Därför gör det så ONT att förlora 

bortförklaringarKroppen spänns, hjärtat rusar. Om du inte hamnat på hotellet på Norrmalmstorg hade du säkert vunnit. Nu är du bankrutt. Du vill kasta gatukort på golvet och skrika hur orättvist det är. Men du vet, då är du inte bara en förlorare. Du är en DÅLIG förlorare.

Hur kan spel väcka så starka känslor? Det beror på vår inlevelseförmåga, säger psykologen Jenny Klefbom.
– Vi tror att vuxna ska kunna skilja på lek och allvar, men det kan vi inte.

Då kanske det är ok att bli arg när man förlorar? Nja, säger hon. Det är ok att visa känslor, men inte att låta det gå ut över andra.

Vinnarna då, med sina högar av monopolpengar och låtsasödmjuka uppsyn. Är det inte de som borde skärpa sig? Igen: Nja.
– Man måste få vara glad när man vinner. Man ska inte vara hånfull, men det är inte vinnarens fel att andra mår dåligt.

Däremot (lyssna nu alla vinnare) är det meningslöst att säga ”det är ju bara en lek”.
– Jag tror inte det hänt att någon svarat, ”Jaha, var det bara en lek, jamen då så.” Det går inte att argumentera rationellt mot känslor.

Samtidigt har medaljen en framsida. Vi föds med olika mycket vinnarinstinkt. Jenny Klefbom har svårt att tro att Zlatan eller Björn Borg är särskilt bra förlorare.
– Vi ska vara glada att vi har de människorna. Det är de som driver samhället framåt.

Så när besvikelsen ryker ur öronen på dig medan de andra plockar ihop spelplan och chanskort, tillåt dig att vara sur, men skyll inte ifrån dig. Tänk i stället att ilskan är ett tecken på att det bor en Zlatan i dig – och att du har en utomordentlig inlevelseförmåga.
Det är trots allt bara en lek.

Anna Julius