De vill ha extra för kompetenslyft

24 februari, 2017

Roger Ljungberg tycker att pottens fördelning handlar om solidaritet. Potten tillhör alla, säger han. Foto: Ylva Bergman.

Avtal 2017 De centrala avtalen måste bli tydligare. Lönepotten ska inte bekosta kompetensutvecklingen som gör företagen effektivare, tycker IF Metallklubben på Nordifa i Halmstad.

Ulf Karlsson är bestämd.
– Vi ska inte behöva betala för vår egen löneutveckling, säger IF Metallklubbens ordförande på Nordifa.

För honom är detta en ödesfråga för industrin. Och en viktig fråga för facket att bena ut.
– Industrin hotar att självdö om inte de anställda tycker att det lönar sig att utvecklas i jobbet.

I dag kan lönerna öka på två olika sätt: Dels genom att man får pengar genom det centrala avtalet i form av potter som fördelas på arbetsplatsen. Dels genom att arbetsgivaren skjuter till extra pengar – som när den enskilde tar på sig svårare arbetsuppgifter och klättrar i lönesystemet.

”Om vi utvecklas och bidrar till ökad produktivitet så får arbetsgivaren skjuta till.”

Dragan Vrban, anställd på Nordifa.

Fram till nu har de anställda på Nordifa saknat ett riktigt lönesystem. Nu hoppas Ulf Karlsson att det ska bli fart på såväl kompetensutveckling som lönelyft. I kommande lokala förhandlingar vill klubben lyfta snittlönen för de 35 textilarbetarna som nu ligger strax under 22 000 kronor.

– Men då måste potten användas till att höja allas löner. Kompetensutvecklingen får bekostas av arbetsgivaren.

Dragan Vrban, som jobbar ute på avsyningen håller med.
– Om vi utvecklas och bidrar till ökad produktivitet så får arbetsgivaren skjuta till.

Roger Ljungberg på tillverkningsavdelningen säger:
– Det handlar ju också om solidaritet mellan oss som jobbar. Då ska inte potten ge mer till den som fått mer utveckling i jobbet än andra.

Inma Andersson hoppas att det nya lönesystemet får fart på kompetensutveckling och rotation. Jobbet i slutmonteringen sliter. Foto: Ylva Bergman.

Inma Andersson hoppas att ökad kompetensutveckling ger ökad rotation. Själv är hon för det mesta i slutbearbetningen där hon lyfter och matar in otympliga sjok av hårdpressad filt i stansmaskinen. Lyft som sliter. För att inte tala om vad alla byten av tiokilos stansverktyg inne i maskinen frestar på musklerna.

Under Ulf Karlssons trettio år på Nordifa har diskussionen dykt upp med jämna mellanrum: hur ska de anställda kunna växa i jobbet och samtidigt belönas för det?

– Man får slåss på två fronter. Dels övertyga arbetsgivaren om att de tjänar på att utveckla en mångkunnig, flexibel personal. Dels övertyga medlemmarna att de kan få extra pengar genom att jobba på ett nytt sätt.

Ulf Karlsson sitter i IF Metalls förhandlingsdelegation för tekoavtalet och i avtalsrådet. Där han har drivit frågan om att lönepotten inte ska betala medlemmarnas ökade produktivitet – som gör företagen effektivare.

Samtidigt erkänner han att frågan är besvärlig eftersom IF Metall motiverar de centrala lönekraven utifrån en förväntad produktivitetsökning.

– Jag vet att vi inte ändrar det här till nästa avtalsrörelse, men på sikt måste vi bli tydligare. Annars struntar många i att kompetensutveckla sig och det vore förödande för svensk industri.

Harald Gatu
hg@da.se