”Entreprenören hade ju ansvaret”

Uppdaterad I dag fredag var det dags för förhör med Nordkalks förre platschef om olyckan för fem år sedan. Luleå tingsrätt fick öppna ännu en sal för att klara trycket från press och allmänhet.

– Fem år. Det är tragiskt att det tar så lång tid innan den här saken prövas. Sånt som påverkar den mentala hälsan för vem som helst, säger platschefen i början av förhöret.

Den förre platschefen står åtalad för grovt arbetsmiljöbrott. Först i sin slutplädering den sista rättegångsdagen (10 februari) kommer åklagaren Stig Andersson att meddela vilket straff han yrkar på.

Platschefen har bearbetat händelsen genom samtal med företagets psykologer.

Han är bergsingenjör från KTH, men svarar åklagaren Stig Andersson att han inte har någon särskild utbildning i just kalk eller kalkproduktion.

Har du fått någon internutbildning av Nordkalk om kalk?

– Inte varit så mycket av det innan olyckan inträffade.

1986 blev han rekryterad till SSAB. Länge var han chef på stålverket innan han flyttades över till Nordkalk som tog över anläggningen av ståljätten 2002.

– Vi hade problem att få anställda att skriva in riskobservationer. Det var inte fullt utbyggt när olyckan hände, erkänner platschefen.

Han har gått två basutbildningar i arbetsmiljö, samordningskurser i projektering och utförande. Två skyddsronder hölls per år på kalkugnen i Luleå.

– Efter olyckan ökade vi till fyra.

Entreprenören Empower hyrdes in för att göra underhållet på kalkugnen.

Deltog entreprenören i Nordkalks arbetsmiljöarbete?

– Nej, de deltog inte i våra möten.

– Det här blev annorlunda efter olyckan då vi fick en arbetsledare på 100 procent  på vår anläggning. Då deltog han i skyddsronderna och skyddskommittemötena, säger platschefen.

Hade du synpunkter på vilken personal entreprenören skulle leverera?

– Ja, det tror jag, men på montörerna var det bara timpris, det var inte specificerat i avtalet.

Stod det entreprenören fritt att ta in underleverantörer, alltså firmor under sig i sin tur?

– Ja det tror jag. Jag är inte säker.

Han la sig inte i detaljerna, förtydligar platschefen.

Underleverantörer ska godkännas av kunden, står det i avtalet, läser åklagaren upp.

– Jaha då var det så, säger platschefen.

– Men entreprenören hade ju arbetsgivaransvaret för sin personal. De hade samtal som vi hade för vår personal vad gällde personlig skyddsutrustning.

Men de skulle ju följa dina regler sa du ju just?

– Nordkalks regler, ja.

Åklagaren pausar länge mellan frågorna när han vill att platschefens svar ska sjunka in i rätten, men också för att han tappat bort sina anteckningar. Platschefens försvarsadvokat har skjutit upp sina glasögon i pannan och antecknar febrilt. Blir det frågor kvar till hans klient att ställa vid slutet av dagen så gör han det, annars inte.

Åklagaren uppehåller sig länge vid dokumenten kring säkerhet och risker på anläggningen, och avtalet med entreprenören.

Om ni ska jobba här så måste ni skaffa er den här grundläggande kompetensen. Fanns det såna krav?

– Jag vet inte.

Nordkalks egen personal hade flamsäkra arbetskläder, framkommer i förhören.  Vilka skydd entreprenörer som jobbade på anläggningen skulle ha hade Nordkalk inga synpunkter på. Det står inget specificerat om flamsäkra kläder, understryker åklagaren.

– De hade frihet, säger platschefen.

Åklagaren pekar på att det i formulären står att kunden ska stå för anläggningsspecifik skyddsutrustning. Kunden är Nordkalk, understryker han.

Tystnad.

– Står det så så är det så, svarar platschefen.

Platschefen kom tillbaka till arbetsplatsen vid lunchtid på olycksdagen efter en minisemester och säger att det då hade hänt mycket som han inte  förstod, men inte heller satte stopp för. Konsulten, tegel- och keramikexpert, var kvar och entreprenörer på plats med vatten och rör för att få bort kalkklumparna i den ännu heta ugnen.

– När jag kommer tillbaka så står det en större brandspruta på arbetsplatsen. Jag blir förvånad att det fortfarande är aktivitet på ugnen. Att de inte hade ställt ugnen. Men man hade planer på att starta igen.

Frågade du hur de hade tänkt sig att det här skulle gå till?

– Nej, inte i detalj. Man hade isolerat schakt två som jag förstod för att behålla värmen, stängt luckorna. De hade för avsikt att kunna köra igång igen.

Att schaktet var igång kan det ha påverkat skeendet, lett till olyckan?

– Ja, det är en av teorierna.

På frågan om platschefen kontaktar sin överordnade på Nordkalk igen om vad som är på gång svarar han svävande:

– Första förhöret med mig sker först 2,5 år efter olyckan. Det gör ont i mig att vara osäker på saker och inte minnas klart. Sedan tar det ytterligare 2,5 år tills vi sitter här.

Platschefen jobbade under olycksdagen på sitt kontor tills att inhyrda Mehmet Arpaci kom utspringande. Han förstod att något hade hänt honom och följde med honom ut. Efter att entreprenörsanställde Mehmet fått en frätande puff i ansiktet samlade platschefen konsulten och entreprenörernas arbetsledare till ett möte. Konsulten och en av arbetsledarna påstår då att Mehmet stått på fel ställe, hävdar platschefen i förhören.

Vad är fel ställe?

– De sa att han hade någon uppgift med belysning.

Han hade väl fått den uppgiften i så fall. Vad menar du med fel ställe?

– Det vet jag inte. Han hade kommit i kontakt med någon puff där han inte borde vara. Det var den uppfattningen jag fick. Ingen ansåg att det var en allvarlig olycka.

Var det någon som ringde Mehmet och frågade?

– Nej, inte vad jag vet.

Hade du undersökt att ugnen var kallställd?

– Det var ju redan klarlagt när vi hade mötet att ugnen inte var kallställd utan att man hade för avsikt att göra det här jobbet ändå.

Och det var inget beslut som du ansåg borde ändras?

– Det var något min chef kört igång medan jag var borta.

Kunde ni göra det här utan instruktioner? Hade du några reflektioner kring det?

– Nej, inte då. Jag var småstressad. Det var månadsskifte och mycket kring det administrativa. De ekonomiska bitarna. Jag jobbade med den månatliga lagerbalansen. Vi producerade inte prima produkt.