”Bekväma tider föder veka människor”

Det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

”Värna asylrätten. Jobbinvand­ringen måste stramas åt.”

Helle Klein om hur generösa regler för arbetskraftsinvandring utnyttjas av kriminella.

Plötsligt var vissa liv inget värda

Krönika Medan makten sitter med armarna i kors fortsätter dödsskjutningarna.

Alla barn är allas barn, har jag skrivit och sagt varenda gång jag talat om dödsskjutningarna i förorterna.
Mitt budskap är simpelt, uråldrigt och universellt: Se människan – även i de andra. De vars hemadress, hud- och hårfärg, klass och ursprung slentrianmässigt gör dem till mindre människor.
Jag är en av dem.

I världens fredligaste land pågår ett lågintensivt krig som skördat hundratals unga liv de senaste åren. Plötsligt var vissa liv inget värda. Varken för de hjärtlösa och hjärntvättade gärningsmännen eller för de styrande och ställande. De förlorade liven reducerades till notiser eller spektakulära och svepande rubriker där offren indirekt och insinuant fick bära skulden och skammen.

Som om de gjort sig förtjänta av kulorna som krossade inte bara deras utan även deras anhörigas liv.

Kanske är det de växande klyftorna som ökar avstånden mellan människor.

Som om de alla vore gangstrar och dödsskjutningarna vore en naturlig död.

Som om deras kroppar inte var sörjbara bara för att deras blod spillts på gator där livslängden är kortare, lönerna lägre, sjuktalen och arbetslösheten högre, trångboddheten trängre, loven mindre lovande, livskvalitén mindre kvalitativ.

Eftersom jag själv växt upp i en av de mest drabbade förorterna och har familj och vänner utspridda över landets miljonprogram hörde jag de anhörigas frustration och förtvivlan. Klasskamrater, grannar, syskon, släktingar, eldsjälar paralyseras av rädslan och provoceras av maktens ignorans. Kanske är det de växande klyftorna som ökar avstånden mellan människor.

De fjärmar och främlinggör. De hindrar oss från att se att ”det som är botten i dig är också botten i den andra”, som Gunnar Ekelöf så träffsäkert skrev.

Redan 2015 ledde jag en tre timmars direktsänt P1 Debatt från Angered om det dödliga våldet. Sedan dess är vi många som samlats i sorg och protest. Mammor har mobiliserat manifestationer. Efter de senaste tre morden på två dagar i Sätra har unga och gamla medmänniskor och aktivister anordnat möten mot våldet.

Men maktens tystnad är talande och samtidigt svårtolkad. Trots folkets desperata rop på hjälp och vädjanden om att betrakta dödsskjutningarna som en nationell kris som angår oss alla och tillsätta haverikommissioner som kan rädda liv så görs alltför lite för att vända våldsspiralen.

Och medan makten sitter med armarna i kors traumatiseras flera människor bara för att de råkar bo i kommuner där den största skandalen inte är några förlorade kronor i en skattehöjning utan förlorade liv och framtidsdrömmar.

Alexandra Pascalidou är journalist och författare.

1Kommentarer

Thorsten Schütte:

Det känns extra tragiskt att en av de i Köpenhamn skjutna männen hade sökt hjälp att hoppa av det kriminella livet, men fick inte.

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

GÄSTKRÖNIKA | INDUSTRIN OCH KLIMATETSe lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Bekväma tider föder veka människor

KrönikaJag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

Jorden skadas och anställda skadas

KRÖNIKAGretas budskap gäller även i arbets­livet – det gäller att agera nu för att spara liv, skriver Peter Larsson.

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

GÄSTKRÖNIKAArbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

Den här gången tänker jag inte sticka

KRÖNIKAAtt fylla 50 – i vår tid är det lika gammalt som Bockstens­mannen, skriver Carl-Einar Häckner.

Med tåg – och tid – genom Europa

KRÖNIKAAnneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

När löpbandet blir vår nya skärseld

KrönikaDet finns något djupt sorgligt i att vi ställer allt större krav på oss själva samtidigt som förväntningarna på samhället omkring oss sjunker, skriver Daniel Mathisen.

Vi ska vara med och rädda världen

KRÖNIKAIndustrin utmålas ofta som en miljöbov. Det är en gammalmodig syn, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Nu är det dags att visa vår styrka

KRÖNIKAVår sammanhållning är vårt starkaste vapen när det är dags att förhandla fram nytt avtal, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

KrönikaMen tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur, skriver Stefan Eriksson.

1

”Demokratin styrs av det som klickar bra”

GästkrönikaJan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

3

Bensinupproret

”Bensin­upproret är ett lyxuppror”

GästkrönikaHade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

24

Meningen med livet är att ha något att göra

KrönikaKulturhus ger hopp inför framtiden och ska finnas i hela Sverige, överallt, skriver DA-krönikören och trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Noll är en livsviktig siffra

KrönikaTrafiken och arbetsmiljön har mycket att lära av varandra, skriver DA:s krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

1

”Personalbrist – på grund av stress”

Gästkrönika Säkerheten kommer alltid först, det är ingen som säger emot. Men när man ligger efter i produktionen, vem är det egentligen som prioriterar säkerheten då? Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken tackar facket för skyddsombuden.

Under den digitala snuttefilten

KRÖNIKA”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

”Äntligen slipper jag verka dryg”

Krönika”Solglasögon fyller en viktig funktion för oss inåtvända individer.” Carl Linnaeus tackar våren för att han kan ta fram solglasögonen utan att verka dryg.

1

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

Mina kamrater var ping-pongbarn

Krönika”Så stort att få skriva för industriarbetare! Det är tack vare er jag är här”, skriver DA:s nya krönikör, journalisten och författaren Alexandra Pascalidou.

Lägerelden är ändå viktigast

KrönikaVad skulle vi bygga för samhälle om vi tvingades börja om? Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om att lägereldar förenar mer än tekniska framsteg.

Industrin och jämställdhet

”Jag har själv vräkt ur mig ett och annat”

GÄSTKRÖNIKATack för att mina sunkiga värderingar ifrågasattes i tid, annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor”, skriver Kennet Bergqvist.

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

GästkrönikaSvetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

1
Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Svenskt Näringsliv vädrar morgonluft

Krönika”Nu utbasuneras det ena galna förslaget efter det andra, som inte på något sätt gynnar dig”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

1

BONUS I INDUSTRIN

”Bra löner kommer inte från direktörernas välvilja”

Gästkrönika”Att säga blankt nej till pengar är i de flesta fall inte någon möjlig facklig hållning. Men vi behöver förstå vad företaget vill med olika lönesystem och bonusar”, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

1

Delad stress blir mindre för alla

KRÖNIKA ”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

3

Klyftorna är ett problem – för alla

Krönika”Den svenska modellen handlar om att vi tar gemensant ansvar för företagen. Då kan inte en vd tjäna lika mycket som 59 industriarbetare”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Har vi lärt oss att tänka efter före?

Krönika”Allt för ofta anses det inte finnas tid att ta reda på arbetsmiljö­riskerna” skriver DA:s nya krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

Viktlös bortom havet ser jag livet

KRÖNIKAJag längtar efter att få resa med bara handbagage och inte göra något annat än att vila, skriver Carl-Einar Häckner.

Kompetens­utveckling behövs nu!

Krönika”Nästan sju av tio av IF Metalls medlemmar säger att de inte har fått någon kompetensutveckling det senaste året. Så kan vi inte ha det”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Varje dag är Alla hjärtans dag!

KrönikaLåt inte emojis ersätta att vi möts på riktigt. Släpp mobilen skippa rosor och choklad. Industriarbetaren Tony Frid vill att vi släpper fram kärleken alla dagar på året, och att vi vågar kramas mer.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.