Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Plötsligt var vissa liv inget värda

26 juni, 2019

Skrivet av

Krönika Medan makten sitter med armarna i kors fortsätter dödsskjutningarna.

Alla barn är allas barn, har jag skrivit och sagt varenda gång jag talat om dödsskjutningarna i förorterna.
Mitt budskap är simpelt, uråldrigt och universellt: Se människan – även i de andra. De vars hemadress, hud- och hårfärg, klass och ursprung slentrianmässigt gör dem till mindre människor.
Jag är en av dem.

I världens fredligaste land pågår ett lågintensivt krig som skördat hundratals unga liv de senaste åren. Plötsligt var vissa liv inget värda. Varken för de hjärtlösa och hjärntvättade gärningsmännen eller för de styrande och ställande. De förlorade liven reducerades till notiser eller spektakulära och svepande rubriker där offren indirekt och insinuant fick bära skulden och skammen.

Som om de gjort sig förtjänta av kulorna som krossade inte bara deras utan även deras anhörigas liv.

Kanske är det de växande klyftorna som ökar avstånden mellan människor.

Som om de alla vore gangstrar och dödsskjutningarna vore en naturlig död.

Som om deras kroppar inte var sörjbara bara för att deras blod spillts på gator där livslängden är kortare, lönerna lägre, sjuktalen och arbetslösheten högre, trångboddheten trängre, loven mindre lovande, livskvalitén mindre kvalitativ.

Eftersom jag själv växt upp i en av de mest drabbade förorterna och har familj och vänner utspridda över landets miljonprogram hörde jag de anhörigas frustration och förtvivlan. Klasskamrater, grannar, syskon, släktingar, eldsjälar paralyseras av rädslan och provoceras av maktens ignorans. Kanske är det de växande klyftorna som ökar avstånden mellan människor.

De fjärmar och främlinggör. De hindrar oss från att se att ”det som är botten i dig är också botten i den andra”, som Gunnar Ekelöf så träffsäkert skrev.

Redan 2015 ledde jag en tre timmars direktsänt P1 Debatt från Angered om det dödliga våldet. Sedan dess är vi många som samlats i sorg och protest. Mammor har mobiliserat manifestationer. Efter de senaste tre morden på två dagar i Sätra har unga och gamla medmänniskor och aktivister anordnat möten mot våldet.

Men maktens tystnad är talande och samtidigt svårtolkad. Trots folkets desperata rop på hjälp och vädjanden om att betrakta dödsskjutningarna som en nationell kris som angår oss alla och tillsätta haverikommissioner som kan rädda liv så görs alltför lite för att vända våldsspiralen.

Och medan makten sitter med armarna i kors traumatiseras flera människor bara för att de råkar bo i kommuner där den största skandalen inte är några förlorade kronor i en skattehöjning utan förlorade liv och framtidsdrömmar.

Alexandra Pascalidou är journalist och författare.

En kommentar till “Plötsligt var vissa liv inget värda

  • Det känns extra tragiskt att en av de i Köpenhamn skjutna männen hade sökt hjälp att hoppa av det kriminella livet, men fick inte.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Vad SR-bossen borde ha sagt

Vad SR-bossen borde ha sagt

Sveriges Radio är inte en rasistisk arbetsplats. Men rasismen finns även där, skriver Alexandra Pascalidou.

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

Eftersom syrrorna ofta förblir namnlösa tänkte jag lyfta fram en av dem, vardagshjältarna, skriver Alexandra Pascalidou.

Vi som fortfarande tror på demokratin

Mahmoud från Marocko och Håkan från ­Vällingby. Tillsammans räddar de liv, skriver journalisten och författaren Alexandra Pascalidou. 

Att bygga broar – inte murar

Även om ryktet om demokratins död är kraftigt överdrivet är hoten i högsta grad hotfulla, skriver Alexandra Pascalidou.

Mina kamrater var ping-pongbarn

Mina kamrater var ping-pongbarn

”Så stort att få skriva för industriarbetare! Det är tack vare er jag är här”, skriver DA:s nya krönikör, journalisten och författaren Alexandra Pascalidou.

Ska vi erövra framtiden igen?

Ska vi erövra framtiden igen?

Daniel Mathisen läser Ulf Lundells Vardagar och känner sorgen blandas med hopp.

Skapa ett Samhallfack

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Rättvisa löner i EU skyddar svensk modell”

”Rättvisa löner i EU skyddar svensk modell”

Ska man vara seriös i sitt försvar av den svenska modellen måste man också visa intresse för att bekämpa låglönekonkurrensen på EU:s arbetsmarknad, skriver Johan Danielsson (S).

Verktygen för att klara stress och oro

Verktygen för att klara stress och oro

Vi människor har fyra grundläggande strategier för att möta stress och oro. Psykologen Johan Bergstad om vikten av att välja rätt strategi till rätt tillfälle.

”Förändring börjar med en person som Thomas”

”Förändring börjar med en person som Thomas”

Skammen när bilden började spridas i skiftlaget var min. Men då lärde Thomas mig hur det ligger till, skriver Linda Forså.