Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Han hade nog deltagit – om han blivit inbjuden

3 maj, 2017

Skrivet av

Foto: David Lundmark.

Ledarkrönika När människor stängs ute ur gemenskapen börjar fördomarna att gro. Därför måste alla människor bjudas in i samtalen, även om kräver lite ansträngning. Jeanette Herulf minns en döv man på en industri i södra Sverige och tänker på likheten mellan honom och alla dem som ännu inte fått lära sig svenska.

Mannen satt alltid själv vid fikarasterna. Han och en kopp kaffe vid en tyst maskin. Han hade slutat fika med de andra för att han var döv. Det var länge sen det började kännas meningslöst att försöka hänga med, skrev han i sitt block till mig. Han förstod att samtalen ibland handlade om människor som tyckte annorlunda, som såg annorlunda ut. Som fått sina jobb på suspekta villkor.

Jag tänkte på den döva mannen många år senare. Jag var nyinflyttad i en liten, välmående stad. Någon sparkade på min fot under restaurangbordet. Min vän spände ögonen i mig och viskade att ”mannen bredvid dig låter alltid så där när han fått i sig några glas, bry dig inte”. Det gjorde mig än mer förbannad. Jag höjde rösten, vände mig mot bordet bredvid och frågade vad mannen egentligen visste om Afghanistan och planerna på att öppna en flyktingförläggning i den lilla staden.

Volymen sänktes en aning i den stimmiga krogen. Kommunalrådet satte ölen i halsen, hotellägaren tittade ned i golvet, byggherren fick en hostattack och den populära läkaren reste sig upp och gick mot toaletten. Jag menar, det behöver inte vara ett fikarum på en industri där fördomarna, bristen på kunskap florerar.

Som i reportaget  Kampen om fikarummet. Där handlar snacket ibland om ”svartskallar, blattar som tar andras jobb”. Nu läser jag också i Dagens Arbete om Obos husfabrik i Myresjö. Där jobbar, förutom svenskar, somalier, syrier, afghaner. Efter ett tag uppstod ”negativt prat i lunchrummet”.

En del av de nya kunde inte språket, vilket var helt fel enligt vissa arbetskamrater. Man anlitar inte folk som inte kan svenska. Sagt och gjort. En språklärare anställdes som pluggar svenska med dem som behöver. Stämningen har blivit betydligt bättre. Språket är jätteviktigt, en inkörsport till ett jobb och till hela det svenska samhället, tycker produktionschefen.

Åter till den döve mannen. Kanske hade han lämnat sin maskin om han jobbat på Obo. Fikat med de andra om han blivit inbjuden. Han kände sig utanför eftersom han inte kunde språket. Om han deltog skulle det ta längre tid att förklara saker, folk skulle tvingas använda ett skrivblock ibland. Anstränga sig, försöka förstå teckenspråket och det som är annorlunda.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Efter ett terrordåd

Efter ett terrordåd

”Våga ta ställning mot främlingsfientlighet. Kollektiv bestraffning är inte lösningen, den är en del av problemet.” Tanja Räisänen och Thomas Lindell, förtroendevalda inom GS, uppmanar alla kämpa mot rasismen i efterdyningarna av terrorattentatet i Stockholm i april.

”Artiklarna träffade hjärtat på mig”

”Artiklarna träffade hjärtat på mig”

Dagens Arbetes reportage om kampen mot rasismen i fikarummen har engagerat många läsare. Här publicerar vi en av berättelserna från industrigolvet.

Så ska Volvo mota rasismen

Så ska Volvo mota rasismen

För att mota rasistisk jargong arbetar fack och ledning på Volvo Cars i Olofström förebyggande, både på arbetsgolvet och i fikarummen. Ledstjärnan är företagets uppförandekod.

Kampen om fikarummet

Rasismen har blivit ett arbetsmiljöproblem. Arbetare ställs mot arbetare i fientliga samtal under rasterna. Nu ändrar facket strategi – följ med DA på kurs i Blekinge.

”Vi måste få upp ögonen på folk”

”Vi måste få upp ögonen på folk”

På skolgården var det Lars Piirhonen som fick ta emot rasistisk glåpord. När han nu ser hatet riktas mot andra grupper är han inte rädd för att sätta ner foten.

Så bemöter du fördomarna i fikarummet

Hur hanterar du fikarumsrasimen? DA frågade chefen på storbolaget, fackordföranden och en expert på främlingsfientlighet.

Mångfaldens motsats är enfald

Mångfaldens motsats är enfald

Övertygad om detta ska jag fortsätta arbetet för hela kollektivets styrka, skriver Pontus Georgsson

Vad SR-bossen borde ha sagt

Vad SR-bossen borde ha sagt

Sveriges Radio är inte en rasistisk arbetsplats. Men rasismen finns även där, skriver Alexandra Pascalidou.

Aldrig glömma och alltid bekämpa rasismens idéer

9 november. Minnet av novemberpogromen, den sk Kristallnatten, i nazityskland manar oss att aldrig aldrig upphöra att bekämpa rasismen och antisemitismen varhelst den dyker upp och att alltid värna Människovärdet och demokratin. Det som utspelar sig i USA dessa dagar visar hur snabbt det fullkomligt otänkbara kan bli en normalitet. Gränser förflyttas och extremismens vulgariteter […]

Alltid minnas, aldrig normalisera

Alltid minnas, aldrig normalisera

Plötsligt har det där brunblå blocket som ansågs omöjligt för några år sedan blivit verklighet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.