”Vargarna tog mina hästar”
26 mars, 2019
DA möter Norr om Mongoliets huvudstad Ulan Bator, en mil från närmsta granne, bor skogvaktaren Bayaraa i ett hus som han timrat själv. Alla dagar i veckan spanar han efter tjuvhuggare och skogsbränder. Ett jobb med flera risker.
Landets minimilön ska höjas
Bayaraa har varit skogvaktare i sju år. Han vaktar ett område på 60 gånger 60 kilometer. Lönen på 250 000 mongoliska tugrik (900 kronor) räcker med nöd och näppe. I år höjs landets minimilön till 320 000 (1 160 kronor).
”Klockan åtta varje morgon går jag ut i skogen och kommer hem vid sjutiden på kvällen. Uppe på höjderna får jag utsikt. Därifrån kan jag se om det brinner eller om någon fäller träd. Upptäcker jag tjuvhuggare kan jag inte göra så mycket mer än att anteckna bilens registreringsnummer och säga åt dem att de inte får vara där. Det jobbigaste är när folk är fulla, då måste jag vara försiktig. En gång blev jag misshandlad och fick ligga till sängs i flera dagar.
Mitt hus har jag byggt själv av timmer från skogen. Det tog två veckor att sätta upp. Jag har ingen el, utan går till grannen åtta kilometer bort för att ladda telefonen ibland. Förut hade jag två hästar, men vargarna tog dem. Det är gott om varg här, men jag är inte rädd. Ibland sover jag i skogen, där anfaller de inte. Men att somna på ett öppet fält skulle vara farligt.
Berättat för: Marie Edholm
