Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Intet nytt, allting nytt

14 november, 2018

Skrivet av

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

Ledare När riksdagen röstar ned Ulf Kristersson (M) som statsminister har inget nytt hänt. Ändå är det startskottet för en helt ny era i svensk politik.

Icke-nyheten handlar om att alla partierna agerar som de har sagt att de ska agera. Det har varit välkänt under lång tid, alltsedan valrörelsen. Centern och Liberalerna gör exakt det de lovat sina väljare, nämligen säger nej till ett regeringsalternativ som skulle vara beroende av Sverigedemokraterna. Samma hållning som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har.

Kd gör också det de sagt hela tiden, nämligen röstar för en högerregering som vilar på SD. Det är märkligt nog inga problem för det kristna partiet att bilda ett blåbrunt block men Ebba Busch Thor gör det hon har lovat sina väljare.

Moderaterna både gör och gör inte vad de lovat sina väljare. Partiledningen har talat med dubbla tungor. Å ena sidan har Ulf Kristersson varit tydlig med att han inte vill samarbeta eller göra upp med SD. Å andra sidan har han svajat i hur hans kommande budget skulle kunna få majoritet i riksdagen utan att han ska förhandla med SD.

Allt sedan hans företrädare Anna Kinberg Batra öppnade upp för SD-samarbete men sedan fick backa har Moderaterna varit milt sagt otydliga i regeringsfrågan. Under hela valrörelsen duckade Kristersson. Fast den som lyssnade noga kunde höra honom upprepa att det är riksdagen som får avgöra, dvs han kan tänka sig att pröva sin politik och se vilka som ska rösta på den. Så har en svag ledare försökt hålla samman sitt alltmer splittrade parti.

Konflikten mellan liberaler och konservativa är nu uppenbar inom Moderaterna. Kristerssons svaga ledarskap har lett till att den konservativa SD-vänliga falangen har fått luft under vingarna. Det ser vi i de skånska kommunerna där Moderaterna lokalt gör upp med SD mot partiledningens vilja. Det ser vi också i den raljanta hö-hö-högern i sociala medier som gärna flirtar med altright och hellre hoppar på Centerns Annie Lööf än Jimmie Åkesson.

När nu Kristersson lanserar sitt regeringsalternativ där M+KD med stöd av SD ska leda landet är det logiskt utifrån den interna partistriden. Han kan inte göra annat om han vill vara kvar som partiledare. Så offras Alliansen för partiegoismen och makthungern.

Förhoppningsvis leder Kristerssons nederlag som statsministerkandidat till att det politiska spelet tar paus och det verkliga regeringsförhandlandet sätter fart.

Vi har den senaste tiden bevittnat ett öppet krig mellan borgerliga ledarsidor liksom mellan borgerliga partier. Det finns ingen anledning att vi som har hjärtat till vänster strör ytterligare salt i såren, däremot kan ingen på allvar längre hävda att Alliansen finns. Det var ett politiskt bygge som har tjänat borgerligheten väl under tio års tid men nu är läget helt förändrat. Därför vore det välkommet om Liberalerna och Centern konstaterar att idén att hålla ihop alliansen är överspelad. Den visionen krossades med Sverigedemokraternas intåg i svensk politik och med Moderaternas och Kristdemokraternas omorientering. Nu måste det politiska spelet och valrörelseretoriken upphöra. I stället krävs verkliga politiska förhandlingar över blockgränsen.

Onsdagens statsministeromröstning blir så början på något helt nytt. Den politiska striden står mellan det högernationella auktoritära och det socialliberala/socialdemokratiska. Det är dags för Annie Lööf och Jan Björklund att tala klartext om detta. Och det är dags för Socialdemokratin att sätta sig vid förhandlingsbordet med de båda liberala partierna.

Det är en mittenregering med S, C, L med stöd av Mp och V som har framtiden för sig. Det finns definitivt stora partiskiljande frågor men det finns också många frågor som kan lösas med det som hör till demokratins kitt nämligen pragmatismen. Den viktigaste gemensamma värdegrunden är försvaret av den liberala demokratin mot den unkna konservatismen och auktoritära nationalismen.

Det räcker långt. Börja förhandla, Lööf och Löfven.

En kommentar till “Intet nytt, allting nytt

  • Håller i stora drag och tycker att man ska börja så här:
    Låt Annie Lööf börja med en C+L+MP-regering som söker stöd ömsom till höger och ömsom till vänster och sedan utökas åt det hållet man kommer att ha samarbetat mest, restalliansen eller S. Annie Lööf får då gärna sitta kvar som statsminister och Ulf Kristersson respektive Stefan Löven blir vice dito, för att betona regeringens förankring i den politiska mitten.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Håll SD utanför makten

Valet blev just den rysare som många hade befarat. När detta skrivs sent på valnatten vet vi inte helt säkert vad resultatet blev. Det är så pass jämnt mellan blocken att förmodligen kommer inte något säkert resultat förrän på onsdag då utlandsrösterna är räknade. Just därför är det magstarkt av Alliansledarna att påstå att de […]

Bra för Sverige

Den dramatiska regeringsbildningen är över. På fredag blir Stefan Löfven statsminister. En mittenregering där budgetunderlaget vilar på S+Mp+C och L kan nu tillträda. Vänsterpartiet kommer att släppa fram Löfven. Det är bra för Sverige. Alternativet hade varit att Ulf Kristersson blivit statsminister för en SD-stödd M+KD-regering och det hade varit mycket värre, resonerade Sjöstedt vid […]

Grattis Centern!

Så kastade Erik Ullenhag till slut in handduken och gratulerade Nyamko Sabuni till partiledarskapet. Visserligen har hon inte valts än men på fredag lär Liberalernas extra partistämma välja henne som efterträdare till Jan Björklund. Det är en sorglig utveckling för liberalismen och för svensk politik. Samtidigt blir det allt tydligare vad striden kommer att handla […]

Liberaler och rödgröna måste bilda allians

Liberaler och rödgröna måste bilda allians

”Kampen mot nationalkonservatismen måste fortsätta både här hemma och i EU”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Politik i besvikelsens epok

”Viljan att ta ansvar för landet har drivit Stefan Löfvens kompromissvilja långt. För långt i vissa stycken kan man på goda grunder tycka. Men vad hade varit alternativet?” skriver Helle Klein.

Utlys extraval

”I stället för att pröva omöjliga statsministerkandidater borde talmannen låta väljarna ta ansvar”, skriver Helle Klein.

Kungen pekade ut riktningen

Riksmötet öppnades till jazz och icke-politik. Statsministern hade avsatts och ingen regeringsförklaring kunde därför hållas. Kungen var ende talare men han lyfte åtminstone fram 1918 och rösträttsreformen. Monarkin hyllar demokratin. Vad annat är att vänta i en tid när ingenting är sig likt? Det är ett dramatiskt skede i svensk politik. Talmansvalet i måndags tydliggjorde […]

Din röst är viktigare än någonsin

Solen skiner och Mälaren där jag bor ligger spegelblank. Valrörelsen växlar nu över till ett fridfullt skede. I dag är det inte längre partiledarnas, de politiska kampanjmakarnas  eller de mediala valdebatternas dag utan väljarnas. Nu är det upp till dig och mig. Valdagen är demokratins högtidsdag. Den är vacker för som  historikern Henrik Arnstad (nyligen […]

Alltid minnas, aldrig normalisera

Plötsligt har det där brunblå blocket som ansågs omöjligt för några år sedan blivit verklighet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Är det här verkligen liberal politik?

Är det här verkligen liberal politik?

Man kan bli förbannad på S när de lägger fram en budget för rika män. Men ännu mer på de liberala partierna som kräver dessa kompromisser, skriver Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS-facket.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Så gick det till när Samhall satte vinsten före människorna

Under våren granskade Dagens Arbete bristerna i arbetsmiljön på Samhall. Men hur blev det som det blev? För tio år sedan skedde något avgörande. För Kenneth Harnesk, då första linjens chef, gick det inte längre att vara kvar.

Samhalls vd: Kritiken mot oss är allvarlig

Sara Revell Ford svarar på kritiken mot Samhall och ger sin syn på det som kommit fram i Dagens Arbetes granskning.

”Det fanns de som inte ville leva”

Två år efter Richard Fredrikssons första begäran om ingripande agerar Arbetsmiljöverket. Samhall får bakläxa.

Riksdagen vill ha en oberoende utredning av Samhall

Samhall måste utredas, av någon utifrån. Det anser en samlad opposition som via riksdagen uppmanar regeringen att tillsätta en extern utredning.

Ministrarna: Våra bolag ska vara föredömen

De ansvariga ministrarna är djupt bekymrade över att unga med funktionsnedsättningar inte platsar på Samhall. Regeringen har nu gett ett tydligt besked om vilka grupper som ska slussas till företaget.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.