Nu är det nog – branschen måste agera för att rädda liv
Minst tre bränder sker varje dag i industrin och ny teknik ökar riskerna ytterligare, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Eva Burman.
Industriarbetarnas tidning
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
8 september, 2016
Skrivet av Helle Klein
LEDARE Dagens Arbete kan i dag avslöja att mer än 60 procent av de anställda på IF Metalls a-kassa har utsatts för hot och trakasserier. Det visar en rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, som presenteras i dag.
Brå brukar återkommande undersöka det man benämner ”otillåten påverkan” av statliga myndigheter men denna gång har man även tagit med IF Metalls och Statsanställdas a-kassor.
Resultatet är nedslående. De anställda får ta oerhört mycket skit.
– Tittar man enbart på våra försäkringshandläggare så säger åtta av tio att de någon gång har drabbats, säger Olle Åkerlund, föreståndare för IF Metalls a-kassa med hundra anställda, till DA.
Det handlar om desperata människor som nekats a-kasseersättning och i sin frustration gör utfall, fysiskt eller genom glåpord, mot handläggarna runtom på IF Metalls avdelningar. Det har lett till att man tvingats bygga säkrare kontor och införa jourtjänster för stöd åt de anställda.
Till stor del hör de ökade trakasserierna samman med de ändrade a-kassereglerna som den förra regeringen införde. Aktivitetsrapporteringen blev alltför krånglig. Om man inte anger exakt hur många jobb man sökt eller fyllt i fel på blanketten nekas man ersättning.
A-kassehandläggarna har tvingats iklä sig rollen som poliser snarare än som stödpersoner. Liknande utveckling har vi sett inom arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Den repressiva vågen bygger allt annat än tillit.
Olle Åkerlund framhåller i vår intervju vikten av att göra försäkringen enklare, både för de arbetslösas skulle och för a-kassepersonalens. Det vore utmärkt. Regeringen bör absolut titta på exemplet Danmark.
Samtidigt måste hoten och trakasserierna ses i ljuset av ett hårdnande samhällsklimat i allmänhet. De senaste decenniernas ökade ojämlikhet har skapat desperation bland de mest utsatta. När allt känns hopplöst tar sig tyvärr frustrationen alltmer våldsamma uttryck. Tyvärr utnyttjas också detta av extrema politiska rörelser. Trakasserier är förstås oacceptabelt och A-kassan måste göra allt för att skydda sin personal. Det är också angeläget att se könsdimensionen i detta – de flesta hatare är män och de hatade är oftast kvinnor.
Tyvärr tycks hatet vara på frammarsch i dag. Rapporterna från den amerikanska valrörelsen förskräcker där republikanernas presidentkandidat kan hetsa sina väljare att skrika ”lås in henne” och ”skjut henne” om demokraternas presidentkandidat. En dag i sociala medier räcker för att konstatera att hatet har högkonjunktur också här i Sverige.
Det är djupt illavarslande för demokratin.
Politiskt behövs jämlikhetsreformer och arbetslöshetsbekämpning men också idéer om hur demokratin ska bli allas angelägenhet.
Rapporten om hoten mot de anställda på IF Metalls A-kassa är en av alla väckarklockor som just nu ringer högt. Hatet han inte bekämpas med moralismer utan bara med att genom folkrörelsearbete och politik främja jämlikheten och solidariteten. Och så vända frustration till framtidstro.
Helle, du är så klarsynt och ser hur saker hänger ihop. Jag har desperata människor i min närhet där ekonomin brakat efter arbetslöshet och sjukdom. Alliansen lyckades gör om till Arbetsförnedringen och Försämringskassan. Folk har blivit och blir illagjorda. Tack Helle