Armageddon i badrummet

KrönikaOm att vara beredd på det oförutsedda och risken med att missa transportskruven.

De flesta av tingen vi människor hittat på har en början och ett slut. Precis som livet, även om det är oklart när det slutar. Arbetslivet har ett slut och så finns ett fysiskt slut som innebär döden, även om vissa hävdar att livet fortsätter ändå.

En renovering följer samma mönster. En början, en process och ett oklart avslut. Jag har renoverat en kåk som varit i släkten i sex generationer. Timmer, robust och tufft. Dock saknades vatten och avlopp och kåken var i allmänt risigt skick. Jag hade fyra månader på mig och var total amatör.

Jag gav mig in i något helt obekant. Då jag har erfarenhet av att leva, så visste jag att något oförutsett var tvunget att hända.

Därför var jag på min vakt. Var säker på att något skulle jäklas. I mitt fall var det tvättmaskinen och transportsäkringen. När snickeri, rördragning och el var klart utan missöden blev det dags att släpa in nya vitvaror.

Bekanta, familj och själva försäljaren tjatade på mig att det var mycket noga att ta bort transportsäkringen. Javisst sa jag och pillade bort några frigolitkilar från trumman. Nöjd och glad att inget gått helt åt skogen flyttade jag in, drog i gång en tvätt och satte mig framför kaminen med en bok.

Några minuter senare insåg jag att något var mycket fel. Tvättmaskinen förde ett oljud jag aldrig någonsin hört. Med två snabba språng var jag inne i badrummet och såg Armageddon.

Tvättmaskinen hade kastat av sig den stackars tumlaren så att den sprack i ovandelen där den skulle haft sitt huvud om den haft något. Den var helt klart besegrad. Nu var det upp till endast mig. En skitarg tvättmaskin hoppade jämfota och visade att den var redo för nästa fight. Vattenslangen var utdragen ur väggen och skum stänkte över tumlarliket.

Det tar ungefär fyra sekunder för en människa att i en oväntad situation observera, behandla information, ta fram en plan och till slut agera. Jag gick in i närstrid med Cylindan. Kom an, tänkte jag och kopplade ett järngrepp från min tid som brottare. Vi stod en stund och bröt på varandra innan jag kom på att dra ur kontakten.

Paniken … jag städade slagfältet och gjorde noggrann skadeundersökning. Tumlaren hade missat både fönstret och det superfina handfatet och i en heroisk handling offrat sin lucka för att dämpa fallet mot min nylagda våtrumsmatta. Båda maskinerna gick att laga med lite skruv och vilja. Det som hade kunnat bli en rostig kniv i självförtroendet, blev i stället en lärdom och en historia att dela med sig av.

Precis som i livet måste grundjobbet i renoveringen vara bra innan man börjar med finliret. Har du skapat dig en ordentlig grund, så gör det inte så mycket att ytan blir lite sliten, för du vet att det håller.

Ps. På en tvättmaskin är transportsäkringen fyra svinstarka ganska anonyma skruvar på baksidan. Glöm dom helst inte.

Till Volvoraggarnas försvar

Vanligt folk bär upp hela skiten