Industriarbetarnas tidning

IF Metall varnar för konflikt

17 mars, 2016

Skrivet av

ferbe1För varje dag ökar konfliktrisken inom industrin, enligt IF Metall.

 – Går vi ut i konflikt så gäller striden hela kollektivavtalets innehåll, säger Anders Ferbe, förbundsordförande.

En konflikt kommer inte att handla om någon procents lönepåslag utan om innehållet i hela avtalet. Ytterst om inflytandet på arbetsplatsen.

– Vi kan inte acceptera arbetsgivarnas krav på ytterligare makt. De har tillräckligt med makt ute på våra arbetsplatser.

Avtalsrörelsen befinner sig just nu i ett märkligt läge, enligt Anders Ferbe.

Om två veckor löper avtalen ut. Till dess ska ett nytt vara på plats. Förhandlingarna inom industrin leds sedan månadsskiftet av opartiska ordföranden, Opo. Den normala gången är att Opo först lägger fram en löst hållen skiss som har förankrats hos parterna. Efter skissen följer ett mer konkret avtalsförslag innan det är dags för slutbudet där kronor finns och ören finns med. I år blev det bråk redan om den första skissen.

– Nu har vi inte ens en skiss, trots att avtalet går ut om två veckor. Ett mycket konstigt läge, säger Anders Ferbe.

Konstigt och riskabelt, menar han. Utan skiss och en första hemställan går parterna förmodligen direkt in i slutförhandlingarna. Och där ökar konfliktrisken dramatiskt. Ännu mer i år än tidigare.

– Därför att de tunga frågorna ligger kvar. Till exempel arbetsgivarnas krav på mer flexibilitet, på en utökad arbetstidskorridor och på att göra hela kollektivavtalet dispositivt (att lokalt kunna komma överens om sämre villkor än i kollektivavtalet, reds anm).

I tidigare avtalsrörelser har den typen av motsättningar kunnat sorteras bort innan parterna nått slutförhandlingarna. Nu hänger de heta frågorna kvar.

– Nu, inför de förmodade slutförhandlingarna, vet vi inte ens vilken avtalsperiod vi talar om. Det enda vi vet är att avståndet mellan våra 2,8 procent och arbetsgivarnas 0,5 procent är gigantiskt. I normalt läge hade vi åtminstone vetat ungefär i vilket härad kompromissen skulle kunna landa. Det vet vi inte nu. Och det är första gången i industriavtalets historia som det sker.

Du har själv sagt att du blev mycket förvånad att arbetsgivarna sa nej till skissen. Vad ligger bakom deras nej?

– Arbetsgivarna vill lägga fullt fokus på att pressa ner nivån, det säger man ju själva. Därför vill man inte säga någonting om avtalsperioder. Just för att maximera pressen neråt på löneökningarna.

Ni har tagit i för mycket alltså?

– De ekonomiska förutsättningarna är minst lika goda som de var 2013. Läget är snarare något bättre nu än då. Detta gör det fullständigt obegripligt. All statistisk – BNP-utvecklingen, inköpschefsindex, exporten, produktiviteten – allt visar att det pekar uppåt. Vi har en kronkurs och en nedväxling av löneökningarna som gör att arbetskraftskostnaden inom svensk industri blivit mer konkurrenskraftig i förhållande till den europeiska, även den tyska.

– Konkurrensläget är bättre och då är det väldigt konstigt att man ändå från arbetsgivarhåll så oerhört målmedvetet försöker pressa ned löneökningskostnaderna i Sverige.

Arbetsgivarna hänvisar till kraftiga reallönehöjningar de senaste åren eftersom avtalshöjningarna har legat så pass mycket över den näst intill obefintliga inflationen. Varför skulle de inte ha fog för sin oro för att samma scenario upprepas framöver?

– Riksbanken ser en fortsatt ökning av inflationen. Den bedömer att den underliggande inflationen, alltså prisökningar rensat från ränteeffekter, kommer att passera 2 procent under senhösten 2016 och vintern 2017.

Samtidigt är industrin extremt exportinriktad. Och på exportmarknaderna står väl priserna still?

– Samtidigt kan vi se att en del svenska företag räknar med prisökningar.

En del svenska företag ja. Men det finns ju en många mindre företag, exempelvis underleverantörer, som inte kan öka sina priser.

– Jo, det finns nog en del företag som har det knackigt. Men det gör det alltid. Det finns också branscher som till och från också har det svårt, som stålindustrin just nu.

– Men den modell som vi har valt sedan tjugo år tillbaka är att försöka identifiera utrymme för lönekostnadsökningarna. Ett utrymme som normerar för resten av arbetsmarknaden.

– Det innebär inte att vi normerar utifrån det enskilda företagets bärkraft. I ena ändan har vi alltid företag som går halvknackigt, i den andra änden har vi företag som tjänar oerhört mycket pengar. Vår grannlaga uppgift är att försöka hitta en norm som gör att löntagarna kan få sin andel av den växande kakan utan att vi för den delen försämrar industrins internationella konkurrenskraft.

Och det är väl arbetsgivarna med på?

– Nu använder arbetsgivarna två argument mot våra lönekrav. Det ena hänvisar till de senaste årens reallöneökningar. Det finns inget som talar för att växla ner bara för att vi har haft starka reallöneökningar. Helt orimligt. Vi förhandlar ju utifrån ett tänkt inflationstal.

Det andra argumentet?

– Att vi ska anpassa löneökningarna till företag som går dåligt. Ett helt nytt synsätt. Vilket tyder på att man vill ha en lönesättning efter företagens bärkraft. Det avvisar vi. Jag tror att de företag som tänker efter inte är så roade av att vi formulerar lönekraven utifrån det enskilda företagets bärkraft. Det vill säga att vi ska ställa vår konfliktfond mot företagens ekonomiska tillgångar.

IF Metall har 8,7 miljarder kronor i strejkkassan. Innebär det att konfliktberedskapen är god?

– Ja den är mycket god. De 8, 7 miljarderna är de redovisade värdena i bokslutet. Utöver detta finns en del övervärden. Alltså de realiserbara aktievärden som är mer än det bokförda värdet.

Övervärden är alltså aktier som ni skulle kunna sälja för att få loss pengar. Men konfliktberedskap är väl inte bara pengar?

– Pengarna är bara en av flera förutsättningar. Det viktiga är den lokala konfliktorganisationen. Ute i avdelningar och på klubbar finns lokala konfliktkommittéer som vet hur de ska hantera ett konfliktläge. Vi har också börjat synkronisera konfliktförberedelserna inom Facken inom industrin (IF Metall, GS, Livs, Sveriges Ingenjörer, Unionen, reds anm)

Vad innebär det?

– Att vi gör vissa saker gemensamt. Vi har gjort en bedömning av företagen. Via intervjuer med våra lokala företrädare har vi tagit tempen på företagens vinstutveckling, övertidsuttag, behov av nyanställningar, produktionsutsikterna osv. Vi har också fått en bild av hur stark konfliktviljan är bland de anställda. Konfliktviljan är stark, det vittnar klubbarna om.

Hur bedömer du konfliktrisken?

– Hög.

Det säger man väl alltid när det börjar dra ihop sig?

– Den är alltid hög i det här läget eftersom konflikten är det enda vapen vi i slutändan har när kollektivavtalen löper ut. Vår sista chans att kunna behålla ett kollektivavtal med reallöneökningar, det är konflikten. Nu är det en förhöjd konfliktrisk.

Vad innebär det här läget för industriavtalets möjlighet att vara först ut och normera för resten av arbetsmarknaden?

– Jag utgår från att när vi väl träffat ett avtal på industrins område så kommer det att normera på samma sätt som tidigare. Jag utgår från att alla parter tycker att det är bra att vi har haft ordning på lönebildningen.

Ingen fara alltså?

– Samtidigt är jag inte så naiv att jag inte ser risken med att vi går in i en konfliktsituation. Då ökar naturligtvis kravet på att en normering ska vara högre än vad vi tycker är rimligt. Det vill säga: andra tycker att de kan ta ut mer än vad vi kanske gör utifrån de krav som den internationella konkurrenskraften kräver.

– Jag tycker att man från både arbetsgivare och fackliga organisationer håller på med en allvarlig lek med elden när man utmanar lönebildningsmodellen.

Ni förhandlar på åtta olika avtalsområden, inte bara inom Teknikavtalet. Ser du en enad front bland arbetsgivarna?

– Det är olika attityder mellan dem. Jag tror att det finns en betydande oenighet om strategin man har valt. Att man inte går med på någon grundläggande skiss eller en första hemställan. Där finns de olika uppfattningar, vad jag har förstått. Men Teknikföretagen är så oerhört dominerande. De har taktpinnen och än så länge verkar det som om de andra arbetsgivarorganisationerna dansar efter den taktpinnen. Men det kan också ändras, väldigt snabbt dessutom.

 

Arbetsgivarnas kommentar:

Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe gör följande uttalande efter dagens pressträff med Facken inom industrin:

”Vi gör en annan bedömning då konkurrenskraften inte har förbättrats. Vi kan inte utgå från svängningar i valutans värde och med undantag från motorfordon ser vi en nedåtgående trend inom industrin”.

 

En kommentar till “IF Metall varnar för konflikt

  • Arbetarna ska alltid acceptera lägre löner och sämre villkor, men era egna löner och utdelningen till era rövarbaroner till aktieägare rör ni knappt.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Avtalsrörelsen från a till ö

Avtalsrörelsen från a till ö

Vad betyder lönepott, fredsplikt, reallön? Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra. Från a till ö.

Hur ska reallönen räddas när priserna skenar?

Hur ska reallönen räddas när priserna skenar?

Mer pengar på kontot. Även när prisökningarna tagit sitt. Det är fackets mål i varje avtalsrörelse. Men hur ska reallönen kunna fixas när inflationen brakar iväg? Det frågar sig DA:s Harald Gatu.

I en orolig tid måste vi hålla i hop

I en orolig tid måste vi hålla i hop

Vi ska återigen teckna avtal i ett osäkert värld, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Striden om märket

Striden om märket

Industrins modell för lönesättning är under press. Dagens Arbete förklarar varför, och visar i en film vad märket är.

”Avtalet som bröt ett tabu”

”Avtalet som bröt ett tabu”

I det nya avtalet har facket fått bjuda motparten på tre förutsägbara år i en högkonjunktur. Arbetsgivarna valde att svälja det beska låglönepillret. DA:s Harald Gatu skriver om en annorlunda avtalsrörelse.

Båda parter nöjda med Teknikavtalet

Båda parter nöjda med Teknikavtalet

IF Metalls ordförande Anders Ferbe kallar sitt sista avtal ”banbrytande”. Hans motpart, Teknikföretagens Anders Weihe, talar om en ”för hög, men ändå rimlig nivå”.

Operation rädda Industriavtalet

Operation rädda Industriavtalet

”Facken inom Industrin har visat att fackliga solidaritet lönar sig”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein om det nya industriavtalet.

Pappers vill ha ny modell för lönebildningen

Pappers ordförande Matts Jutterström säger att det tjugo år gamla Industriavtalet måste göras om: – Ibland undrar man varför inte Pappers och Gruv får sätta ”märket”. Vi är ju lika mycket exportberoende basindustri som verkstadsindustrin.

Industrins heta stridsfrågor

Industrins heta stridsfrågor

Det har blivit mars och Opo – de opartiska ordförandena – kliver in för att leda industrins förhandlingar. Parterna är oense om mycket. Några stridsfrågor är hetare än andra.

”Spänningar om alla ska ha samma löneökning”

Det är på sikt ohållbart att tvinga resten av arbetsmarknaden hålla nere lönerna för att anpassa sig till exportindustrins förutsättningar. Det säger Arbetsmarknadspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors.

DA granskar skuggsamhället

Åtal mot bolaget som städade hos statsministern

Åtal mot bolaget som städade hos stats­ministern

Företagaren som anlitat svart arbetskraft för att städa Magdalena Anderssons villa, åtalas för brott mot utlänningslagen. Städerskan Chilo kommenterar: ”Nyheten gör mig glad, äntligen skipas rättvisa.”

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Statsministerns städerska fick svarta pengar direkt av ägaren till städbolaget. Hans tidigare firma är dömd för ekonomisk brottslighet och han själv är ökänd hos facket som en oseriös aktör.

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder.
Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

LO-ordföranden: Facken larmar om fusk – men myndigheterna gör ingenting

LO-ordföranden: Facken larmar om fusk – men myndigheterna gör ingenting

Kan fackförbunden göra mer för att få bukt med skuggsamhället? Nu svarar LO-ordföranden Susanna Gideonsson på kritiken. ”När allt ser bra ut på papperet måste vi ha någon som slår larm”, säger hon.

Arbetslivs­kriminalitet: Kollektivavtal ingen garanti för schysta villkor

Arbetslivs­kriminalitet: Kollektivavtal ingen garanti för schysta villkor

Till Syndikalisterna söker sig människor i hopp om att få ut löner som deras arbetsgivare struntat i att betala. Flera har försökt få hjälp av de LO-förbund som finns på arbetsplatsen, men utan resultat.

Så ska Sverige få kontroll över fusket i arbetslivet

Så ska Sverige få kontroll över fusket i arbetslivet

Genom regionala ”Akrim-center”, liknande dem i Norge, vill regeringen städa upp på svensk arbetsmarknad.

”Hela branscher korrumperas”

”Hela branscher korrumperas”

Grov brottslighet, människohandel och modernt slaveri – kriminaliteten är omfattande på svensk arbetsmarknad. Nu krävs förändringar på en rad områden, säger Ola Pettersson, ordförande i Delegationen mot arbetslivskriminalitet. 

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.