Hälsokollen gav svart på vitt

Friskvård När alla på Billerud Korsnäs i Gävle erbjöds en stor hälsoundersökning var det många som passade på. Flera arbetskamrater hade drabbats av plötslig hjärtdöd och det gav en tankeställare. Den flitige cyklisten Lennart Gille gick dit för att få bekräftat att han var i bra form. Så blev det inte.

Staffanskyrkan i Gävle 1982. Framme vid altaret står Lennart Gille i nyköpt vit kostym bredvid sin blivande hustru Anna-Lena. Sedan dess har kostymen hängt oanvänd i garderoben. ”Den där får du aldrig på dig igen”, fick Lennart höra då och då. Men det tog emot att kasta kostymen och andra kläder som blivit för små.

Efter den första hälsoundersökningen provade pappersarbetaren kostymbyxorna, det var en stor glipa i midjan. Efter ett halvår testade han igen. Då gick byxorna att knäppa – med möda.

– Till sommaren är mitt mål att gå ner till 80 kilo. Då kommer byxorna att sitta perfekt, säger Lennart Gille.

När projektet inleddes stod vågen på 107 kilo. Han har jobbat skift i 40 år och haft en strikt regel: Aldrig äta mat på natten. Då ska magen vila och efter midnatt har det bara blivit frukt.

Att midjan växt betydligt sedan bröllopsdagen har haft andra orsaker än skiftjobbet.

– Man väger ju inte 107 kilo om man bara äter nyttigt.

”Man får en tankeställare när arbetskamrater som är 15–20 år yngre bara ramlar ihop och dör. ”

Resultatet av hälsoundersökningen var inte vad han väntat sig. Han trodde att han var i hyfsad form eftersom han alltid cyklat sammanlagt en mil till och från jobbet. Och att det skulle kompensera för viktökningen under årens lopp. Men det visade sig att Lennart drabbats av diabetes 2.

Han ändrade omedelbart sina matvanor. Samma mat som tidigare, men mindre portioner. Bort med chips, inget godis, inte ens favoriten Gott & blandat. Vatten i stället för läsk till maten. Regelbunden jogging för första gången i livet och nu under vintern åker han till simhallen ett par gånger i veckan.

63-åringens vilopuls är fina 58 slag i minuten – 20 lägre än förut. Det skonar hjärtat.

– Det är klart att man får en tankeställare när arbetskamrater som är 15–20 år yngre bara ramlar ihop och dör.

När enkäten skickades ut till all personal var det en del misstänksamhet, ”Vad ska det här vara bra för?”, ”Hur ska det här användas?”, ”Får jag sparken om jag väger för mycket?”

Det hade precis stått i tidningen om just ett sådant fall i USA.

– Det var en del konspirationsteorier, berättar vice avdelningsordföranden Bo Myrberg.

Både fack och arbetsgivare betonade att cheferna inte kunde få veta provresultatet för enskilda medarbetare. Alla redovisningar skulle ske i klump.

– De som kände sig osäkra på sekretessen när man svarade på datorn kunde fylla i
enkäten i pappersform. Vi har jobbat mycket med att deltagarna ska känna sig trygga, berättar HR-chefen Annika Deutsch.

Det har förekommit hälsosatsningar tidigare på bruket men då har det runnit ut i sanden efter ett tag. Den här gången utformade arbetsgivare, fack och företagshälsovård projektet tillsammans och de har haft regelbundna möten.

Annika Deutsch ser hälsoundersökningen som en långsiktig investering.

– Hälsan är medarbetarnas sak men om de vill ha en dialog hjälper vi gärna till.

”De flesta som inte är i bra form vet redan om hur det står till, men de kanske inte vill få det på papper. ”

De fackliga representanterna är noga med att påpeka att ambitiösa hälsounder-sökningar inte löser säkerhetsbrister. Förslitningsskador och olycksrisker måste förebyggas med ett bra arbetsmiljöarbete.

– Det är slimmat och det har blivit betydligt stressigare. Men allt hör ju ihop. Om man är piggare och mer alert blir säker-heten bättre, säger avdelningsordförande Kjell Olsson.

Projektledaren Marie Welin Edgren på Previa säger att undersökningen inte bara handlat om den egna livsstilen.

– Vi har också tittat på vars och ens arbetssituation. Hur man trivs på jobbet och med sina arbetskamrater. Det är en framgångsfaktor när man genomför ett sådant här stort projekt.

Kallelsen gick ut till alla anställda och en hel del bokade av.

– De flesta som inte är i bra form vet redan om hur det står till, men de kanske inte vill få det på papper. Andra ångrade sig och bokade en ny tid. De hörde av arbetskamrater hur det gick till, att man fick en stund i lugn och ro att diskutera hur man mår och att man kan få hjälp, säger Marie Welin Edgren.

När Bo Myrberg gick på undersökningen hade han på känn att allt inte var riktigt bra, men som så många andra hade han skjutit upp det där läkarbesöket, stoppat huvudet i sanden. Nu blev han omedelbart skickad till läkare. Högt blodsocker. Det blev startskottet för både medicin och ändringar i livsstil.

– Förut orkade jag springa 500 meter på sin höjd. Nu klarar jag 6,5 kilometer. Inget mer fikabröd, jag har lagt om mina kostvanor.

Avdelningsordföranden Kjell Olsson har inte kommit sig för att trava iväg till gymmet ännu. Men han tog fasta på vad hälso-experterna sade: ”Hellre en kort promenad än ingenting alls, man behöver inte köra långpass i högt tempo”. Han gick en sväng lite då och då och trodde att han kanske skulle gå ner lite i vikt. Men det blev tvärtom. Och då blev Kjell så pass besviken att han tänkte hoppa över uppföljningen.

– Det kändes som att det inte var någon mening. De där korta promenaderna hade tydligen inte gett något resultat.

Men där hade han fel. Midjemåttet hade minskat. Att han ökat några kilo i vikt berodde på att fett omvandlats till muskler.

Michael Wallin, som basar över Korpen på Korsnäs, har problem med knäna och bollsporter är uteslutet. Men han har fått ett träningsprogram och tänker börja gymma.
Lennart Gille har gått förbi motionslokalen Tvätteriet några gånger men trott att det varit fullbokat och vänt i dörren. Ett missförstånd visar det sig. Det kan vara svårt att få tid till spontan bollsport men i gymmet är det bara att slinka in.

– Kanske man ska testa det här, säger han och sätter sig i en av de många maskinerna och börjar träna lårmusklerna.

I sommar kommer han att cykla lilla Vätternrundan på 15 mil för fjärde året i rad.

– Första gången fick jag startavgiften i 60-årspresent av barnen. ”Vill ni avliva mig”, sade jag till dem.

Men det gick bra och i somras var det betydligt lättare. En hiskeligt brant backe på två kilometer var inte alls lika ansträngande som de första åren. Maxpulsen hade sjunkit rejält.

– Innan jag gick på hälsoundersökningen trodde jag att jag var i bra form, men så var det inte, visade det sig. Men nu har jag koll på mina värden.

HR-chefen Annika Deutsch är positivt överraskad över att det var så pass många som ville göra hälsoundersökningen och både hon och facket hoppas på ännu fler deltagare nästa gång.

Hädanefter ska det bli hälsoundersökningar vart tredje år. Och däremellan någon form av aktivitet.

– Vi vet inte riktigt vad det blir ännu, men det är viktigt att det händer saker under de här mellanåren, annars är risken att vi får börja om från början nästa gång, säger Annika Deutsch.

Ämnet hälsa och friskvård kommer dessutom att vara en stående punkt på arbetsplatsträffarna.

– Vi har varit med om hälsosatsningar förut, då har det blivit en engångsinsats och sedan har det runnit ut i sanden. Det gäller att få in det här i vardagen, säger Kjell Olsson.

Gunilla Ericson