vi som regionala skyddsombud kommer att ägna en tanke åt de som satte livet till i arbetslivet. Vi gör detta för våra kamraters skull. Vi gör detta för att vi vill att alla skall kunna komma hem efter jobbet till sin familj.
Så gör som vi den 18 januari. Stanna upp lite i arbetet och tänk på dem som inte kom hem under 2015. Tänk på de familjer som har mist en mamma eller en pappa.
IF Metalls regionala skyddsombud Avd 28 Västra Skaraborg genom Nils Farken, RSO Norra Skaraborg.
Håller med om 0-tolerans,det är också viktigt med engagerade, intresserade och aktiva skyddsombud,inte bara ett namn på pappret.
Vi som kom hem, men som står ensam med önskan om att få utrett vad vi misstänker (vet) skadat oss, kanske både fysiskt och psykiskt, där ingenting görs eller som i mitt fall: Arbetsgivaren kastade min psykosociala beskrivning över axeln och ombudsmannen talade om för mig att jag inte skulle räkna med att han skulle göra det som jag krävde. Det var detsamma som arbetsmiljölagen anser ska göras för att jag ska kunna återvända i arbete. Eller de utredningar som måste göras för att försäkringskassan ska kunna besluta huruvida jag varit utsatt för skadlig inverkan i mitt arbete och därigenom har arbetsskada/skador, inget av det som beskrivs i lagstiftningen som styr arbetet med utredning av rehabilitering/arbetsanpassning eller arbetsskador är gjort i mitt ärende.
Det har vid åtskilliga tillfällen fått mig att tänka på att fly detta jordeliv och helvetet jag står mitt i. Det finns en logisk och mycket självklar arbetsmiljölag, men sedan så finns det många människor som trots att de inte ens tittat åt nämnda lagstiftning har bestämts sig för att de har VETO, och när dessa får både fack och försäkringskassa med sig så kan man som jag stå utan någon som helst utredning efter 13 års skrikande i öknen. Och jag misstänker starkt att de som skulle ha hjälpt mig istället gör allt de kan för att mörka faktumet inför mig, nämligen den utbredda inkompetens som råder och som dessvärre fortfarande drabbar mig!