”Vi måste hitta det vi tror på”
Vi har fått ett valresultat där många arbetare röstat emot sina egna intressen. I dagens känslodebatt saknar jag den ideologiska grunden, skriver Dan Strängby.
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2022-11-11, 11:47
Debatt Det behövs en opposition som ser till alla arbetares behov, i både stad och glesbygd och oavsett vad vi har för ursprung, skriver grafikern Bertil Mårtensson.

Bertil Mårtensson har jobbat som grafiker på CA Anderssons tryckeri i Malmö och med projektet Känner du igen dig? för Folkets Konsthall.
Den sista liberala utposten har valt bort sitt ideologiska riksdagsuppdrag och högern har bildat regering. Valet är över och nu måste vi välja.
Sällan har behovet av en rak och tydlig oppositionspolitik med stark arbetareprofil varit större. Arbetarpartierna och de gröna fick ändå majoritet i storstäderna. Och på arbetsplatserna står fronten mellan arbete och kapital som alltid.
Nu gäller det gå samman, läsa på och hävda avtalen i ny utsatt gig- och techindustri såväl som gammal hederlig.
Genom arbetslivsprojekt inom grafisk-, snickeri- och träindustri, äldreomsorg och med värdetransportarbetare har vi i Folkets Konsthall med titeln Känner du igen dej? djupintervjuat ett sextiotal svenska arbetare med olika ursprung. De berättar generöst om sina arbetsliv och utmaningar med stress, arbetstider och lönejakt.
Även om anställningarna kan vara osäkra så är vi ofta stolta på jobbet. Med vad vi gör, presterar och kan. Men besluten kommer oftast ovanifrån och vi ges liten möjlighet att påverka den egna arbetsgången. Visst längtar vi efter det goda arbetet där arbetssamverkan, delaktighet, skyddstänkande och decentralisering av arbetsbeslut når hela vägen ut till arbetsorganisationen. För ett medbestämmande på allvar.
Vi måste ha visioner. Kampen för och formulerandet av det goda arbetet kan bli både lustfyllt och utmanande. Vad ska vi producera och hur? Det är riktigt roligt att arbetstågen nu går från söder mot norra Sverige. Mot den nya batterifabriken Northwolt i Skellefteå, LKAB:s gröna och fossilfria stål i Luleå och storskaliga vindkraftverkssatsningar.
Men glesbygden finns samtidigt kvar och i hela landet. Det är inte bara höga el- och bränslepriser utan också försämrad kollektivtrafik, skolnedläggning, sjukvårdsköer och bristande omsorg som olyckligtvis fått väljare att i stor utsträckning missnöjesrösta på Sverigedemokraterna. Hur kan vi som bred folkrörelse ta del av och lyssna på alla medborgares åsikter och historia?
Vi har nu en högernationalistisk regering som kommer driva nedmonteringen av välfärdssamhället så långt de kan och motarbeta det fackliga arbetet på alla sätt.
Det krävs mod att ställa sig upp mot chefen, ifrågasätta eller bara säga nej när det behövs. Vi riskerar både omplacering och avsked. Men det är vi som har tolkningsföreträdet på jobbet och vi måste organisera oss.
Det är tillsammans vi blir starka och arbetslivet spelar en stor och viktig roll som integrationsmotor. Det var så vi byggde upp vårt folkhem och välfärdssamhälle. På jobbet får vi jobbet gjort tillsammans, och då är inte längre arbetskamraten en främling och ”den andre”, utan en medmänniska. Den solidariska kampen för jämställdhet, rättvisa och lika löner måste vi ta på allvar. Avtalet är skrivet för alla arbetare.
Vi måste formulera en klar och tydlig motbild till vår nya högernationalistiska regerings. Vi måste nu leva upp till det fackliga löftet och vårt folkrörelsearbete måste omfatta alla arbetare och medborgare. Klarar vi inte det, och vågar vi inte driva en politik med stark arbetareprofil i de städer där vi nu har majoritet, så blir vägen tillbaka svår.
Bertil Mårtensson