Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Medborgarmakt eller marknadsmakt

16 november, 2016

Helle Klein, chefredaktör.
Helle Klein, chefredaktör.

Ledare Inom teologin brukar det så kallade teodicéproblemet diskuteras. Hur ska man kunna tro på både en god och en allsmäktig Gud när det ser så jävligt ut i världen?

I dag skulle man kunna tala om ett politikens teodicéproblem – hur ska man kunna tilltro den politiska demokratin någon makt när det uppenbart är marknaden som styr?

Förra året presenterades ett förslag till en ”moderniserad kommunallag”. Nyligen presenterades Välfärdsutredningen. Båda dessa för demokratin och välfärdsstaten så angelägna frågor har hanterats av enmansutredare och experter. De politiska partierna göre sig icke besvär.

Det säger något om förskjutningen från den representativa demokratin till en marknadisering av samhället. Alla tidigare kommunallagsutredningar har varit parlamentariskt tillsatta men nu ansågs det visst inte längre handla om att göra politiska överväganden utan om enbart tekniska och juridiska justeringar.

Statsvetaren Stig Montin vid Göteborgs universitet, själv en av experterna i kommunallagsutredningen, pekar på denna förskjutning i en essä i Statsvetenskaplig tidskrift. Montin analyserar det skifte som skett i den kommunala politiken. Om det under 1900-talet handlade om att politiken tog makten över marknaden och drivkraften var att identifiera och tillgodose medborgarnas behov och önskningar handlar det i dag snarare om att underlätta för konkurrens och valfrihet. ”… socialdemokratiska idéer om vad som gynnar folkstyret har successivt skjutits i bakgrunden till förmån för liberaldemokratiska idéer som gynnar marknaden”, konstaterar Montin.

I takt med globaliseringen och nyliberalismens framfarter har den finansiella ekonomin fått ett allt större spelrum och institutionaliserats i juridiska regelverk. Statens roll kanske inte har minskat men makten har förskjutits från den representativa demokratin till domstolar och granskande myndigheter.

Här finns direkta kopplingar till den pågående debatten om vinster i välfärden. Från den borgerliga alliansens håll har man trots allt börjar inse att den ultraliberala marknadsidén inte fungerar på välfärdens område. Men i stället för att återta demokratin föreslås mer av kontroll och mer av regelverk. Talet om att säkra kvaliteten leder obönhörligen till ökad byråkratisering och juridifiering. När drivkraften är företagets vinst måste den offentliga styrningen bygga på misstro och avtal reglera att verksamhet som ska göras verkligen görs.

När kommunerna väljer att konkurrensutsätta delar av välfärdssektorn måste de göra det på samma villkor som privata utförare. Eftersom privata utförare alltid måste se till att gå med vinst (rimligt för ett bolag) måste också den kommunala verksamheten i konkurrensneutralitetens namn agera som om den vore ett privat vinstdrivande företag.
”Situationen framstår som något speciell med tanke på att kommunallagens krav på att den egna verksamheten inte får bedrivas i vinstsyfte”, konstaterar Montin.

Inom skolområdet har kommunerna inget val när det gäller att konkurrensutsätta. Skolinspektionen godkänner etablering av friskolor och kommunen har bara att anpassa sig till rådande konkurrenssituation och stå för finansieringen.
Montin pekar på att i flera kammarrättsdomar 2015 framgår att om en kommunal gymnasieskola inte klarar av sin budget utan förbrukar mer pengar så tolkas det som ”otillbörligt stöd till den egna skolan”. Om inte de egna skolornas underskott regleras inom tre år ska kommunen betala ut motsvarande tillskott till friskolorna.
Så har den kommunala verksamheten fått som idé att underlätta för fri konkurrens snarare än att värna medborgarnas goda utbildning.

Möjligheten för medborgare att få insyn i välfärdsverksamheter har dessutom minskat drastiskt när antalet privata utförare ökat. Offentlighetsprincip och meddelarskydd som är grundbultar i vår öppna demokrati gäller inte privata utförare. Journalistikens möjligheter har kraftigt begränsats. Trots att det är medborgarnas skattepengar som används finns ingen rätt att ta del av handlingar och granska hur verksamheterna bedrivs.

Under 1990-talets avregleringar (genomförda av både Socialdemokratiska och borgerliga regeringar) försvagades idén om jämlikhet och människors behov till förmån för idéer om valfrihet och konkurrens. Vinstdrivande företag och riskkapitalister har ökat sin makt på bekostnad av de demokratiska institutionerna.
Häri ligger fröet till det medborgerliga missnöjet som kan utnyttjas av diverse högerpopulistiska krafter. När politiken frånhänt sig makten att styra uppstår ett vanmaktsvakuum som gagnar antidemokratiska krafter. När kommunerna slutat ha medborgarnas bästa för ögonen och blivit så till den grad invävda i den marknadsekonomiska ordningen blir det inte längre meningsfullt med politik. Varför alls rösta?

Diskussionen om vinster i välfärd rör själva fundamentet i vår demokrati. Det handlar inte om juridiskt finlir. Det är dags att se det som ett ideologiskt slag mellan medborgarmakt och marknadsmakt.

2 kommentarer till “Medborgarmakt eller marknadsmakt

  • Jag tycker att valfrihetsrevolutionen har till stor del blivit en ”skyll-dig-själv-revolution”: Skyll dig själv om du har valt fel PPM-fond/telebolag/elbolag/hemtjänstbolag och så vidare …

  • Väldigt bra påpekande teodicéproblemet, samt bör man ta upp teodicéproblemet som styr med hårdhandskar marknadsekonomiska intresse som (Halal) ren av teologis syn och (Haram) oren av teologis syn !

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Märket är satt. Bravo!

Mot alla odds har industrins parter kommit fram till ett långt avtal som innebär en uppväxling av löneökningarna, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Ge ungdomarna amnesti nu

Flyktingpolitiken har lagt ansvaret för de asylsökandes framtid på arbetsgivarna. Det är absurt och måste ändras.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Fortsätt förhandla

Fortsätt förhandla

Ingen vill att politiken ska rubba maktbalansen på svensk arbetsmarknad, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Första hundra åren i framtidens tjänst

Första hundra åren i framtidens tjänst

Vi har valt att visa människorna på bruken under de senaste decennierna, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Århundradets förhandling

Ge för guds skull inte politikerna möjlighet att skapa oreda på arbetsmarknaden för lång tid framöver, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Bra jobb­satsningar i höstbudgeten

Magdalena Anderssons spara i ladorna har bytts mot satsa järnet. Det är helt rätt, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Låt industrin bli det gröna navet

Med rätt satsningar kan återhämtningen efter coronakrisen bli språngbrädan som åstadkommer den nödvändiga klimatomställningen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Vänd oron till framtidstro

Politiken, liksom parterna på arbetsmarknaden, måste nu se till att människor återfår hoppet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Hon startar en minnesfond för anhöriga

Christina Anderssons son Robin fastnade i en maskin och dog på jobbet. Nu startar hon en minnesfond för att hedra sonen och hjälpa andra anhöriga ekonomiskt.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Så löser Norge brotten på halva tiden

Norge har klart kortare utredningstider vid arbetsmiljöbrott än Sverige. Hur vi jobbar kan kanske därför ses som förslag på förbättringar hos er, skriver norska domaren Rune Bård Hansen.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Las-uppgörelsen

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

När IF Metall gjorde upp med arbetsgivarna om anställningsskyddet var det inget svek, utan solidaritet med dem som har det sämst, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.