Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Så kan landsbygden få nytt liv”

15 september, 2016

Skrivet av Jan Olsson

jan-olsson-debattDebatt Affärer, butiker och bankkontor stänger. Industri- och hantverksföretag försvinner. Några flyttar, andra lägger ner därför att ägaren pensionerar sig och ingen ny tar över. Den offentliga servicen minskar. Avfolkningen är ett faktum.

Om skribenten:

Jan Olsson, tidigare utredare och internationell sekreterare på Metall, därefter på Kooperativa Institutet. Tidgare ledamot av EU:s ekonomiska och sociala råd. För närvarande ordförande i REVES, ett europeiskt nätverk för regioner och kommuner som samverkar med social ekonomi. Författare till flera böcker, bland annat Social Ekonomi från 1994.

Så ser det ut i stora delar av Sverige. Nya studier pekar på att klyftorna ökar. Konkret beskrivs problemen tydligt i Harald Gatus reportage om Värmland.

Slutsatsen är att det behövs en politik för lokal utveckling. Staten och EU måste använda mer av sina resurser för att utveckla Sverige utanför storstäderna.

I korthet anser jag att en lokal politik ska ha följande grunder. Regionens egna inhemska resurser – människor, kunnande, råvaror och kapital – måste utnyttjas till fullo. Närproducerat för lokal konsumtion – livsmedel, energi, högteknologisk service är några sådana områden. Det behövs lokalt ägda och därmed lokalt förankrade företag. I globaliseringens spår. Bankerna som tar hand om lokalbefolkningens sparkapital ska investera i regionen. Nyaste teknik måste utnyttjas för konkurrenskraft.

De boende i regionen måste mobiliseras för att komma med sina idéer och lösningar. Folkrörelsernas roll – inte bara facket – utan alla är central. Alla intressenter – offentliga och privata – måste samverka för att planera och genomföra den lokala politiken. När alla samverkar med de lokala människornas behov och lösningar som ledstjärna skapas sociala innovationer för en mera hållbar framtid.

Det spännande med Värmland är att man funderar på nya idéer för att behålla och skapa jobb på nya sätt.

När man spejar ut över Europa ser man flera modeller för lokal utveckling. En av dessa har ett antal eldsjälar i Värmland tagit till sig men också utvecklat själva. I korthet handlar det om att satsa på det gemensamma och kooperativa företagandet.

I det konkreta värmländska fallet handlar det om att utveckla en mångfald av företagande. Personalkooperativa företag som tar över vid generationsskiften eller nedläggningar. Kooperativa gemenskapsföretag som kompletterar den offentliga och kommersiella service som hotas. Socialt företagande för att ge utbildning och skapa arbete åt människor som står långt från arbetsmarknaden. Lokala sparbanker som följer sin ursprungliga idé nämligen att satsa spararnas pengar i lokalsamhället.

Det kooperativa/gemensamma företagandet har många fördelar. De är demokratiska – medlemmarna dvs arbetarna eller konsumenterna – äger och bestämmer. Att medarbetarna är delaktiga i beslut och kan utveckla sin egen inneboende kraft (empowerment) står i centrum. Företagen präglas av solidaritet med människor i bygden. Det är lokalt förankrade företag. De flyttar inte iväg till utlandet.

Mina europeiska erfarenheter säger mig att det är främst tre områden som måste fokuseras om man vill gå vidare med Värmlandsmodellen. I korthet: Företagen måste sluta sig samman, de måste ha tillgång till finansiering, de måste få stöd och accepteras av de viktiga intressenterna i länet.

Ett mycket nära samarbete mellan företagen är grundläggande. Företagen ska åta sig att ge varandra ömsesidigt stöd. Till exempel genom att de handlar av varandra, att de delar arbetskraft med varandra både i hög- och lågkonjunktur, att de organiserar administration, utbildning och marknadsföring gemensamt, att de hjälper varandra finansiellt.

Samarbetet mellan företagen kan ha olika juridiska former. Företagen bör som första steg bilda en intresseförening inte bara i syfte att informera och diskutera utan också för att organisera gemensamma tjänster. Samarbetet kan också organiseras i ett kooperativ med de olika kooperativa verksamheterna som medlemmar. Den kan ha formen av ett konsortium, en form som används ofta i Italien. Konsortiet är normalt starkare än ett gemensamägt kooperativ därför att företagens åtagande är mer omfattande. I Sverige används konsortiemodellen bland annat av Vägen ut!-kooperativen i Göteborg. En ny samarbetsform som används mer och mer inom det sociala företagandet är social franchising, dvs man låter nya entreprenörer använda sig av ett väletablerat koncept.

Det allra längst gående samarbetet finns i Mondragon, det spanska företag som nämns i DA-artikeln. Mondragon kan faktiskt liknas vid en kooperativ koncern med hård styrning.

Flera undersökningar visar att de kooperativa företagen – främst kooperativa banker och arbetskooperativa företag – har klarat sig bättre än de privatkapitalistiska företagen under de senaste årens ekonomiska kris. Det beror på att deras ägare – bankkunder och medarbetare – har mött krisen med andra strategier än andra företag. Inte minst har deras interna ömsesidiga samarbete bidragit till den positiva utvecklingen. De har också varit mer flexibla.

För att ta över eller starta kooperativa företag krävs pengar, för att betala investeringar, för driften. Att skaffa eget kapital – dvs. medlemmarnas/ägarnas kapital – är en nyckelfråga. I dag stupar många initiativ på detta.

Problemet går delvis att lösa genom riskkapital utifrån. Men då måste vi i Sverige använda oss av tillgängliga EU-pengar. Tyvärr, svenska aktörer passar helt och hållet. Inte heller ställer staten upp. Det finns en EU-pott som heter SIA – Social Impact Accelarator – som Almi skulle kunna bli en mellanhand för. Men eftersom man inte vill, är det 100 miljoner i förlorat riskkapital till kooperativa företag.

Det finns små svenska finansiella aktörer till exempel Mikrofonden och Fryksdalens Sparbank som skulle kunna spela en större roll för att förmedla EU-pengar. I Mikrofonden finns också fackliga och kommunala pengar. Fackförbundet Kommunal har ställt 15 miljoner till förfogande, Göteborgs kommun 7 miljoner.

Vi hoppas nu på ett nytt EU-program som ska göra det möjligt för de små svenska aktörerna att garantera riskkapital i det kooperativa och idéburna företagandet. Det finns också europeiska finansbolag som skulle kunna vara mellanhand för EU-pengar. Sefea är ett sådant exempel. Sefea investerade nyligen i ett italienskt bryggeri som togs över av medarbetarna. Samma modell skulle kunna användas i Sverige.

Till sist. Det breda samarbete mellan alla privata och offentliga intressenter som Thomas Rehn talar om i DA-artikeln för att vända utvecklingen är grundläggande. Att facket tillsammans med folkrörelserna aktivt stöder det lokalt förankrade och lokalt ägda företagandet – kooperation och småföretag – är en viktig del i en ny politik för lokal utveckling. I några länder i Europa är det fackliga engagemanget rätt vanligt, i Sverige relativt sällsynt.

Låt oss hoppas att värmlänningarna kan förverkliga sina idéer. Då kan de bli en förebild för hela Sverige.

En kommentar till “Så kan landsbygden få nytt liv

  • Det behövs också en tydlig politisk styrning. Polisen centraliserar resurserna. Sjukvården sparar, man får allt längre till sjukhusen, plus att man sparar på ambulanssjukvården. Alla de här försämringarna gör att man känner sig som en tredje klassens medborgare.
    Man måste ta ett helhetsgrepp och se hur är det ställt i Sverige egentligen!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Mer åsiktsmaterial

”Statens stöd måste fördelas på annat sätt”

”Statens stöd måste fördelas på annat sätt”

Det behövs fler aktörer som hjälper funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden, skriver tre verksamhetsledare inom rekrytering och utbildning.

Så blev jag ett original

Så blev jag ett original

Med mer i backspegeln än i framrutan kan man undra vad jobbet har gjort med en, skriver Sven Olov Karlsson.

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

L: Efter hårda förhandlingar har vi fått igenom verkningsfulla förändringar av Samhall.

”Nu är det tid för försoning i LO”

”Nu är det tid för försoning i LO”

Las-överenskommelsen som IF Metall och Kommunal anslutit sig till gynnar inte oss som fackförbund. Men nu måste vi – enade – gå vidare i kampen, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

”Industrin kan rädda klimatet”

”Industrin kan rädda klimatet”

Svensk industri är på god väg att bli världs-ledande i klimatsmart produktion. Vi har en nyckelroll i vår tids stora ödesfråga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Detta har vi lärt oss av pandemin

Detta har vi lärt oss av pandemin

Det har varit ett år fullt av prövningar, men också lärdomar, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Dags att agera, närings­ministern

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

När vi hellre letar efter myskoxar

När vi hellre letar efter myskoxar

En utsatt omhändertagen flicka vädjar för sitt liv. Men vem orkar väl lyssna på det, skriver Alexandra Pascalidou.

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

S: Samhall ska producera varor och tjänster som faktiskt efterfrågas – men vi måste utreda att det är rätt personer som anvisas dit.

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Ulrica Malmberg: Vi blöder varje månad, så låt inte mens vara en samvetsfråga en gång om året.

Du kanske också vill läsa…

”Ett årsbloss skapar inte någon framtidstro”

”Ett årsbloss skapar inte någon framtidstro”

Regeringens försiktiga regionalsatsning skapar inte någon långsiktig framtidstro i Bengtsfors, Älvdalen eller Sorsele. Det skriver Ronny Svensson, forskare i regional planering.

”Svensk landsbygd är närande – inte tärande”

”Vi måste skapa bättre förutsättningar för jobb, fortsätta att stärka välfärden och vi måste ha en högre ambitionsnivå för hela landet”, skriver landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i vår uppmärksammade debatt om framtiden för landsbygden.

Så underlättas företagande i glesbygden

Enklare regelhantering och möjlighet att slippa skatta på pengar som används för att få företaget att växa, är två av förslagen som Småföretagarnas riksförbund lyfter fram för att bryta landsbygden negativa trend.

”Ta vara på eldsjälarna”

Städerna går starkt mycket tack vare de ungas inflyttning från mindre kommuner – och landsbygdens förlust av dem är mer förödande än av råvarorna. Det är därför nödvändigt med en kraftsamling av de främsta lokala aktörerna. Det skriver Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi, angående framtiden för glesbygden.​

Är landsbygden storstan evig vinnare?

Är landsbygden storstan evig vinnare?

Riksdagen måste ta kommandot över den nationella infrastrukturpolitiken. I dag får landsbygden inte en rimlig chans att utvecklas, skriver Ronny Svensson, som forskar i regional planering vid KTH.

”Arbetarägande bromsar nedrustningen”

Vi behöver utveckla en svensk modell för arbetskooperativa företag och Värmland är kanske bästa länet i landet att göra det i, skriver Leif Tyrén, verksamhetsledare på Värmlandskooperativen, angående vår debatt om framtiden för landsbygden.

Utveckling växer underifrån – inte uppifrån

Ska man bygga ett livskraftigt näringsliv – och inte ett system för eviga bidrag och subventioner – måste pengarna och besluten finnas lokalt. Det skriver Metallarbetarens före detta chefredaktör, författaren Per Åhlström, om framtiden för glesbygden.

”Klyftorna kan utjämnas”

Klyftorna är på väg att växa, mellan stad och land, mellan inrikes och utrikes födda. Nu behövs bland annat mer utbildning, statliga investeringar och att vi skyndar på utvecklingen av storregioner, skriver Jan Edling från analysföretaget Flexicurity.

”Det handlar tamejfan om vår överlevnad”

”Det handlar tamejfan om vår överlevnad”

”Ska vi som tvingas resa längst, med de sämst betalda yrkena, stå för allt?” Carl Hällströmer, brevbärare och deltagare i Bensinupproret, svarar Kennet Bergqvist om bensinpriser och nedmontering av samhällsservice i glesbygd.

Dags för Swedish deal

Dags för Swedish deal

Po Tidholms reportage Resten av Sverige visar på behovet av en ny regionalpolitik. I Dagens Arbete pågår en motsvarande debatt efter reportaget Uppdrag: Rädda Bygden. Dags för en ”Swedish deal” för stad och land, skriver Helle Klein.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Kultur & Fritid

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

För drygt 20 år sedan steg Ástrádur ”Asti” Grétarsson ur fiskebåten, lämnade Island och följde med kärleken till Borlänge – och blev en engagerad bågskytt.

”Jag gillar det naturliga”

”Jag gillar det naturliga”

Profilen. När hon var barn ritade Ebba Ohlsson alltid hästar. Som sjuåring började hon på ridskola. När hon köpte sin häst, Nicci, var det självklart för henne att följa sin egen filosofi. Här berättar hon om … Hur chefens hjälp gjorde susen Jag har alltid drömt om en egen häst. Innan hade jag ridit på […]

Jämlikheten som försvann

Jämlikheten som försvann

Bilden av Sverige som ett unikt jämlikt land lever kvar trots att vi i dag har lika djupa klassklyftor som på 1940-talet. Den nyutgivna antologin Klass i Sverige sticker hål på en föråldrad självbild.

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg har gjort kompromisslös pop, skrivit dikter om att önska sina barn döda, kallat Moderaterna för skadedjur och bett grammisjuryn behålla sin skit. Inget var särskilt lönsamt.

Du sköna nya spelvärld

Du sköna nya spelvärld

Banbrytande ljussättning och nästan obefintliga laddningstider kan förändra hur tv-spel ser ut och fungerar. Förhoppningarna efter att Xbox Series X och Playstation 5 lanserades i november är stora.

Frihet på fyra hjul

Frihet på fyra hjul

Fotografen Benjamin Nørskov reser tusen mil för att fånga epa-kulturen.

”Älskade mamma kallar jag den”

”Älskade mamma kallar jag den”

Pappersarbetaren Rainer Paakkinen fortsätter teckna, ge ut böcker, och har tagit sitt livs första högskolepoäng.

Kampen för liv

Kampen för liv

Nora Lorek och Maria Loewen skildrar barnmorskornas arbete i Bangladesh.