Oro när facket förhandlar om turordning
Håller facket på att sälja ut en hjärtefråga – eller finns det en chans till ökad trygghet på arbetsmarknaden? När fack och arbetsgivare nu förhandlar om arbetsrätten väcker det starka känslor.
Industriarbetarnas tidning
25 april, 2019
Skrivet av Marie Edholm
Regeringen har nu tillsatt utredningen för att se över lagen om anställningsskydd. Det ska bli fler undantag från turordningsreglerna och billigare att säga upp. Arbetsgivarens ansvar för kompetensutveckling ska öka.
När regeringen gjorde upp med Centern och Liberalerna i det så kallade januariavtalet fanns bland annat en överenskommelse om att se över anställningsskyddet. Det är den punkten i avtalet som regeringen nu levererar i form av en utredning.
Direktivet, eller instruktionerna, till utredaren sammanfattas i fyra punkter. Utredaren ska:
I direktivet står det att utredaren särskilt ska beakta mindre företags behov av flexibilitet.
Att se över anställningsskyddet var ett krav från Centern och Liberalerna, och ingenting som Socialdemokraterna egentligen vill göra.
– Det här är smärtsamt för oss, säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson till Dagens Nyheter.
Utredningen ska vara klar och lämnas till regeringen i maj nästa år. Men om arbetsmarknadens parter själva kommer överens om vilka villkor som ska gälla för de fyra olika punkterna kan deras förslag göras till lag i stället för utredarens.
Det pågår redan förhandlingar mellan LO och Svenskt Näringsliv.
– Vi måste våga snacka om Las. Vår målsättning är att skapa trygghet, och dagens system är inte det bästa, sade IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä till Dagens Arbete tidigare i år.
Läs också: ”Vi måste våga snacka om Las”
Svenskt Näringsliv kommenterar att direktiven inte sätter tillräckligt tryck på parterna. Man anser inte att det räcker att peta i turordningsreglerna, utan att hela lagen måste göras om från grunden samtidigt som a-kassa, omställning och kompetensutveckling förbättras.
Man kan fundera över hur denna utredning kan tänkas felvrida ambitionen att värna kollektivet och göra detta rättvist. Alla som har eller blivit skadade i arbetet är redan rättslösa och rättsotrygga. Nu skall man göra lag av anställningsskyddet och även smussla in strejkrättens vara eller icke vara.
Vad finns kvar att värna i denna demokrati då?
Politiker skall hålla sig för goda att lägga sig i lönetagarnas uppnåda villkor med arbetsgivarna. Idag finns ingen organisation som tar till vara på löntagarnas rättigheter och deras rättstygghet detta har vi sett och hört under hela 2000-talet och nu komer nästa spik i denna kista.
Det går inte att lita på någon nuförtiden!
Det är redan för billigt att lägga ned verksamheter eller säga upp personal i Sverige.
Turordningsregler och saklig grund för uppsägning är fundament i anställningsskyddet.
Genomförs detta finns inget att förhandla om vid uppsägning.
En viktig aspekt hos LAS glöms ofta i debatten:
Blir jag uppsagt enligt turordningsreglerna är jag ”nollställd” inför framtida arbetsgivare, att förlora jobbet var inte mitt fel, det var force majeure. Blir jag uppsagt utan regler får jag förklara varför just jag blev uppsagd. Vilken uppförsbacke!
Svenskt Näringsliv säger att direktiven inte sätter tillräckligt tryck på parterna, och menar facket. Tidens anda är sån att företagen ska skyddas, och den anställde får sämre skydd. För dyrt att säga upp, vilket skämt. Fackliga förhandlare lyckas få ut pengar av storföretagen vid uppsägningar främst av äldre och enbart vid förändringar i turordningsrätten. Det här är inget problem för småföretagen. Eftersom regeringen lägger sig i så borde de vara med att betala. Inför möjligheten till förtidspension igen med bra villkor.
Det blir ju så här när Socialdemokraternas ideologi har totalhavererat. Inget att bli förvånad över.
Funderar lite på det här med eventuella förändringar i lagen om anställningsskydd, LAS
Staten har monterat ner det mesta av de möjligheter som funnits till omställning och omskolning. likaså drar man nu ner på arbetsförmedlingen. sjukförsäkringen är närmast ett skämt, men i det här sammanhanget tänker jag främst på att de som blir 60 + borde få lättare till sjukersättning(förtidspension). de möjligheter som tidigare fanns till deltidspension med statligt stöd är sedan länge borta. man lyckas inte heller göra några ordentliga satsningar på arbetsmiljöverket, vilket verkligen behövs.
Till det kommer nu pensionsåldern att höjas
Om vi nu ska göra ändringar i LAS, endera genom avtal och förhandling eller genom lagstiftning, ska inte ovan nämnda delar vara på plats först?
Om nu fler ska klara att arbeta längre, då behöver vi mer resurser till arbetsmiljö, bättre möjligheter till omställning, möjlighet att arbeta deltid mot slutet på arbetslivet etcetera etcetera
Det är mindre enkelt att ställa krav på arbetsgivare att ordna med kompetensutveckling för alla anställda, det vet vi sen tidigare.
Nej, det saknas väldigt mycket för att jag ska tro på att det kan vara möjligt att ändra i LAS utan stora negativa konsekvenser
Om vi nu kopplar ihop ändringar i LAS, höjning av pensionsålder och det som jag menar saknas enligt ovan så landar det i att vi med stor sannolikhet kommer att få en ohyggligt stor andel av den äldre arbetskraften i lång arbetslöshet
Det är problematiskt på riktigt
Det är en missuppfattning att kompetensutveckling kan ersätta anställningsskyddet
i en arbetsbristsituation. Minskar orderingången och det finns för många anställda
måste väl ett antal lämna oavsett om de har hög kompetens eller inte.
Kompetensutveckling är något som måste ske kontinuerligt och inte sättas in i en
viss situation. För det är väl inte så att låg kompetens ska ersättas med kort anställningstid.
Kompetens är också ett subjektivt begrepp och är inte samma som att vara kunnig och
kvalificerad i arbetsuppgifterna. Det kan innehålla både objektiva och subjektiva förmågor
som betraktaren själv formulerar. Hur ska olika kompetenser hos personer vägas i en
uppsägningssituation, med andra ord hur ska urvalet gå till? Vad ska facket förhandla
om?
Så här blir det när svenska folket och i första hand arbetarklassen röstar på de partier som driver politik som gör arbetare fattigare. En arbetare som röstade på partier som ska ge mindre pengar till arbetaren och ge arbetaren ett mindre trygg anställning. Och som Uffe här uppe skriver, det är fel på socialdemokraterna, så resonerar en arbetare som röstade på partier som emot arbetare. Hade S haft 51% då hade arbetaren fått mycket bättre anställningsvillkor.