”Jag läser på om dinosaurierna igen. Hur blev det så fel?”

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om hur blixtsnabbt vi människor lyckats förstöra så mycket omkring oss.

”Ett ohållbart arbetsliv visar sig vara samhällsfarligt”

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

”Vi kan bygga något bättre”

Daniel Mathisen är frilansjournalist och skribent, bland annat som ledarkrönikör på Dagens Arena.

Krönika ”Någonstans längs vägen glömde vi helt enkelt bort hur viktigt det gemensamma är. Ett motmedel till kapitalismens isärdragning, alternativ till rasismens splittring”, skriver Daniel Mathisen.

”Snart kommer de att inse att vi är helt jävla värdelösa!” Det andfådda skriket från Kimmie, huvudkaraktären i bioaktuella Goliat fastnar hos mig, flera dagar senare dyker det upp igen.

Den fiktiva skildringen av en familj i en bruksort, någonstans utanför Norrköping, fäster blicken på något viktigt: ett Sverige där det sociala arvet ritar upp framtiden. När kameran panorerar över rostiga balkonger, låsta fabriksgrindar och flagnad fasadfärg slår det rakt i magen.

Goliat blir som ett kalejdoskop över platserna där trygghet ryckts undan, de fasta punkterna luckrats upp. Det gör något med oss människor, vare sig vi bor i ut- eller inflyttningsorterna.

Lågkonjunkturer, strukturomvandlingar och krympta samhällen sätter sina spår. Blir till psykologiska trauman för generationer som vuxit upp på platser som en gång blomstrade. Välbesökta butiker, bubblande Folkets hus – en känsla av det fanns något gemensamt.

Då är det enkelt att greppa att igenbommade lokaler blir till en plågsam fantomsmärta om hur det en gång varit. Om drömmarna som fanns.

Kanske är det därför Goliat river upp något inom mig. Min barndoms Västerbotten i omstöpning, under åttio- och nittiotalet, rymde just allt det där. Generalangreppen på det gemensamma, det som byggts upp trängdes tillbaka. Kanske är det först nu, i eftertankens vassa ljus, vi ser konsekvenserna. Revorna i det gemensamma. Vård, skola och omsorg med prislapp.

Och kanske är det inte så konstigt att så många känner ett slags gårdagslängtan. Sociologen Zygmunt Bauman har kallat vår förmåga att projicera nostalgiska känslor på en romantiserad gårdag för Retrotopia, en svunnen utopi dit vi flyr när samtiden inte räcker till. Eller som Markus Krunegård sjunger: Tillbaks till där jag kom ifrån, tillbaks till nånting jag förstår.

Det ligger något i det.

Kimmies röst blir ett kollektivt skrik för en generation som växte upp efter att fabriksgrindarna slagit igen för sista gången. Som på bilden där klockan stannat på kvart över fyra. Men det handlar inte om fabrikerna i sig, historien är full med exempel på industriella språng och skiften. Då som nu.

Skillnaden ligger i hur vi – som samhälle – hanterar förändringar. Under många år predikades det att marknadens innovationer, finanskapitalismens triumfer, skulle tända världens lyktor.

Ofta blev det tvärtom, snarare: ”siste man släcker lyset”.

De molntunga, ljusblekta scenerna ur Goliat speglar, i all sin råhet, ett enormt marknads- och politikmisslyckande. Någonstans längs vägen glömde vi helt enkelt bort hur viktigt det gemensamma är. Värdet av att hålla ihop – inte minst när förändringens underströmmar frustar.

Mer än något annat minner rostrealismen i Goliat om att vi behöver motmedel till kapitalismens isärdragning, alternativ till rasismens splittring. Något som flätar samman människor. Ett projekt för jämlikheten, vare sig det är i kransen av bruksorter i Östergötland eller i storstädernas förorter.

Vi behöver ju varandra.

För i sprickan mellan det gamla som inte längre finns och det nya via ännu vet vad det blir kan vi bygga något. Det där igenbommade – Joelssons Livs, Holmens Textil, Boxholm Produktion – kan bli vår tids Folkets hus. Längtan efter gårdag bli tro på morgondag.

Det har ju gått förut, varför skulle det inte gå igen?

Läs mer: Krönikor | Opinion

1Kommentarer

Tobias:

Morgondagen är redan här..titta bara på kommunalråden i olika kommuner, och som exempel kan man nämna kungsbacka, där tar man ut ett arvode som ökat med 30% till kommunordförnaden.
Morgondagen ville inte att detta skulle bli verklighet, men nu är den det! Ingen som jobbar på toppen i kommunen som politiker är arroganta och verklighetsfrånvända när det kommer till sin egen ersättning. Samtidigt säger dessa herrar och damer som sitter med 80.000 kronor att kommunerna måste spara in på medarbetarnas löner.

Detta visar hur arroganta dessa kommunalråd är och hur lite empati man har för pengar som är skattebetalrnas. Kan inte tänka mig att detta var vad skattebetalrna ville bekosta.

Någonstans längs vägen glömde vi helt enkelt bort hur viktigt det gemensamma är. Värdet av att hålla ihop – inte minst när förändringens underströmmar frustar.

Dessa överbetalda personer som kallar sig politiker borde veta hut.

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Vi kan inte bara äta hamburgare

KrönikaSågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson läser på om dinosaurierna, igen och frågar sig hur det kunde bli så fel.

Bloggrubrik

Gör inte upp med Moderaterna

4

Människovärdet står på spel

LEDAREKortsiktiga vinstintressen har skapat ett ohållbart och mänskligt ovärdigt arbetsliv som nu också visar sig vara samhällsfarligt i coronasmittans tid, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

DEBATTTrots att korttidsarbete används i stor omfattning sker nästan inga kompetensutvecklande insatser. Vi parter är överens om att det är viktigt – nu måste vi också se till att det blir verklighet, skriver avtalssekreterarna för Pappers, GS och IF Metall tillsammans med Industriarbetsgivarna.

2

Arbetsrätten

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

DEBATTUtredningens förslag, så som det är formulerat nu, kan aldrig bli ett skarpt lagförslag så länge Socialdemokraterna har makten, skriver S-gruppen i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

4

Låt bli att luckra upp las

LEDAREAtt en försvagad anställningstrygghet skulle ge fler jobb är nyliberalt flum. Tvärtom ger ökad otrygghet rädda arbetstagare, sämre arbetsmiljö och fler konflikter.

”En modernisering – tillbaka till underkastelse och otrygghet”

DEBATTDärför blir förslaget en loska i ansiktet på föreningsrätten, skriver Gabriel Jöngren, ordförande i Pappers Avdelning 78.

1

”Småföretagen kan inte vänta till 2022”

DEBATTFör att få fart på svensk ekonomi efter coronakrisen måste småföretagens kostnader för att säga upp personal minska redan före 2022, skriver Lise-Lotte Argulander, arbetsrättsexpert på Företagarna.

2

”Skamligt L och C – förslaget är allt annat än liberalt”

DEBATTAtt ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.

”Inte ens i Grönköping skulle arbetsrätten behandlas så här”

KRÖNIKAI överenskommelsen med MP, C och L heter det att ”Arbetsrätten moderniseras.” Fel! Det är tvärtom – en föråldring till när demokratin motarbetades, skriver journalisten Jan Scherman.

5

”Därför borde Liberalerna kämpa för las”

DebattMed tanke på Liberalernas las-historia borde de ha intresse av att – oavsett vissa reformer – bevara en stark arbetstrygghet, skriver L-profilen Olle Wästberg.

2

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

DEBATTJag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

Regionala skyddsombud

”Gå ut och se verkligheten, Svenskt Näringsliv”

DEBATTFörra året dog nästa 50 arbetare på våra arbetsplatser och 130 000 anmälningar om skador lämnades in. Att då komma med förslag som sätter oss arbetare i en ännu sämre sits är förödande, skriver det regionala skyddsombudet Claes Thim.

2

”Skyddsombud behövs i kris”

KRÖNIKADet är minst sagt upp­rörande att de, mitt under pågående coronakris, meddelar att de tänker rösta nej till förslaget att låta de regionala skydds­ombuden komma in på fler arbetsplatser, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

1

”Sjukförsäkringen måste bli tryggare – nu!”

KRÖNIKAAlltför ofta möter jag medlemmar i IF Metall som är för sjuka för att kunna jobba. Ändå anser Försäkringskassan att de är för friska för att få sjukpenning. Så kan vi inte ha det, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

4

Gamla dängor ger oss trygghet

KRÖNIKAMat, sömn och vila. Men själen måste också hållas levande, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus. 

”Vuxenutbildningen kan rusta oss ur krisen”

DEBATTTillsammans måste vi både möta den akuta krisen och förbereda oss för vändningen med snabb omställning. Då är möjligheterna till utbildning otroligt viktiga, skriver Gunilla Svantorp och Tomas Kronståhl,  ledamöter (S) i riksdagens utbildningsutskott.

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

KrönikaEftersom syrrorna ofta förblir namnlösa tänkte jag lyfta fram en av dem, vardagshjältarna, skriver Alexandra Pascalidou.

Nu måste vi skapa ett hållbart Sverige

LEDARE”Just in time”-filosofin har gällt såväl inom sjukvård och omsorg som i industrin. Det har gjort oss onödigt sårbara, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

2

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

KRÖNIKAVarje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

”Vi arbetare vill inte få det som vi konstnärer har det”

DEBATTKan du uppge ett enda rimligt skäl att som anställd arbetare lämna din enda möjlighet att påverka ditt arbete, skriver ventilationsmontören och konstnären Jörgen Karlsson.

Efter coronan

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

DEBATTArbetsmarknadspolitiken måste bli mer aktiv igen, inte avvecklas, skriver Ulf Dahlsten, tidigare  statssekreterare hos Olof Palme och författare till boken ”Efter Coronan. Svensk Modell i Kris”.

Hej då Hopp-Jerka, och hej på dig Corona-Carolina

KRÖNIKAKommer Coronakrisen att lära oss att uppslukas mindre och engagera oss mer i arbetet? Författaren Jan-Ewert Strömbäck funderar på framtidens arbetsliv med hjälp av Folke Fridell.

”Sverige har lösningarna – nu måste vi nå ut”

DEBATTKlimatkrisen kommer att finnas kvar när Coronapandemin bedarrat. Här finns en möjlighet för Sverige att visa ledarskap och vända kris till möjlighet, skriver Ylva Berg, vd för Business Sweden.

”Vi behöver EU – och mer ödmjukhet”

DEBATTSverige behöver nya system för att trygga leverantörskedjorna, en positiv EU-politik och ödmjukt lärande, skriver Christian Berggren, professor och en en av författarna till boken ”Alternativ till outsourcing”.

”Följ med oss på kompetens­utveckling”

DebattHar verkligen företagsledningarna och bolagsstyrelserna rätt kompetens för att driva våra företag till framgång genom de föränderliga tiderna? Anders Olofsson på Caterpillar i Göteborg vill se fler samarbeten mellan parterna även efter krisen.

1

”Dags att på riktigt introducera Närproducerat”

DEBATTVarför ska kretskorten i en styrenhet på ett fordon tillverkas typ 700 mil från bilfabriken, skriver Fredrik Sidahl, vd för Fordonskomponentgruppen.

2

”Petters och Saras död skapar inga rubriker”

KRÖNIKAPandemin har fått oss att verkligen bry oss om varandra. Bra! Samtidigt får det mig att tänka på en annan, ständigt bortglömd epidemi – drogdöden, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Krisstöd

”Hur var det med hedern och samvetet när krisstödet söktes”

KRÖNIKAOm du skickar in en ansökan om a-kassa måste du på heder och samvete intyga att du verkligen är arbetslös. Precis som företag som söker krisstöd intygar att de är i en djup ekonomisk kris, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

1

”Vi måste kunna saker – på riktigt”

KRÖNIKADigitalisering för framtiden är viktigt, men det är inte allt, skriver Peter Larsson.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.