Industriarbetarnas tidning

Ett knivskarpt intresse

2 juni, 2017

Skrivet av

Kimmo Lilja berättar om sitt arbete med knivarna:

ProfilenMammas nya man väckte hans intresse. Nu titulerar sig pappersarbetaren Kimmo Lilja även knivmakare – hans hantverk är ett hett byte både bland jägare och samlare.

En skarp pappersarbetare

Namn: Kimmo Lilja
Ålder: 47 år
Yrke: Pappersarbetare och knivmakare
Bor: Östra Ryd.
Familj: Hustrun Jenny, undersköterska,fyra vuxna barn och två barnbarn.
Husdjur: Hundarna Gizmo och Rallo, papegojan Kasper, två hästar och en utekatt.

Vassa förebilder: Styvfadern Taisto,  André Andersson – ”gör sjukt vackra knivar” – och John Gustavsson, ”som mest gör fällknivar”.

Till vardags kör Kimmo Lilja PM 4:an på Billerud Korsnäs anläggning i Skärblacka. Det har han gjort i 27 år. Men när han kommer hem förvandlas han till ”Knivmakarn” som arbetskamraterna ibland kallar honom.

Då tonar sexskiftet bort, ässjorna tänds, och stålet bearbetas. Och genom hans händer formas kniv efter kniv som sedan utsmyckas med de vackraste skaft.

Runt 200 knivar med slidor i vegetabiliskt garvat läder och med sömmar av vaxad lintråd har det blivit.

Skaften ska helst vara gjorda av björkrot från norra Finland.

– Masurbjörk och flambjörk ligger mig varmast om hjärtat, säger den tunne
och inte alls smedlike Kimmo där vi sitter vid köksbordet över kaffe och digert bullfat. Framför oss på köksbordet ligger hans två senaste knivar, två jakt- och flå-knivar med ett kort och brett blad.

Vid våra fötter vilar blandrashundarna Gismo och Rallo och i vardagsrummet skränar papegojan Kasper, missnöjd med sin placering. Hustrun Jenny, skiftgående undersköterska, gör oss sällskap.

Vi befinner oss i en stor rödmålad träkåk mitt ute på den östgötska landsbygden i närheten av Östra Ryd. Här hyr de tre rum och kök av en äldre dam. Ute på gårdsplanen står Kimmos två ässjor under tak och på baksidan ligger verkstaden där han slipar sina knivar och sina knivskaft.

– Det är otroligt fint att kunna göra något med bara händerna, säger Kimmo begrundande.

Träskaften gör han i de flesta trädslag och efter önskemål. Och de går an. Men när det handlar om hjort-, älg- och buffelhorn finns det plötsligt en äckelfaktor med i bilden.

– Allt horn som slipas luktar…bajs, säger Kimmo.

De fyra barnen har genom åren inte bara fått vänja sig med en pappa som  täckts av svart slipdamm utan även en svag doft av träck, när han idkat sin hobby.

Foto: David Lundmark

Kimmo och hans tvillingbror var väl i sjuårsåldern när de under ett besök i Finland tjatade sig till en varsin ”Iisakki Järvenpää”, en kniv med hästhuvudskaft i mässing.

Så knivintresset fanns tidigt. Men det var först när Kimmos föräldrar skilde sig och mamman träffade en ny man som det slog till med full kraft.

– Hennes nya gubbe, Taisto, lärde mig knivtillverkningens alla grunder. Linjerna, ergonomin.

Det här var vid millenniumskiftet.

– I början gjorde jag bara skaften och köpte bladen på nätet. Sen tio år tillbaka gör jag även bladen av inköpt platt- eller rundstål.

Han minns den första kniv han gjorde:

– Jag tog sönder en Mora-kniv och gjorde ett nytt skaft av en vedbit. Det såg ut som fan. I dag hade jag skrattat ihjäl mig åt den.

Nu är det ingen som skrattar åt hans hantverkskunnande. För ett par år sedan fick han Pappers kulturpris och många är de jägare som travar runt i skogarna med en Kimmo Lilja-kniv på höften. Men de blir också rena prydnadsgåvor.

– Jag vet att många av mina knivar hamnar i vitrinskåp, men jag vill helst att de ska användas.

Foto: David Lundmark

De dyraste knivarna har skaft av äkta mammut, han har sålt en sådan för 8 000 kronor en gång.

– Det handlar om 10- 15 000 år gammal mammut som finns att köpa för hantverkare.

Fem tusen kronor kilot.

– Personligen tycker jag dock att älghorn är lika fint. Däremot gillar jag inte buffelhorn, för de har en tendens att spricka.

Hur ser den perfekta kniven ut?

– Den kommer jag aldrig att göra, svarar han blixtsnabbt. Efter varje kniv jag gjort har jag alltid tänkt ”Det här kunde jag gjort lite bättre och annorlunda”.

– Knivtillverkningen har blivit en passion för mig och jag kommer att hålla på så länge jag kan röra mig.

 

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Saknar att spela med riktig komp”

”Saknar att spela med riktig komp”

Bo Strandell har byggt en egen hemmastudio. Hör om hur det började, om olyckan vid klyven och att spela med komp.

Jobbskräp blir unika julkort

Jobbskräp blir unika julkort

Sandra Särnholm har ett eget rum för skapande. Med julmusik och uppvärmd glögg hamnar hon i julkortsstämning.

”Vill någon se våra nakna kroppar är det ju bra”

”Vill någon se våra nakna kroppar är det ju bra”

Efter jobbet slänger pappersarbetarna Kristoffer Juvas och Daniel Strand av sig kläderna för den goda sakens skull. Här berättar de varför.

”Det svåra är alla hinder”

”Det svåra är alla hinder”

Göran Larsson trodde att discgolf var samma sak som att kasta frisbee på stranden på 80-talet.

”Skiftjobbet ger mig egentid”

”Skiftjobbet ger mig egentid”

Nattarbete kan slita på hälsan. Eller ge möjlighet att bygga en stark kropp. Sodapannebrännare Sara Lind jobbar på det senare.

”Materialet kom från en pansarvagn”

”Materialet kom från en pansarvagn”

Till vardags tillverkar smeden Robert Björk yxor, men efter jobbet går han vidare till nästa smedja.

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

För drygt 20 år sedan steg Ástrádur ”Asti” Grétarsson ur fiskebåten, lämnade Island och följde med kärleken till Borlänge – och blev en engagerad bågskytt.

”Jag gillar det naturliga”

”Jag gillar det naturliga”

Profilen. När hon var barn ritade Ebba Ohlsson alltid hästar. Som sjuåring började hon på ridskola. När hon köpte sin häst, Nicci, var det självklart för henne att följa sin egen filosofi. Här berättar hon om … Hur chefens hjälp gjorde susen Jag har alltid drömt om en egen häst. Innan hade jag ridit på […]

Daniel tar sina egna stjärnbilder

Daniel tar sina egna stjärnbilder

Månadens profil Daniel Sundström berättar om när han byggde sig ett observatorium.

Far och son tog svart bälte ihop

Far och son tog svart bälte ihop

Pappersarbetaren Stefan Ekdahl och hans pappa Rolf har tagit svart bälte i karate tillsammans.

Lön & makt Podden om industriarbetarnas historia

Genombrottet 1905 – det första landsomfattande avtalet

Genombrottet 1905 – det första landsomfattande avtalet

Harald Gatu och Anna Julius om industriarbetarnas historia. Avsnitt 1: Allt började på Hvilans gjuteri och mekaniska verkstad i Kristianstad.

Den längsta striden 1945 – om strejken som inte ville ta slut

Den längsta striden 1945 – om strejken som inte ville ta slut

Lön & makt, avsnitt 2: Harald Gatu och Anna Julius om den längsta striden, metallstrejken 1945.

Den stora oredan 1983 – när den svenska modellen (nästan) föll

Den stora oredan 1983 – när den svenska modellen (nästan) föll

Harald Gatu och Anna Julius om det glada 80-talet, som var allt annat än glatt för fackföreningsrörelsen.

Vändningen 1995 – konflikten om kollektivavtalets kärna

Vändningen 1995 – konflikten om kollektivavtalets kärna

Harald Gatu och Anna Julius om övertidsblockaden som gav facket fördel efter 90-talskrisen.

Den svåra prövningen 2009 – finanskris och förtroendekris

Den svåra prövningen 2009 – finanskris och förtroendekris

Harald Gatu och Anna Julius om striden om kollektivavtalet under finanskrisen.

Dagens Arbete startar historiepodd

Dagens Arbete startar historiepodd

Dagens Arbete startar en ny podd om industriarbetarnas historia. I Lön & makt lyfter Harald Gatu och Anna Julius fram fem viktiga årtal som format din lön och dina villkor i dag.