Facket behövs på livets sida

Ledare Konsumismens logik rymmer ingen solidaritet. Idén om solidaritet är i själva verket en idé om gemenskap.

Vi lever i orostider. Valet i USA där en sexistisk och rasistisk högerpopulist blev president har lett till att många av oss upplever en politisk depression. Vad kan vi tro på? Var finns hoppet?

Just hopplösheten är nog den starkaste drivkraften in i de enkla populistiska lösningarna. Det amerikanska valet visar det tydligt: ojämlikhet och orättvisor leder alltid till en avgrund. När känslan av hopplöshet förvandlas till politisk cynism kan de mest fascistoida strömningar uppstå. Därför är vår tids viktigaste politiska uppgift att visa på hoppet, bygga tillit och skapa framtidstro.

Socialdemokraten Odd Engström arbetade en gång som budgetchef på finansdepartementet. Plötsligt skjuts statsminister Olof Palme till döds på Sveavägen. Engström hamnade då i ett nattsvart mörker och blev sjukskriven för depression. När han kom tillbaka till Regeringskansliet satte han som rubrik för den kommande budgetpropositionen: På Livets sida.

Att arbeta politiskt för allas bästa, precis som att arbeta fackligt för sina arbetskamraters bästa, är att ställa sig på Livets sida – mot hat och våld, mot rädsla och orättvisors destruktivitet. Länge har ultraindividualismen regerat där vi snarare sett oss själva och varandra som kunder än som medborgare eller medlemmar. Det politiska och fackliga tilltalet har blivit konsumistiskt: det här tjänar du på vår politik eller på att vara med i facket. Nutidsmänniskan längtar efter att ses som något annat än som en passiv konsument på marknaden. Hon vill bli delaktig i något större – känna att hon är med i framtidsskapandet.

Den självständiga individen, som en gång var välfärdsstatens mål, har förvandlats till den övergivna människan. Pressen på den enskilde har ökat. Konsumismens logik rymmer ingen solidaritet.

Idén om solidaritet är en idé om gemenskap. Om 1900-talets politiska projekt har varit individens frigörelse måste 2000-talets projekt bli gemenskapens. Hur ska vi hålla samman ett samhälle som alltmer dras isär i växande klyftor? Hur ska mångfaldens folkhem se ut?

Det vi ser runt om i Europa och USA är hur fascismen återigen basunerar ut sin falska gemenskapslockelse – om ett exkluderande vi som utesluter, söndrar och hatar. Mot detta finns vår folkrörelsedemokrati – en demokrati vars etiska grund är alla människors lika värde och där delaktighet är lika viktigt som beslutsmässighet.

Fackligt arbete är att bygga tillit. Ur tilliten växer hoppet om att en annan värld är möjlig. Vi ställer oss på livets sida.

God jul!

Helle Klein