Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Samma framtid – helt olika bilder

21 december, 2016

Skrivet av

klader-analys
Harald Gatu, reporter.

ANALYS  På årets mörkaste dag utbyter arbetsgivare och fack krav med varandra. Som vanligt målar parterna framtiden i olika färger. Den som bejakar ljuset finner stöd hos det statliga Konjunkturinstitutet.

I det gamla bondesamhället var Tomasdagen, i dag den 21 december, en speciell dag. Inte bara för att det var en marknadsdag utan för att det var dagen då julgrisen skulle vara slaktad, ljusen stöpta och julölet fick smakas av. Det här var också dagen då kontrakt sades upp, omförhandlades och nya avtal med torpare och arrendatorer skrevs. Det påstås att bönderna även försökte säga upp de råttor som slagit bo i sädesmagasinen.

I det nutida industrisamhället har det blivit något av en tradition att arbetsmarknadens parter träffas några dagar före jul och säger vad de vill göra med sina kontrakt. Att de växlar krav just i dessa dagar har bara att göra med att avtalsförhandlingarna formellt påbörjas efter trettonhelgen. Då inleds den tremånadersperiod av förhandlande som ska leda till ett nytt avtal senast den sista mars.

Det hör till ritualerna att parterna denna dag använder ord med olika laddning. Arbetsgivarna talar om ovisshet, facken om stabilitet.

Arbetsgivarna talar om Trump, Brexit och nästa års ovissa valutgångar i EU:s verkliga kärnländer, Frankrike och Tyskland. Utfallet i de valen kan vända upp och ner på Sveriges viktigaste exportmarknad, den västeuropeiska.

Facken påminner hellre om den stabila ordning som de anser att industriavtalet har gett de senaste två årtiondena.

De gångna tjugo åren har inte varit vilka som helst: fördjupad globalisering, Kinas inträde i världsekonomin, euron, finanskris, skuldkris, IT-boom, råvaruboom, bubblor som sprack.

De två första avtalsrörelserna under Industriavtalet  – 1998 och 2001 – fördes i skuggan av två ekonomiska chocker: Asienkrisen och telekombubblan som brast. De två följande avtalsrörelserna – 2004 och 2007 – avgjordes i en helt annan miljö: en högkonjunktur påeldad av Kinas investeringsrusch. Sedan briserade den finanskris som vi fortfarande lever i sviterna av.

Under hela den här stormiga perioden har reallönerna – löneökning minus inflation – ökat med någon eller ett par procent om året. Industriavtalet har levt upp till sina mål: ökade reallöner för de anställda, stärkt konkurrenskraft för företagen. Där är fack och arbetsgivare överens.

Gårdagen är en sak. Framtiden något helt annat. Oviss, säger arbetsgivarna som skruvar ner bedömningarna och tar strid om arbetstiderna: mer övertid, möjlighet att kunna flytta semestern till maj eller september, ordinarie arbetstid på lördagar och söndagar om man inte kommer överens lokalt om arbetstiderna.

Låt oss fortsätta den stabila utvecklingen med måttfulla löneökningar, svarar facket som också tar strid i arbetstidsfrågan: mindre övertid och mindre tid för arbetsgivaren att fritt förfoga över (arbetstidskorridoren).

Dagen före årets mörkaste dag lämnade det statliga Konjunkturinstitutet en ovanligt ljus bild av det ekonomiska läget. Högkonjunkturen förstärks, arbetslösheten minskar, den globala konjunkturen blir allt bättre, exporten ökar, hushållens konsumerar mer.

Den fortsatta konjunkturuppgången innebär att företagen får allt svårare att hitta den arbetskraft man vill ha. Det är inget nytt problem. De senaste åren har arbetskraftsbristen blivit allt större. Nu är bristen lika stor som högkonjunkturåret 2007, enligt Konjunkturinstitutet som tror att arbetsgivarna måste sänka kraven när de nyrekryterar.

Sysselsättningsgraden – den andel av befolkningen mellan 15 och 74 år som jobbar – når kommande år historiskt höga nivåer. Det gäller även utrikes födda. Om bara sysselsättningsgraden för de utrikes födda skulle räknas för Sverige så skulle vi ändå ligga före Finland och majoriteten av EU-länderna när det gäller andelen 15–74-åringar i arbete.

Ljusa år framför oss alltså, om man får tro Konjunkturinstitutet. Men trots konkurrensen om arbetskraften: räkna inte med några löneökningar i fantasiklass. Lönerna ökar långsamt på grund av att Europa trots allt går på halvfart. Under 1,5 procent, säger Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe. I praktiken ett nollbud enligt facket. Detta eftersom löneökningarna ska vara kostnadsneutrala. Lönelyft ska, med arbetsgivarnas egna ord, ”balanseras med att avtalet i andra delar görs mindre kostsamt för bolagen”. Facken kontrar med 2,8 procent med låglöneprofil.

Konjunkturinstitutet spår att avtalen hamnar på ungefär samma nivå som tidigare, en bit över 2 procent. Därutöver kommer bristen på arbetskraft att trissa upp löneglidningen så att de totala löneökningarna stannar vid cirka 3 procent om året de två kommande åren.

I det gamla bondesamhället inföll julfriden med Tomasdagens vintersolstånd. Hos oss startar avtalsrörelsen.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Avtalet som bröt ett tabu”

”Avtalet som bröt ett tabu”

I det nya avtalet har facket fått bjuda motparten på tre förutsägbara år i en högkonjunktur. Arbetsgivarna valde att svälja det beska låglönepillret. DA:s Harald Gatu skriver om en annorlunda avtalsrörelse.

Operation rädda Industriavtalet

Operation rädda Industriavtalet

”Facken inom Industrin har visat att fackliga solidaritet lönar sig”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein om det nya industriavtalet.

Avtalsrörelsen från a till ö

Avtalsrörelsen från a till ö

Vad betyder lönepott, fredsplikt, reallön? Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra. Från a till ö.

Makt över tiden viktigt för GS medlemmar

Makt över tiden viktigt för GS medlemmar

Lönen hamnar alltid i centrum i avtalsrörelsen. Men makten över arbetstid och fritid hamnar högt på listan över vad medlemmarna tycker att GS-facket ska driva i förhandlingarna.

Båda parter nöjda med Teknikavtalet

Båda parter nöjda med Teknikavtalet

IF Metalls ordförande Anders Ferbe kallar sitt sista avtal ”banbrytande”. Hans motpart, Teknikföretagens Anders Weihe, talar om en ”för hög, men ändå rimlig nivå”.

”Känns bra med delpensionen”

”Känns bra med delpensionen”

GS:s ordförande Per-Olof Sjöö är nöjd med det treåriga avtalet och betonar delpensionen och låglönesatsningen. Arbetsgivarna fick igenom ett antal ändringar när det gäller arbetstider och skiftscheman.

Industrin säger ja till treårigt avtal

Industrins parter säger ja till ett treårigt avtal, som har ett värde på totalt 6,5 procent. I avtalet finns både en låglönesatsning och påfyllning till delpension.

”Det blir en mycket tuff resa”

”Det blir en mycket tuff resa”

IF Metall motiverar sitt nej med att 5,9 procent är alldeles för litet eftersom flera viktiga fack-krav inte finns med i budet.

Industrifacken säger nej till bud

Facken inom industrin avvisar gårdagens bud från de opartiska ordförandena (Opo). Budet är på 5,9 procent på tre år men utan låglönesatsning och förslag om delpensioner. Teknikarbetsgivarna säger ja, med krav på bland annat mer övertidsutrymme.

Pappers vill ha ny modell för lönebildningen

Pappers ordförande Matts Jutterström säger att det tjugo år gamla Industriavtalet måste göras om: – Ibland undrar man varför inte Pappers och Gruv får sätta ”märket”. Vi är ju lika mycket exportberoende basindustri som verkstadsindustrin.

Industrin och klimatet

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.