Industriarbetarnas tidning

Ett knivskarpt intresse

2 juni, 2017

Skrivet av

Kimmo Lilja berättar om sitt arbete med knivarna:

ProfilenMammas nya man väckte hans intresse. Nu titulerar sig pappersarbetaren Kimmo Lilja även knivmakare – hans hantverk är ett hett byte både bland jägare och samlare.

En skarp pappersarbetare

Namn: Kimmo Lilja
Ålder: 47 år
Yrke: Pappersarbetare och knivmakare
Bor: Östra Ryd.
Familj: Hustrun Jenny, undersköterska,fyra vuxna barn och två barnbarn.
Husdjur: Hundarna Gizmo och Rallo, papegojan Kasper, två hästar och en utekatt.

Vassa förebilder: Styvfadern Taisto,  André Andersson – ”gör sjukt vackra knivar” – och John Gustavsson, ”som mest gör fällknivar”.

Till vardags kör Kimmo Lilja PM 4:an på Billerud Korsnäs anläggning i Skärblacka. Det har han gjort i 27 år. Men när han kommer hem förvandlas han till ”Knivmakarn” som arbetskamraterna ibland kallar honom.

Då tonar sexskiftet bort, ässjorna tänds, och stålet bearbetas. Och genom hans händer formas kniv efter kniv som sedan utsmyckas med de vackraste skaft.

Runt 200 knivar med slidor i vegetabiliskt garvat läder och med sömmar av vaxad lintråd har det blivit.

Skaften ska helst vara gjorda av björkrot från norra Finland.

– Masurbjörk och flambjörk ligger mig varmast om hjärtat, säger den tunne
och inte alls smedlike Kimmo där vi sitter vid köksbordet över kaffe och digert bullfat. Framför oss på köksbordet ligger hans två senaste knivar, två jakt- och flå-knivar med ett kort och brett blad.

Vid våra fötter vilar blandrashundarna Gismo och Rallo och i vardagsrummet skränar papegojan Kasper, missnöjd med sin placering. Hustrun Jenny, skiftgående undersköterska, gör oss sällskap.

Vi befinner oss i en stor rödmålad träkåk mitt ute på den östgötska landsbygden i närheten av Östra Ryd. Här hyr de tre rum och kök av en äldre dam. Ute på gårdsplanen står Kimmos två ässjor under tak och på baksidan ligger verkstaden där han slipar sina knivar och sina knivskaft.

– Det är otroligt fint att kunna göra något med bara händerna, säger Kimmo begrundande.

Träskaften gör han i de flesta trädslag och efter önskemål. Och de går an. Men när det handlar om hjort-, älg- och buffelhorn finns det plötsligt en äckelfaktor med i bilden.

– Allt horn som slipas luktar…bajs, säger Kimmo.

De fyra barnen har genom åren inte bara fått vänja sig med en pappa som  täckts av svart slipdamm utan även en svag doft av träck, när han idkat sin hobby.

Foto: David Lundmark

Kimmo och hans tvillingbror var väl i sjuårsåldern när de under ett besök i Finland tjatade sig till en varsin ”Iisakki Järvenpää”, en kniv med hästhuvudskaft i mässing.

Så knivintresset fanns tidigt. Men det var först när Kimmos föräldrar skilde sig och mamman träffade en ny man som det slog till med full kraft.

– Hennes nya gubbe, Taisto, lärde mig knivtillverkningens alla grunder. Linjerna, ergonomin.

Det här var vid millenniumskiftet.

– I början gjorde jag bara skaften och köpte bladen på nätet. Sen tio år tillbaka gör jag även bladen av inköpt platt- eller rundstål.

Han minns den första kniv han gjorde:

– Jag tog sönder en Mora-kniv och gjorde ett nytt skaft av en vedbit. Det såg ut som fan. I dag hade jag skrattat ihjäl mig åt den.

Nu är det ingen som skrattar åt hans hantverkskunnande. För ett par år sedan fick han Pappers kulturpris och många är de jägare som travar runt i skogarna med en Kimmo Lilja-kniv på höften. Men de blir också rena prydnadsgåvor.

– Jag vet att många av mina knivar hamnar i vitrinskåp, men jag vill helst att de ska användas.

Foto: David Lundmark

De dyraste knivarna har skaft av äkta mammut, han har sålt en sådan för 8 000 kronor en gång.

– Det handlar om 10- 15 000 år gammal mammut som finns att köpa för hantverkare.

Fem tusen kronor kilot.

– Personligen tycker jag dock att älghorn är lika fint. Däremot gillar jag inte buffelhorn, för de har en tendens att spricka.

Hur ser den perfekta kniven ut?

– Den kommer jag aldrig att göra, svarar han blixtsnabbt. Efter varje kniv jag gjort har jag alltid tänkt ”Det här kunde jag gjort lite bättre och annorlunda”.

– Knivtillverkningen har blivit en passion för mig och jag kommer att hålla på så länge jag kan röra mig.

 

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Kenneth vill leva på sin bisyssla

Bin är Kenneth Ungers passion. Men med ett stick kan det sluta riktigt illa. Därför är medicinen alltid med i fickan när honungen ska skördas.

”Milou var räddningen då jag mådde dåligt”

Ett bra samarbete mellan hund och människa är inte det lättaste. Maria Mildh antar utmaningen genom att ha kul tillsammans.

”Lediga veckor kan jag vara med bandet”

Är det roligt att spela gitarr? Det ville Eki Kumpulainen ta reda på i sina tonår i Skutskär. Svaret ledde honom upp på scen och ut i världen med bandet Demonical.

”När jag spelar finns bara här och nu”

Flöjten och orkestern tar Maina Bejefalk till platser och tillfällen som hon annars inte skulle få uppleva – som kronprinsessans bröllop.

”Jag gillar det kluriga, att lösa saker”

Natur och industri får inspirera när Bea Olsson skapar. Drivved från Klarälven blir lyktor, lampor och möbler.

Tommy kör som en borstbindare

Skogsarbetaren Tommy Halvardsson är på fritiden en av landets få borstbindare. Han berättar vad som krävs för att göra en ­borste. Och hur han hamnade här.

Nu tändas tusen juleljus för barnen

I över trettiofem år har svetsaren Tommy Wallentin klätt villan utanför Stockholm med tiotusentals juleljus. Nu gör han det för sista gången.

Sofia sadlade om till fransstylist

Sofia Hansemyr tröttnade på jobbet som maskinoperatör på Sandvik. Hon lärde upp sig till fransstylist, startade en salong och sade till sist upp sig.

”Det är ungefär som att fiska”

Mikael Rönnvall hade aldrig kört motorsåg tidigare. Men för tre år sedan bestämde han sig för att testa motorsågskonst.

Vill tillbaka till landslaget

Volvomontören Ronny Röhr tävlade i tio år i svenska dartlandslaget. I höst börjar han träna för att på nytt försöka säkra en plats. Här berättar han om hur man gör för att hålla fokus, och om pilkasten han minns.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Marcus Bolin

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Pontus Georgsson

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.