Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Mina kamrater var ping-pongbarn

12 april, 2019

Skrivet av

Krönika Så stort att få skriva för industriarbetare! Det är tack vare er jag är här.

I Grekland, världens första demokrati som blev en diktatur, var vi en fattig familj utan framtid. En dag sa pappa att framtiden fanns norrut.

Min morbror Jannis var nämligen gästarbetare i tung tysk industri och min faster Niki arbetade i gummifabriken i Norrköping. Hennes namn, som betyder Seger, tilldelades hon när hon som en av de yngsta kvinnorna gick med i grekiska motståndsrörelsen. När militärjuntan senare tog över rekryterades hon tillsammans med tiotusentals andra av svensk industri som skrek efter arbetskraft.

Vi valde Sverige för att faster Niki i sina brev beskrev en idyll: ”Man kliver av tåget och går direkt till fabriken. Solen skiner mitt i natten och lönen kommer i slutet på månaden. Statsministern demonstrerar på gatorna mot världens diktaturer tillsammans med fattiga flyktingar och arbetare”, skrev hon och vi packade ner allt vi ägde i en plastväska.

Eftersom min faster inte längre är vid liv ber jag andra som kom samtidigt att berätta mer:
Ett par minns hur de kom till en liten by i Småland med en skrynklig lapp i handen. Där stod adressen till fabriken. De som varken kunde läsa eller prata svenska eller engelska visade lappen för bussföraren. Han körde dem till ändhållplatsen och sedan med sin privata bil hela vägen till fabriken. Där stod de i skift vid det löpande bandet. Grannar kom med gamla husgeråd och korgar fyllda med ägg och äpplen. Fabriksföreståndarens fru hängde upp gardiner mot de soliga sommarnätterna.

”Vi räddade svensk industri och svensk industri räddade oss. Men vi var ju inte här för att stanna. Vi skulle bara spara ihop till ett startkapital och ett hem i hemlandet. Ingenting blev som vi tänkt oss”, säger en gammal farbror som nu är ensam i en gudsförgäten grekisk bergsby medan hans barn och barnbarn slagit rot i den svenska jorden.

Precis som jag växte upp hos min mormor medan mamma jobbade i en fabrik lämnade många sina barn hos mor- och farföräldrar. Mina klasskamrater var pingpong-barn som bollats fram och tillbaka mellan länderna och generationerna. Barn som efter många år återförenades med sina föräldrar som för dem var främlingar. Splittringen är fortfarande ett öppet sår som få pratar om. För att ge sina barn en framtid var föräldrarna tvungna att överge dem. Om än tillfälligt.

Och vi då? När vi äntligen klev av tåget var det för sent. Sverige hade just stängt gränserna så vi fick gömma oss i ett par år. När fabrikerna stängde flyttade faster Niki tillsammans med en hel våg av greker till storstädernas nybyggda och löftesrika drömmar – miljonprogrammen. Vi trängde oss in i deras trerummare i Rinkeby och framtiden kunde börja.

Alexandra Pascalidou är journalist och författare.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Vad SR-bossen borde ha sagt

Vad SR-bossen borde ha sagt

Sveriges Radio är inte en rasistisk arbetsplats. Men rasismen finns även där, skriver Alexandra Pascalidou.

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

Eftersom syrrorna ofta förblir namnlösa tänkte jag lyfta fram en av dem, vardagshjältarna, skriver Alexandra Pascalidou.

Vi som fortfarande tror på demokratin

Mahmoud från Marocko och Håkan från ­Vällingby. Tillsammans räddar de liv, skriver journalisten och författaren Alexandra Pascalidou. 

Att bygga broar – inte murar

Även om ryktet om demokratins död är kraftigt överdrivet är hoten i högsta grad hotfulla, skriver Alexandra Pascalidou.

Plötsligt var vissa liv inget värda

Medan makten sitter med armarna i kors fortsätter dödsskjutningarna, skriver Alexandra Pascalidou.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

Ska vi erövra framtiden igen?

Ska vi erövra framtiden igen?

Daniel Mathisen läser Ulf Lundells Vardagar och känner sorgen blandas med hopp.

”Var är ni i debatten om Samhall?”

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

Skapa ett Samhallfack

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Sjuka Samhall: Fackets roll

Samhallanställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”LO kan inte göra så jädra mycket”

”LO kan inte göra så jädra mycket”

Nu kommer krav på ett fack för Samhalls anställda, men LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson anser att det snarare är politikerna som måste ta ett större ansvar.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.