”Utlys extraval och låt det hållas i samband med EU-valet till våren””I stället för att pröva omöjliga statsministerkandidater borde talmannen låta väljarna ta ansvar”, skriver Helle Klein.

”Är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”Krönika, Daniel Mathisen.

Det vi fick med oss

Flykten från kriget. ”Milaya” svarade nästan alla kvinnor på frågan vad de fått med sig på flykten. När de mitt i natten lämnat sina hem har de samlat de viktigaste ägodelarna på sängen, slagit in dem i lakanet och burit knytet mot gränsen. 

I snart fem år har det varit fullt inbördeskrig i Sydsudan, världens yngsta nation. För ett år sedan kom den miljonte flyktingen till grannlandet Uganda. Här finns Bidibidi som med sina över 270 000 invånare är ett av världens största flyktingläger. I lägret får flyktingarna en bit mark att odla och bo på.

Men bristen på mat, läkare och -mediciner är tydlig. Kvinnorna i Bidibidi broderar och säljer milayas, de vackra lakanen, för familjens överlevnad.

Text & foto: Nora Lorek

”Min man arbetade som motorcykelförare i Juba när kriget tvingade oss att lämna Sydsudan. Han vet inte ens att vi alla lever och är säkra i Uganda. Jag har inte hört ­något från honom, men jag känner på mig att han fortfarande lever”, säger Rose Ozima, 30 år, som bor här med sina fyra barn och tar hand om ytterligare två föräldralösa. Foto: Nora Lorek

”Min man arbetade som motorcykelförare i Juba när kriget tvingade oss att lämna Sydsudan. Han vet inte ens att vi alla lever och är säkra i Uganda. Jag har inte hört ­något från honom, men jag känner på mig att han fortfarande lever”, säger Rose Ozima, 30 år, som bor här med sina fyra barn och tar hand om ytterligare två föräldralösa. Foto: Nora Lorek

”Efter en attack i Lainya kom en grupp soldater och frågade efter min man. De slaktade honom som ett djur. Någon hade sagt att han planerade att bli en rebell. Men det var inte sant”, berättar Joyce Sadia, 44 år, från Lainya i Sydsudan. Här är hon med sina barn Khemis, Flora och Lona och brorsbarnen James och Thomas. Foto: Nora Lorek

”Efter en attack i Lainya kom en grupp soldater och frågade efter min man. De slaktade honom som ett djur. Någon hade sagt att han planerade att bli en rebell. Men det var inte sant”, berättar Joyce Sadia, 44 år, från Lainya i Sydsudan. Här är hon med sina barn Khemis, Flora och Lona och brorsbarnen James och Thomas. Foto: Nora Lorek

Nyediet Kais man var rebell och dödades av regeringens soldater. Nu tar hon hand om sina fyra barn och tre av hennes brors barn. Han är fort-farande en rebell i Sydsudan. Nyediet hör till Nuer, den näst största stammen i landet och löper stor risk att bli dödad av regeringssoldater eftersom ledaren för rebellerna är Nuer. Foto: Nora Lorek

Nyediet Kais man var rebell och dödades av regeringens soldater. Nu tar hon hand om sina fyra barn och tre av hennes brors barn. Han är fortfarande en rebell i Sydsudan. Nyediet hör till Nuer, den näst största stammen i landet och löper stor risk att bli dödad av regeringssoldater eftersom ledaren för rebellerna är nuer. Foto: Nora Lorek

Grace Monia, 13 år.

Grace Monia är bara 13 år och bor hos sin fostermamma Rona i Bidibidi. Hon kom bort från föräldrarna efter att de sprang för sitt liv under skottlossningar i byn. Hittills har ingen sett eller hört av hennes föräldrar och Rona tror att de dödades den natten. Många barn skiljs från sina föräldrar när de försöker ta sig från Sydsudan till Uganda. Samtidigt väljer många mödrar som redan har fler än fem barn att öppna sitt hem för dem som inte någon familj kvar. Foto: Nora Lorek

Loice Igo, 17 år.

Loice Igo kom till Uganda på egen hand och bor nu hos sin fostermamma Rona. På bilden är Loice 17 år gammal och  gravid i sjunde månaden. Rona sa att Loice våldtogs på väg ut ur Sydsudan. ”När kriget bröt ut i vår by, började alla bara springa till fälten, så jag har inte sett mina föräldrar sedan skotten började”, sa Loice i juli 2017. Två månader senare, strax innan hennes son föddes, fick hon veta att hennes föräldrar fortfarande lever. När hon berättade för sin pappa att hon blev gravid efter att ha våldtagits sa han att han skulle döda henne. Den 30 september 2017 födde Loice Igo sin son i Bididi. Båda bor nu hos hennes fostermamma Rona. Foto: Nora Lorek

Esther Minella, 46 år.

Esther Minella jobbade på jordbruksministeriet i Sydsudan innan kriget bröt ut. En dag kom soldaterna till deras hem och torterade henne framför barnen. De frågade efter hennes man som de hävdade var en rebell. Efter att de hade arresterat honom gick hon till fängelset varje dag för att träffa honom men de sa att han inte var där. Den tredje dagen hotade de Esther att hon skulle dödas som så som han dog om hon någonsin kom tillbaka.
 Nu är Esther kvinnornas representant i block 4 i Bidibidis flyktingläger. ”Som en kvinnlig representant är min roll att leda kvinnorna och också lyfta de problem vi har här och i Sydsudan. Vi startade en grupp kvinnor här som kallas Ama a Lo som betyder ”Vi är en”. I Sydsudan vet alla barn, även våra män, hur man gör våra Milayas, lakan, som vi började sälja här. Nu har vi en budget men behöver mer hjälp att starta affärer och saker som cateringutbildning för våra medlemmar. De flesta av oss är änkor, så har vi kommit fram till tanken att vi måste arbeta tillsammans. Kvinnor måste utbildas för att vara oberoende och självständiga.”  Foto: Nora Lorek

Angelina Nyanuba, 25 år, med barnen Mary Nyakir och Omar Basir.

Angelina Nyanuba, 25, Mary Nyakir, 3 och Omar Basir som bara är två månader gammal och föddes här i Bidibidi. ”Min man var en soldat men för att han tillhör Nuerstammen misstänktes han vara rebell och de jagade honom ut från byn där han dödades av sina soldatkollegor. Det var då jag lämnade Sydsudan, höggravid med mina två barn. Vi gömde oss utanför staden och rörde oss långsamt tills vi kom till Busiagränsen i Uganda. Det tog oss en vecka att komma dit. Nu bor vi bland tidigare grannar från vår by och jag använder en liten bit mark att odla på. Det gör ont att veta att jag lämnade mitt äldsta barn hemma i Sydsudan. Min son var med mina föräldrar i min hemstad när vi var tvungna att lämna Yei. När kriget bröt ut i vår by delades deras vägar och grannarna började ta hand om honom. Nu är de i Ngopop i Sydsudan med honom. Det är för dyrt att ta sig dit, så jag kan inte gå och se honom eller få honom hit. Han är sex år gammal och han heter Masein Touch. Jag undrar hur han har det medan jag är här och njuter av freden.”  Foto: Nora Lorek

Viola Kide, 22 år, tvingades fly landet och lämna sin mamma, pappa och bröderna hemma i Yei. Hon vet fortfarande inte om de har dödats eller lyckats fly. Nu bor hon här med sin moster Elisabeth, kusinen Joyce och de andra sex familjemedlemmarna. Foto: Nora Lorek

Viola Kide, 22, tvingades fly landet och lämna sin mamma, pappa och bröderna hemma i Yei. Hon vet fortfarande inte om de har dödats eller lyckats fly. Nu bor hon här med sin moster Elisabeth, kusinen Joyce och de andra sex familjemedlemmarna. ”Det är alltid bra med stora familjer. Du delar alla dina idéer och problem”, sa moster Elisabeth när hon höll upp milayan för Viola. Foto: Nora Lorek

Nyilet Nyowien, 25 år, med Regina Nyasebit.

”Jag kom hit när jag var gravid men tvingades lämna mina äldsta barn i Sydsudan. Vår by attackerades när mina två barn var hos släktingarna. Jag var tvungen att springa och kom endast med kläderna som jag hade på mig då. Min man är en rebell men det finns inget sätt att ta kontakt så jag vet inte om han lever eller inte”, berättar Nyilet Nyowien, 25 år med sin dotter Regina Nyasebit 5 månader gammal och född i Bidibidi. Lakanet på bilden donerades av Nyilets grannar.  Foto: Nora Lorek

Lea Kadi, 67 år.

Lea Kadi, 67 år, sitter vanligen i skuggan av sitt hus och gör kaffe för att sälja till grannar. En liten påse kaffe säljs för 500 ugandiska shilling och i slutändan tjänar hon 2000 shilling (omkring fem kronor) i veckan. I Sydsudan jobbade hon under 35 år som barnmorska på Yeis sjukhus. Nu börjar hon bli blind men är glad att ha sin dotter Emelda Benjamin här som tar hand om henne. Foto: Nora Lorek

Anite Leila, 42 år.

”Bara Gud vet varför jag är här. När kriget började hade jag ingen aning om att jag var mitt i det. Vi sprang bort från vårt hem vid middagen när skjutningarna startade. Min man dödades och jag tog barnen och lämnade landet. Min 20-åriga dotter gick vilse när vi försökte komma över gränsen. Jag vet inte om Cheukia lever eller ej. Nu tar jag hand om hennes ettåriga son”, berättar Anite Leila, 42, från Yei. Hon kom i augusti 2016 med fyra barn och hennes barnbarn. Foto: Nora Lorek

Farida Sunday, 35 år, med dottern Blessing Happy.

Farida Sunday, 35 och hennes en månad gamla dotter Blessing Happy, född i Bidibidi. ”Jag bor här med mina åtta barn. Min man återvända till Sydsudan för att odla, men jag har aldrig sett någon mat eller pengar som kommit ur hans verksamhet. Maten vi får här är räcker inte, så jag måste fråga mina grannar om hjälp. Jag har försökt förklara för min man att han måste jobba så att barnen kan få ett bättre liv men han gör ingenting.” Foto: Nora Lorek

– Livet är svårt. Mina vänner är fortfarande i Sydsudan och jag har inte ens en telefon. Jag saknar dem verkligen. Irene Sonia är 17 år och vill bli revisor, men i flyktinglägret Bidibidi har de inte rätt ämnen i skolan. Tillsammans med sin tvillingsyster Charity är hon det äldsta barnet i sin familj och hjälper mamman Esther i hemmet. I över nio timmar stod hon i kön för den månatliga matransonen; 12 kg mat per person och månad. Foto: Nora Lorek

”Livet är svårt. Mina vänner är fortfarande i Sydsudan och jag har inte ens en telefon. Jag saknar dem verkligen.” Irene Sonia är 17 år och vill bli revisor, men i flyktinglägret Bidibidi har de inte rätt ämnen i skolan. Hon och tvillingsystern Charity äräldsta barnen i familjen och hjälper mamman Esther i hemmet. I över nio timmar stod hon i kön för den månatliga matransonen; 12 kg mat per person och månad. Foto: Nora Lorek

"Efter att min dotter gick bort tog vi henne till kyrkogården här i Bidibidi. Hon var bara tre år gammal och hennes namn var Lona Pony, berättar Betty Dawa. I Sydsudan var hon okej men en vecka efter att de kom hit blev hon svag. De upptäckte att hon hade blodbrist och sjuksköterskorna dröjde i tre dagar med blodtransfusionen. Den tredje dagen av väntan gick hon bort, bara några timmar innan blodet kom fram. Betty Dawa, 35 år och här med sina barn Bosci, 15, Jakob, 8 och Charity, 5. Hon kom till Bidibidi flyktingbosättning i augusti 2016 och förlorade sin dotter Lona kort därefter. Foto: Nora Lorek

”Efter att min dotter gick bort tog vi henne till kyrkogården här i Bidibidi. Hon var bara tre år gammal och hennes namn var Lona Pony”, berättar Betty Dawa. I Sydsudan var hon okej men en vecka efter att de kom hit blev hon svag. De upptäckte att hon hade blodbrist och sjuksköterskorna dröjde i tre dagar med blodtransfusionen. Den tredje dagen av väntan gick hon bort, bara några timmar innan blodet kom fram. Betty Dawa, 35 år och här med sina barn Bosci, 15, Jakob, 8 och Charity, 5. Hon kom till Bidibidis flyktingbosättning i augusti 2016 och förlorade sin dotter Lona kort därefter. Foto: Nora Lorek

"Vår yngste son är bara två månader gammal. Jag blev gravid min man var här för en år sedan. Han är en rebell även om jag inte vet varför. Han bryr sig inte och har aldrig skickat något. Han bryr sig bara om sig själv och riskerar sitt liv. Mitt sår efter operationen gör så ont att jag har svårt att arbeta hemma. Men jag är bara glad att min Moses är oke"j, säger Mary Tabu, 25 from Yei. "Jag bor här med mina fyra barn och mina tre bröder. De anlände nyligen och är inte registrerade ännu vilket gör att jag inte får någon mat för dem än. De är äldre än mina barn så de gör stolar och försöker sälja dem här. Men eftersom ingen har pengar är det svårt att få mer än 1500 UGX (4 kr) för dem. Hemma jobbade jag på en frisörsalong men här finns inga jobb. Från vänster på bilden: Richard Lugala, 6, son, John Lomoro, 18, bröder, Thomas Lodongo, 15, bröder, Mary Tabu, 25 Moses Bidal, 2 månader, son, Ludia Yabong, 4 dotter, Taritigo Loboa, 30 bror. Foto: Nora Lorek

”Vår yngste son är bara två månader gammal. Jag blev gravid när min man var här för ett år sedan. Han är en rebell även om jag inte vet varför. Han bryr sig inte och har aldrig skickat något. Han bryr sig bara om sig själv och riskerar sitt liv. Mitt sår efter operationen gör så ont att jag har svårt att arbeta hemma. Men jag är bara glad att min Moses är okej”, säger Mary Tabu, 25 år från Yei. ”Jag bor här med mina fyra barn och mina tre bröder. De anlände nyligen och är inte registrerade ännu vilket gör att jag inte får någon mat för dem än. De är äldre än mina barn så de gör stolar och försöker sälja dem här. Men eftersom ingen har pengar är det svårt att få mer än 1500 ugandiska shilling (4 kr) för dem. Hemma jobbade jag på en frisörsalong men här finns inga jobb. Från vänster på bilden: Richard Lugala, 6, son, John Lomoro, 18, bror, Thomas Lodongo, 15, bror, Mary Tabu, Moses Bidal, 2 månader, son, Ludia Yabong, 4 år, dotter, Taritigo Loboa, 30 år, bror. Foto: Nora Lorek

Esther Pond och Emmason Gift. "I Sydsudan kom folk på natten, knackade på dörrar och frågade om din man var hemma. Om han var där, dödade de honom och många kvinnor blev våldtagna. Så efter att ha hört alla dessa historier var jag tvungen att lämna. Vi började vår resa på morgonen, jag hade packat mitt Milaya och kläder. På vägen hit tänkte jag bara på att jag aldrig skulle varit här idag om inte kriget tvingade mig", berättar Esther Pond, 19 år gammal med sin dotter Emmason Gift, 7 månader gammal och född i Bidibidi. Foto: Nora Lorek

Esther Pond och Emmason Gift. ”I Sydsudan kom folk på natten, knackade på dörrar och frågade om min man var hemma. Om han var där, dödade de honom och många kvinnor blev våldtagna. Så efter att ha hört alla dessa historier var jag tvungen att lämna. Vi började vår resa på morgonen, jag hade packat mitt Milaya och kläder. På vägen hit tänkte jag bara på att jag aldrig skulle varit här idag om inte kriget tvingade mig”, berättar Esther Pond, 19 år gammal med sin dotter Emmason Gift, 7 månader gammal och född i Bidibidi. Foto: Nora Lorek

"I Sydsudan sålde jag kläder. Här är det enda arbete jag kan göra att gräva och samla stenar för att bryta dem till ännu mindre stenar som används för att bygga hus. Pengarna jag tjänar hjälper mig att köpa tvål till min mamma som också är här med mina brorsbarn. Tillsammans tar vi hand om tio barn, berättar Rejoyce Tabu, 40 år och från Yei. "Min man är i Sydsudan och jobbar som soldat. När han gick till frontlinjen bestämde jag mig för att lämna landet. Jag undrar om han är död eftersom jag inte hört från honom sedan vi lämnade i augusti 2016. Men hoppet lever längst. Foto: Nora Lorek

”I Sydsudan sålde jag kläder. Här är det enda arbete jag kan göra att gräva och samla stenar för att bryta dem till ännu mindre stenar som används för att bygga hus. Pengarna jag tjänar hjälper mig att köpa tvål till min mamma som också är här med mina brorsbarn. Tillsammans tar vi hand om tio barn”, berättar Rejoyce Tabu, 40 år och från Yei. ”Min man är i Sydsudan och jobbar som soldat. När han gick till frontlinjen bestämde jag mig för att lämna landet. Jag undrar om han är död eftersom jag inte hört från honom sedan vi lämnade i augusti 2016. Men hoppet lever länge.”  Foto: Nora Lorek

Foto: Nora Lorek

Foto: Nora Lorek

 

NORA LOREK

  • Född 1992 i Tyskland.
  • Bor i Göteborg.
  • Examen i bildjournalistik från Mittuniversitetet. Vid sidan av nyhetsuppdrag jobbar hon med egna projekt med fokus på mänskliga rättigheter.
  • 2016 var Nora Lorek den första svenska fotograf som tilldelades utmärkelsen ”College Photographer of the Year” vilket ledde henne till National Geographic och arbetet i Bidibidi i Uganda.

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Fortsatt oro vid Kubal

För femte gången har den amerikanska regeringen givit uppskov med sanktionerna mot de ryska ägarna av Kubal i Sundsvall. Kommer inget nytt besked nästa fredag får de anställda börja släcka ner sin fabrik lagom till jul.

Vad har du helst på ditt julbord?

Ät smart på årets julbord

ÄT-TAKTIKVisste du hur nyttig sillen är, att marsipanen har använts som medicin och att det var en fransk präst som gav oss clementinerna? DA guidar dig i julbordets sju klassiska turer.

Skuldfällan

Blir Kjell någonsin fri?

LIVSTIDSDOMKjells firma gick i konkurs för 27 år sedan. När huset såldes med tvång gick luften ur honom, och skulderna började växa. Han är en av tiotusentals överskuldsatta svenskar. Kjell hoppades bli ”förlåten” vid pensioneringen – i stället kom ett brev från Kronofogden. Läs eller lyssna på DA:s reportage.

”Ojämlikhet kan orsaka skuldsättning”

LO-ekonomen Sebastian de Toro har skrivit flera rapporter om de skuldsattas livssituation. Han vill lyfta fram att överskuldsättning hänger ihop med ojämlikhet.

Ovärdigt för ett välfärdsland

LEDARE”Fokus måste nu sättas på kreditinstitutens och inkassoföretagens ansvar”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Fackföreningsavdraget fick ett kort liv

BudgetenI somras infördes avdragsrätt för fackföreningsavgiften. Den kommer att gälla vid nästa deklaration – men sen är det slut. Moderaterna och KD, vars budgetförslag vann i riksdagen i går, vill använda pengarna till ytterligare jobbskatteavdrag.

2

Heta rykten om försäljning av ABB:s kraftdivision

Ryktena om att ABB ska sälja sin kraftdivision Power Grids med 3800 anställda till japanska Hitachi blir allt hetare. ”Vi har ingen aning om vart den här affären hamnar, om den nu ens blir av”, kommenterar Bosse Larsson ordförande för IF Metalls koncernfack i ABB.

Ungerska facken protesterar mot mera övertid

Ungern fick i i veckan en ny lag som höjer taket för övertidsarbete från 250 till 400 timmar per år. Slaveri, säger fackföreningarna som mobiliserat sina medlemmar mot förslaget.

Ladda ner DA nr 10 här!

Dagens Arbete finns nu som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

Fortfarande vanligt med sexuella trakasserier i industrin

Sexuella trakasserierEtt drygt år efter metoo är sexuella trakasserier fortfarande ett stort problem i industrin, visar en ny undersökning bland IF Metalls medlemmar. ”Vårt arbete mot sexuella trakasserier måste fortsätta med oförminskad styrka”, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Perfekt eller defekt?

ÖgonblicketKlockan är 12.30 på Stora Enso i Fors.

Krafs för alla – utom en själv

NOSTALIGIMånga av ens prylar skulle man inte ens få en spänn för, men de kan ändå vara i det närmaste ovärderliga. DA:s Pontus Ohlin rotar fram sju saker som får honom att minnas med värme.

Leslie prisas för sina industribilder

Massafabriken i Obbola har funnits i över hundra år. De åren har instrumentmakaren Leslie Dobbing dokumenterat med hjälp av tidningsklipp, fotografier och intervjuer med äldre arbetskamrater. I dag får han Pappers kulturstipendium på 15 000 kronor.

1

Svetsjobb kan ge ett annat liv

Möte medAnthony Nöjdberg lär kvinnorna på anstalten Hinseberg att svetsa. Kunskaperna ger chans till en nystart på utsidan.

Älvsbacka Strand, Skellefteå.

Rekordlyft för trä i flerbostadhus

BRANSCHLYFTDet svenska bostadsbyggandet minskar nu från de senaste årens höga nivåer, men trähusindustrin är tydligt optimistiskt. Dels byggdes det rekordmånga lägenheter i trä i fjol, dels ökar dess marknadsandel.

GS i Indien: ”De vågade inte prata med oss”

GS-facket reste till Indien för att träffa anställda på Tetra Pak, men de lyckades inte få tag på någon som vågade prata. ”De var rädda för att någon skulle se det”, säger Julius Petzäll på GS.

Jakten på hammaren

ÖGONBLICKETKlockan är 16.21 på Stena Recycling i Huddinge utanför Stockholm.

”Utan hjälp hade jag aldrig fått ut pengarna”

Koll påMisstänker du att arbetsgivaren har betalat ut för lite i lön eller slarvat med semesterersättningen? Klaga, man kan få ersättning flera år efteråt! Jouko Riihijärvi fick ut 80 000 kronor i obetald lön.

Här är julens bästa ask

DA TESTARVi bad fyra industriarbetare om hjälp att hitta bästa pralinen att bjuda på efter middagen eller att ge bort. Kolla in vilken som blev favoriten bland de sex chokladaskarna och vilken som ser ut som "en andravinst på bingo".

1,4 miljoner mår dåligt av jobbet

ARBETSMILJÖDe som är mellan 30 och 49 år drabbas hårdast av jobbstress. Det visar Arbetsmiljöverkets stora undersökning av besvär till följd av arbetet.

Förbered din cykel för snö och slask

Tips från proffsetSatsa på dubbdäck, stänkskärmar och bra olja – och rengör cykeln så ofta du orkar. Cykel­mekanikern Erik Lindgren visar hur du rullar du säkert hela vintern.

 Vi hörs (helst inte)!

SkruvatDA:s Pontus Ohlin skriver om att vi nu i de sociala mediernas tid kanske aldrig varit så asociala: ”Inte sällan vet man ju mer om ens flyktiga bekantskaper från förr än om ens nära vänner i nutid.”

”Svårt att bara låsa dörren och gå hem”

VAD HÄNDE SEN? Erik Jernberg och hans fru Anita har i tre år letat efter någon som vill ta över skinntillverkningen och affären. Nu ger de upp och säljer av de sista maskinerna och skinnplaggen.

Döden på jobbet

Dödlig utgång

BildreportageDagens Arbetes fotograf David Lundmark har under två år besökt industrier där det har skett en en dödsolycka. Han skriver själv om bilderna: ”Olyckan blir liggande som ett svart moln över fabriksområdet, en påminnelse om hur nära döden man är som industriarbetare.”

”Ett liv bakom varje knastertorr mening”

PERSPEKTIVVarje vecka omkommer någon i olyckor på svenska arbetsplatser. DA:s arbetsmiljöreporter Elinor Torp skriver om lidandet hos de anhöriga, om döden som inte fastnar i statistiken och den långa väntan på ett avslut.

De vet vad ölet ska stå på

PÅ GOLVETGå in på en pub i London, New York eller Filipstad. Chansen är stor att pappret i ölunderläggen är från det värmländska bruket Svanskog.

”Mamma var tokig i bas”

ProfilenABB-arbetaren Joakim Galle har spelat bas runt Europa så att händerna blev fulla av blåsor. Nu har han ett nytt band hemma i Västerås.

Skyddsombuden sågar arbetet mot stress

För mer än hälften av IF Metalls skyddsombud är viktigaste frågan att motverka stress och för hög arbetsbelastning. Men många av dem säger att den psykosociala arbetsmiljön på jobbet fortfarande är dålig.

Regeringskaoset kan slå mot yrkesutbildningar

11 000 platser på yrkeshögskolan riskerar att försvinna när övergångsregeringen inte kan genomföra sin planerade politik, befarar arbetsgivarna. Industrin kan drabbas särskilt hårt.

Uppmaning att lämna landet är ej diskriminering

Den som inte är nöjd med Försäkringskassans beslut kan flytta från Sverige. Så sade handläggaren till en man från forna Jugoslavien. Olämpligt, men inte diskriminering, slår tingsrätten fast i en dom.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.