Ja må du leva, Dagens Arbete!

ledare Dagens Arbete fyller 20 år. Det är värt att fira i tider av dagspresskris, fake news och hot mot yttrandefriheten. Fackförbundspressen har både historiskt och i dag en betydande roll i värnandet av demokratin.

En stor del av våra liv går åt till arbete. Ändå handlar förvånansvärt lite av nyhetsjournalistiken om detta. Medan dagstidningarna har nedmonterat arbetsmarknadsjournalistiken är det de självständiga fackförbundstidningarna som granskar det som händer och sker i arbetslivet. Vi är där ingen annan är och skriver om det som ingen annan skriver om.

Svensk fackföreningsrörelse förstod tidigt vikten av bra tidningar. Metallarbetaren, Sia och Grafia var några omtalade tidningsröster. Fusioner mellan fackförbund men också idén om att kraftsamla inom fackförbundspressen ledde 1997 till att Dagens Arbete föddes.

”Först kom Dagens Industri, följd av Dagens Politik. Nu kommer Dagens Arbete, som är namnet på den nya medlemstidningen för Industrifacket, Metall och Pappers”, skrev kulturjournalisten Per Luthander i DN.

Tre fackförbund inom industrin förstod redan för tjugo år sedan vikten av att värna den självständiga journalistiken och skapade ett mediehus med gemensam tidning i tre editioner och senare även ett annonsbolag, DA Media. Det var både modigt och framsynt.

Det har hänt mycket i industri och samhälle under dessa tjugo år. Ändå känns en hel del igen i dag. Då som nu gällde kampen arbetsmiljö och anställningstrygghet. Då som nu innebar teknikutveckling både hot och möjligheter. Då som nu var industrin en motor i integrationen.

Den fackliga kampen är en tålamodets ideologi där varje förhandling är ett steg på vägen till ett anständigare arbetsliv. Den provisoriska utopin heter hållbart arbete. I fackklubbar och avdelningar omsätts den till handling. Metoder och delmål måste anpassas till rådande läge men riktningen är given, en riktning som talar om alla människors lika värde.

Också den grävande journalistiken, som är DA:s signum, är sprungen ur en provisorisk utopi – den blir aldrig färdig. Den avslöjar, granskar, väcker debatt och folkbildar men i den journalistiska artikeln finns alltid ett provisorium. Det finns olika sidor som belyses, det finns mer att skriva om, vi gör ett tillfälligt urval och varje dag är ny. Journalistiken är alltid beredd att pröva och ompröva. Propagandan är fix och färdig. Journalistiken är i ständigt vardande.

I en tid när auktoritära rörelser sår sin misstro mot en av demokratins hörnpelare – den fria journalistiken – är fackförbundens värnande av den självständiga tidningen av oerhörd vikt.

Ja må du leva, industriarbetarnas tidning – gärna i hundrade år!