Industriarbetarnas tidning

De pluggar svenska på jobbet

24 april, 2017

Skrivet av

Integration. Obos husfabriker ville anställa ­nyanlända men orkade inte vänta på att de skulle lära sig ­svenska. Så de tog in en egen lärare.

Stort intresse för språkkurserna

Inför att språkkursen skulle starta i Myresjö genomförde ­företaget intervjuer och språktester med sina anställda, för att bestämma vilka som behövde lära sig mer svenska.

Dessutom fick alla som ville anmäla intresse. Det blev 40 namn på listan. ”Tyvärr fick inte alla plats i de två grupperna. Några som pratar för bra svenska fick vi säga nej till”, säger Joseph Kelemen, produktions­ledare på fabriken.
Kursen går på fredagar direkt efter arbets­dagens slut och deltagarna lägger två ­timmar av sin fritid på att lära sig svenska.

Som en uppmuntran betalar ­företaget ut övertidsersättning den första timmen.

Återinvesterar vinsten

Obos Sverige AB har cirka 900 med­arbetare, bland annat på husfabrikerna i Vrigstad och Sundsvall (Smålandsvillan) samt i Myresjö (Myresjöhus).

Ägs av den norska koncernen Obos – en bostadsorganisation som ägs av drygt 400 000 medlemmar. Den kan jämföras med den svenska bostadskooperationen HSB.

All vinst återinvesteras i verksamheten.

Det är fredag, och lektionen inleds med pussmun och vokaler. Monica Flores håller upp en stencil med handritade läppar i olika former.
– Eeee, säger hon och formar munnen till ett leende.
– Eeee, härmar fem personer i rummet.
– Iiiii, säger Monica och visar ett ännu bredare ­leende.

Gruppen svarar på samma sätt.
– Yyyy, säger hon sedan, men får bara några tveksamma vokaler tillbaka.
– Försök! Gör så med munnen, som när du ska ge en puss, visar Monica.

Det är fredag eftermiddag och Obos husfabrik i Myresjö är så gott som tömd på folk. Bara Monica Flores och dagens fem deltagare i språkkursen är kvar. Den här veckan är det nybörjargruppen som har lektion och Monica nöter vokalernas svenska uttal med dem.
– Ööööö, säger hon.
– Åååå, svarar någon och Monica tar om tills uttalet sitter.

Varje vecka kommer hon hit och undervisar anställda på Myresjöhus som behöver lära sig mer svenska – ena veckan på nybörjarnivå och den andra lite mer avancerad. Det är företaget som anlitar henne och betalar för språklektionerna.

Man kan säga att det hela började för två år sedan, några mil väster om Myresjö, på systerfabriken i Vrigstad. Efterfrågekurvan på trähus pekade brant uppåt, arbetslösheten i regionen var låg och konkurrensen om arbetskraften hög.

– Vi hade svårt att hitta folk, berättar Joseph Kelemen, som i dag är produktionsledare på fabriken i Myresjö.

Då jobbade han i Vrigstad och bemanningsbolagen som de använde sig av lyckades inte längre rekrytera personal till fabriken. Joseph började leta efter andra möjligheter och tog kontakt med en yrkesvägledare i kommunen för att ordna en studiedag på företaget. Det ledde till att några intresserade sökte och fick jobb. Joseph fortsatte att jobba med yrkesvägledaren och kommunens arbetsmarknadsenhet Jobbhuset. Samtidigt tipsade anställda sina kompisar om att där fanns jobb.

”Hur många stavelser finns i ordet flera?”,­ ­frågar Monica. Foto: Ylva Bergman.

Det gav resultat. På två år anställdes runt 50 personer, varav ungefär 15 nyanlända från bland annat Syrien, Somalia och Afghanistan. Men efter ett tag uppstod krockar.

– Det började bli negativt prat i lunchrummet. En del av de nya kunde inte språket och det var flera anställda som inte tyckte att det var en bra idé att ta in folk som inte kunde svenska.

Oron togs på allvar. För att arbetsplatsen ska vara säker, både för nya och gamla medarbetare, måste alla förstå vad som sägs. Men det är inte bara nyanlända flyktingar som behöver språkundervisning. En hel del anställda kommer från Polen och Estland, och många av dem pratar inte heller svenska.

I Myresjö finns skiftlag med nästan bara estländare, och då blir engelska språket på arbetsplatsen.

– Det fungerar inte. Vi måste ju kunna anställa folk som talar svenska, men inte engelska, säger Joseph Kelemen.

Jakten på en språklärare inleddes och till slut fick de tag på Monica Flores. Först höll hon kurser i Vrigstad, och sedan i höstas lär hon ut svenska på fabriken i Myresjö.

I det lilla rummet en trappa upp från ­fabriksgolvet sitter Kris, Andrzej och Izabela från Polen, Olga från Estland och Nibal från Syrien. Monica har gått vidare bland stencilerna till korta och långa vokaler. Hon förklarar att varje språk har en melodi och att ordens betydelse kan förändras om man har lång eller kort vokal.

– Glas. Där finns bara ett ”s” bakom vokalen, och därför säger man glaaas, överdriver hon.

– Glass har två ”s” bakom vokalen, säger hon för att visa skillnaden.

De ska öva på att växla mellan kort och lång vokal. Monica sätter på ett ljudspår från en språkkurs på datorn. En kvinnas röst hörs:

– Lååång-kort.

Deltagarna upprepar. Rösten fortsätter:

– Kort-lååång.

Alla hänger med och gör tydlig skillnad på vokalernas längd.
– Kort-kort-lååång, insisterar rösten.

Igen och igen i olika variationer övar klassen på korta och långa vokaler, ända tills rösten föreslår:
– Kort-kort-lååång-kort-kort-kort.

Där bryter gruppen ihop i ett uppgivet fnitter. Det är fredag eftermiddag och en hel arbetsvecka ligger bakom dem. De tränar en stund på att räkna till 20 i allt snabbare tempo. Sedan behövs en kaffepaus.

Nibal har jobbat som byggnadssnickare tidigare, så det var lätt att komma in
i arbetsuppgifterna på Myresjöhus. Foto: Ylva Bergman.

Nibal från Syrien har jobbat som byggnadssnickare tidigare. Här på fabriken snickrar han väggblock inomhus. Han har aldrig läst på sfi tidigare och tycker att språkkursen med Monica är bra.

– Det är inte så svårt. Jag lär mig när jag pratar med mina kompisar i arbetslaget. Vi pratar mycket.

Kris, Olga, Andrzej och Izabela bygger också väggblock. Vilken bakgrund man har spelar inte så stor roll, säger Joseph Kelemen.

– Några är snickare, andra är klädförsäljare eller ekonomer. Kapa virke, snickra bjälklag, takstolar och väggar – det kan man lära sig här på plats. Det är ingen skillnad om du är svensk eller från ett annat land.

Men språksvårigheterna kan öka belastningen på arbetskamraterna, tror han.
– I stället för att förklara en eller två gånger kanske du måste göra det fem eller sex gånger.

Avdelningarna strävar efter arbetsrotation, men nyanställda som inte är så bra på svenska kan bli kvar lite längre på varje station innan de får flytta vidare, för att hinna lära sig arbetet ordentligt.

Foto: Ylva Bergman.

Att anställa nyanlända är ett sätt att klara kompetensförsörjningen, men för Obos är det också ett sätt att bidra till en snabbare integration.

– Fabriken är en spegel av samhället, säger Joseph Kelemen.

Han vet själv hur viktigt det är att få ett jobb. Han kom från Ungern till Sverige för fem år sedan, studerade och tog magisterexamen, men hade svårt att hitta jobb. En kompis tipsade om att det fanns jobb på fabriken i Vrigstad och Joseph anställdes.

– Då var det allt! Pengar. Frihet. För alla nyanlända som får ett jobb är det ett jättesteg. Det skapar nya möjligheter.

Han tycker att Obos har gjort det bra med språkkursen, men nu vill han höja ribban för att integrera även utanför fabriken.

– Jag skulle vilja hitta handledare som kan lägga ner mer tid, men det kräver att det är personer som verkligen brinner för det privat också. Jag vet själv hur det är att inte ha någon anknytning till samhället.

Språk och jobb är viktiga steg, men det är när man börjar umgås privat som man kan bygga upp sitt eget nätverk, förklarar han.

Kaffepausen är slut och Monica läser högt från ett papper om substantiv:

– Substantiv kan vara en-ord eller ett-ord. Obestämd form används när man talar om något nytt eller obekant. Bestämd form används när man talar om något som redan är bekant.

Fem tomma blickar möter hennes.

– Det låter lite svårt, men jag ska förklara, lugnar Monica och tar några exempel för att visa.

Sedan övar de att prata om en penna och den pennan, en dag och den dagen, ett barn och det barnet. Ibland uppstår aha-moment:

– Aah! Om det är en – då blir det den? Och ett – blir det?
– Just precis, svarar Monica. En nyhet blir den nyheten, ett hus blir det huset.

Fredag eftermiddag och nära till skratt. Nibal och ­Andrzej har en arbetsvecka
i husfabriken bakom sig. Foto: Ylva Bergman.

Klockan närmar sig halv fyra, men de hinner gå igenom ett moment till. När använder man ”vill du” och när använder man ”vill du ha”?

Rätt uttryck ska matchas ihop med rätt ord på stencilen.
– Vill du kaffe? Nej. Vill du dricka kaffe, säger Nibal.

De går varvet runt och frågar om någon vill ha en cigarett, om någon vill sluta eller om någon vill ha en smörgås. De svarar artigt med ja tack och nej tack. Izabela får ställa sista frågan:

– Vill du dricka en öl? Det är fredag!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

En gång var han själv en främling

I dag är det Syrien, för 25 år sedan kom flyktingarna från Balkan. För Aleksandar Srndovic blev bruket i Hallstavik vägen in i Sverige. Möt en stridbar fackbas och samhällsmedborgare som tror att industrin återigen kan bli en viktig integrationsmotor.

De tar skogsvägen till jobben

Ett pilotprojekt i Småland som blandar teori, praktik och svenskundervisning för invandrare har blivit en stor framgång. Nu sprids arbetssättet över Sverige.

”Solidariteten gör det lättare att andas”

Politiken måste syresättas igen. Och hoppet finns i folkrörelse-Sverige bland de många frivilligarbetare som ser till att det myckna talet om vikten av integration blir verklighet.

Den nya folkrörelsen

Välkomna hit! Nyfikna industriarbetare runt om i landet har tagit ordet integration och knådat det till praktisk handling. Till möten där alla vinner och lär sig nytt. DA har varit på gympa i Västerås, flugit drake i Skillingaryd och övningskört i Edsbyn.

Bristyrken prioriteras

Det tar mellan sju och tio år innan hälften av de nyanlända är etablerade på arbetsmarknaden. Snabbspår och validering ska korta tiden till jobb för de som har erfarenhet inom bristyrken.

Länken mellan behoven

Arbetsförmedlingen har arbetslösa och pengar för stöd till dem som vill anställa. Företagen letar rätt kompetens. Matchningen mellan behoven är lättare att göra för den som känner båda parter.

Vägen till jobbet

Två behov ska mötas. En industri som har svårt att hitta yrkeskunnig arbetskraft – och nyanlända som inte får jobb trots erfarenhet. Det talas om snabbspår och validering. Hur går det egentligen till att kliva över tröskeln till det svenska arbetslivet?

”Facken måste kliva fram”

”Den flyktingkris som varken marknaden eller det politiska systemet idag förmår hantera skulle kunna vara ett tillfälle för facken att kliva fram i ljuset och återta positionen som hoppingivande samhällsbyggare”, skriver skribenten och IF Metallaren Lars Henriksson i ett debattinlägg.

Flest utlandsfödda i låglöneyrken

Nästan hälften av medlemmarna i förbund som organiserar låglönebranscher är födda utomlands.

De kom in i landet genom jobbet

Hur får man in en fot på arbetsmarknaden i ett nytt hemland? Vi träffade fem industriarbetare som vet.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Marcus Bolin

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Pontus Georgsson

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.