Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Han hade nog deltagit – om han blivit inbjuden

3 maj, 2017

Skrivet av

Foto: David Lundmark.

Ledarkrönika När människor stängs ute ur gemenskapen börjar fördomarna att gro. Därför måste alla människor bjudas in i samtalen, även om kräver lite ansträngning. Jeanette Herulf minns en döv man på en industri i södra Sverige och tänker på likheten mellan honom och alla dem som ännu inte fått lära sig svenska.

Mannen satt alltid själv vid fikarasterna. Han och en kopp kaffe vid en tyst maskin. Han hade slutat fika med de andra för att han var döv. Det var länge sen det började kännas meningslöst att försöka hänga med, skrev han i sitt block till mig. Han förstod att samtalen ibland handlade om människor som tyckte annorlunda, som såg annorlunda ut. Som fått sina jobb på suspekta villkor.

Jag tänkte på den döva mannen många år senare. Jag var nyinflyttad i en liten, välmående stad. Någon sparkade på min fot under restaurangbordet. Min vän spände ögonen i mig och viskade att ”mannen bredvid dig låter alltid så där när han fått i sig några glas, bry dig inte”. Det gjorde mig än mer förbannad. Jag höjde rösten, vände mig mot bordet bredvid och frågade vad mannen egentligen visste om Afghanistan och planerna på att öppna en flyktingförläggning i den lilla staden.

Volymen sänktes en aning i den stimmiga krogen. Kommunalrådet satte ölen i halsen, hotellägaren tittade ned i golvet, byggherren fick en hostattack och den populära läkaren reste sig upp och gick mot toaletten. Jag menar, det behöver inte vara ett fikarum på en industri där fördomarna, bristen på kunskap florerar.

Som i reportaget  Kampen om fikarummet. Där handlar snacket ibland om ”svartskallar, blattar som tar andras jobb”. Nu läser jag också i Dagens Arbete om Obos husfabrik i Myresjö. Där jobbar, förutom svenskar, somalier, syrier, afghaner. Efter ett tag uppstod ”negativt prat i lunchrummet”.

En del av de nya kunde inte språket, vilket var helt fel enligt vissa arbetskamrater. Man anlitar inte folk som inte kan svenska. Sagt och gjort. En språklärare anställdes som pluggar svenska med dem som behöver. Stämningen har blivit betydligt bättre. Språket är jätteviktigt, en inkörsport till ett jobb och till hela det svenska samhället, tycker produktionschefen.

Åter till den döve mannen. Kanske hade han lämnat sin maskin om han jobbat på Obo. Fikat med de andra om han blivit inbjuden. Han kände sig utanför eftersom han inte kunde språket. Om han deltog skulle det ta längre tid att förklara saker, folk skulle tvingas använda ett skrivblock ibland. Anstränga sig, försöka förstå teckenspråket och det som är annorlunda.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Efter ett terrordåd

Efter ett terrordåd

”Våga ta ställning mot främlingsfientlighet. Kollektiv bestraffning är inte lösningen, den är en del av problemet.” Tanja Räisänen och Thomas Lindell, förtroendevalda inom GS, uppmanar alla kämpa mot rasismen i efterdyningarna av terrorattentatet i Stockholm i april.

”Artiklarna träffade hjärtat på mig”

”Artiklarna träffade hjärtat på mig”

Dagens Arbetes reportage om kampen mot rasismen i fikarummen har engagerat många läsare. Här publicerar vi en av berättelserna från industrigolvet.

Så ska Volvo mota rasismen

Så ska Volvo mota rasismen

För att mota rasistisk jargong arbetar fack och ledning på Volvo Cars i Olofström förebyggande, både på arbetsgolvet och i fikarummen. Ledstjärnan är företagets uppförandekod.

Kampen om fikarummet

Rasismen har blivit ett arbetsmiljöproblem. Arbetare ställs mot arbetare i fientliga samtal under rasterna. Nu ändrar facket strategi – följ med DA på kurs i Blekinge.

Mångfaldens motsats är enfald

Mångfaldens motsats är enfald

Övertygad om detta ska jag fortsätta arbetet för hela kollektivets styrka, skriver Pontus Georgsson

Vad SR-bossen borde ha sagt

Vad SR-bossen borde ha sagt

Sveriges Radio är inte en rasistisk arbetsplats. Men rasismen finns även där, skriver Alexandra Pascalidou.

Aldrig glömma och alltid bekämpa rasismens idéer

9 november. Minnet av novemberpogromen, den sk Kristallnatten, i nazityskland manar oss att aldrig aldrig upphöra att bekämpa rasismen och antisemitismen varhelst den dyker upp och att alltid värna Människovärdet och demokratin. Det som utspelar sig i USA dessa dagar visar hur snabbt det fullkomligt otänkbara kan bli en normalitet. Gränser förflyttas och extremismens vulgariteter […]

Alltid minnas, aldrig normalisera

Alltid minnas, aldrig normalisera

Plötsligt har det där brunblå blocket som ansågs omöjligt för några år sedan blivit verklighet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

Arbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

När slutade jag vara svensk?

När slutade jag vara svensk?

Att det med tiden skulle bli vår lite mörkare hudfärg som skulle definiera oss fanns aldrig i våra vildaste fantasier, skriver IF Metallaren Emma Eriksson.

DA granskar skuggsamhället i en smutsig bransch

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder.
Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Statsministerns städerska fick svarta pengar direkt av ägaren till städbolaget. Hans tidigare firma är dömd för ekonomisk brottslighet och han själv är ökänd hos facket som en oseriös aktör.

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo blev rikskänd för att ha städat svart hos statsminister Magdalena Andersson. Här är hennes ord från tiden i Migrationsverkets förvar.

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

För att stoppa bolag som inte gör rätt för sig måste upphandlare bli bättre på att upptäcka fifflet, anser Städbranschen Sveriges ordförande Matthias Lindholm.

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Städarnas berättelser: Shakhzoda, Uzbekistan. ”Arbetsgivaren tvingade mig att jobba trots att jag var sjukskriven. Jag fick städa med vänsterarmen.”

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Städarnas berättelser: Aziza, Uzbekistan. ”Jag blev inte behandlad som en människa.”

Rebecca terroriserades av chefen

Rebecca terroriserades av chefen

Städarnas berättelser: Rebecca, Venezuela. ”’Jag sparkar skiten ur dig och skickar dig till helvetet’, sa min chef om vi protesterade.”