Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Rekordstora utdelningar – men hur länge till?

27 maj, 2019

Skrivet av

PERSPEKTIV Våren är aktieägarnas skördetid. Sällan har bolagen på Stockholmsbörsen delat ut så mycket pengar som nu: långt över 250 miljarder kronor. Kul för dem som är med på festen, men är det bra för morgondagen?

Harald Gatu, reporter.

Ekonomin går på högvarv och på bolagsstämmorna görs hi-five. Miljarder flödar ur företagens kassor till ägarna. Volvo AB är en av de mer frikostiga i miljardrullningen. Årets utdelning på 20 miljarder kronor är mer än dubbelt så stor som fjolårets.

Därmed delar man ut större delen av sin vinst. Volvokoncernens resultat efter skatt uppgick nämligen till 25 miljarder kronor varav det mesta alltså tillfaller aktieägarna. Det kostar att hålla sina ägare på gott humör.

Att hålla humöret uppe på investerarna är a och o för börsnoterade företag. En del företag med skakiga siffror tar hellre ett lån för att kunna dela ut än att sänka utdelningen. Det är precis vad klädjätten HM gör. I princip går man till banken för att kunna belöna sina aktieägare med 16 miljarder kronor eftersom vinsten inte räcker till; HM:s resultat efter skatt stannade nämligen på 12 miljarder kronor.

Att berika ägarna har varit den främsta ledstjärnan för näringslivet i snart ett halvsekel. Att bry sig om annat än maximal vinst för sina aktieägare är ”ren och oförfalskad socialism”, förklarade den Nobelprisbelönade och minst sagt inflytelserike nationalekonomen Milton Friedman.

Hans idéer om det vinstmaximerande företaget föll i god jord när den gamla efterkrigsmodellen började hacka i början på 1970-talet. Friedman bildade skola, fick en armé av lärljungar och snart lyckades den akademiska anstormningen inta politikens korridorer.

Vad som sedan följde hände var två förändringar.

Dels en förvandling av den finansiella ekonomin. Från att ha setts som ett smörjmedel till ”den riktiga ekonomin” blev den finansiella ekonomin en bransch i sig, en bransch som investerare kunde tjäna pengar på. Grova, snabba pengar, skulle det visa sig.

Till exempel: att förvalta andras pengar kom att bli allt mera lönsamt. Alla som sparar i fonder vet att förvaltarna oftast tar en rätt saftig avgift för att ta hand om ditt sparkapital. Mariana Mazzucato, innovationsprofessor vid University College London har i sin senaste bok The Value of Everything undersökt hur mycket mer förvaltarna tjänar idag mot på 1950- och 60-talet. Avgifterna är flerfaldigt högre idag. Vilket, hon påpekar, går stick i stäv med all annan ekonomisk utveckling; de flesta andra tjänster har ju faktiskt blivit billigare genom konkurrens och ökad produktivitet. Men det gäller inte finansiella tjänster.

Hon konstaterar också att samtidigt som kapitalförvaltarna tjänar allt mer har prissvängningarna på värdepapper ökat markant. Ett tecken på att förvaltarna av aktier och fonder tar stora risker.

Alltså: finanssektorn tog steget från förmedlare till att själv bli skapare av ekonomiska värden. Det var det ena som började hända på 1970-talet och som tog full fart under efterkommande årtionden.

Det andra som hände var att ”den riktiga ekonomin”, typ tillverkningsindustrin, ”finansialiserades”. Med andra ord, de finansiella målen skärptes och blev allt viktigare i företagens verksamhet.

I dag styrs företagen efter betydligt tuffare lönsamhetsmål än för bara några årtionden sedan. Ägarna kräver mer och vill ha högre utdelning på de pengar de har investerat i företaget.

På 1980-talet var det normalt att ägare förväntade sig 20 procents avkastning på sina satsade pengar. Så är det också i dag. Men 20 procent är betydligt mera i dag än för trettio år sedan. Och det har med inflationen och räntorna att göra.

Den ränta som är viktigast är räntan på statsobligationer. Alltså den ränta investerare får för att låna ut till staten. Men många vill ha investerarnas pengar. Inte minst företagen. Men då måste företagen erbjuda en högre avkastning än staten med sina obligationer. Annars satsar investerarna på att köpa statsobligationer istället.

Vad som har styrt storleken på investerarnas avkastningskrav är inte bara hur hög statens ränta på statsobligationer är. Även inflationen tas med i beräkningen. Investerarna vill ju inte att inflationen ska gröpa ur värdet på deras tillgångar.

Säg att räntan på statsobligationer ligger på 8 procent. Och inflationen lika mycket. Tillsammans blir det 16 procent. Då är det kanske inte så mycket att säga när en investerare då kräver 20 procents avkastning av företaget de satsar pengar i.

I dag har både räntan på statsobligationer och inflationen sjunkit till bara någon enstaka procent vardera. Men investerarnas avkastningskrav ligger kvar på samma nivå som när räntorna var höga och inflationsbrasan sprakade. De förväntar sig fortfarande 20 procents avkastning.

På så sätt är ägarnas krav så mycket tuffare idag mot vad de var för några decennier sedan.

”Finansialiseringen” av företagen har gjort kvartalsrapporterna viktigare. Aktieägarna har satts i första rummet. Utdelningarna har exploderat. Genom stora återköpsprogram löser företagen in en del av sitt aktiekapital för att berika ägarna ännu mer. Resultatet blir färre aktier och då ökar vinsten – och utdelningen – per aktie.

Atlas Copco, till exempel, delar ut 8 miljarder kronor till aktieägarna. Det är i stort sett i linje med företagets ambition att dela ut halva vinsten till ägarna. Samtidigt tar företaget 9 miljarder kronor ur kassan för att lösa in aktier vilket naturligtvis gläder aktieägarna. Avkastningen på det egna kapitalet? 34 procent. Inte illa för den som satsat en slant i företaget.

Vid sidan av högre vinstkrav är höga vd-löner en annan sida av den ordning som har väglett näringslivet de senaste årtiondena. Fram till 1980-talet gick det cirka 50 arbetarlöner på en vd-lön i USA. Idag 300. Enligt LO tjänade näringslivets toppar i Sverige i snitt motsvarande 9 industriarbetarlöner 1980 – i dag 59. Ofta kopplas ersättningen till företagens ledningar till aktiekursen vilket lockat till kortsiktiga beslut som får börskursen att rusa.

Vi lever fortfarande i efterdyningarna av finanskrisen för tio år sedan. Krisen var den värsta som hemsökt världsekonomin sedan den förra finansiella härdsmältan, 1929. Då växte det fram en debatt om hur marknadsekonomin skulle hanteras så att inte katastrofen skulle återupprepas.

Samma sak nu. Det är en ny debatt som till stor del handlar om företagens sätt att fungera, om kortsiktigheten, om aktieägarnas ansvar. En debatt som bottnar i en växande oro att kortsiktigheten riskerar att förgöra själva marknadsekonomin, att kortsiktigheten förstärker de destruktiva krafter som anses finnas inneboende i marknadsekonomin.

Debatten förs främst i USA och Storbritannien, de två länder som en gång ledde den marknadsliberala revolutionen och där finanskrisen 2008-2009 slog extra hårt. De är också två länder där inkomstklyftorna skenat. De politiska följderna heter Trump och Brexit.

Spåren förskräcker. Vanvården av finanskraschen 1929 kastade miljoner ut i massarbetslöshet och satte världen i brand. Men lärdomarna ledde med tiden till en ny ekonomisk modell byggd på insikten att marknadsekonomin är instabil och riskfylld. Den modellen, ”välfärdskapitalismen” fungerade fram till 1970-talet då den hamnade i svårigheter. När Milton Friedmans idéer tog vid hette det att marknaden alltid har rätt och att de politiska beslutsfattarna hade fel och skulle hålla sig borta. Resten är nutidshistoria.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

”Kortsiktigheten hotar framtiden”

”Kortsiktigheten hotar framtiden”

Företagens kortsiktighet är det stora hotet mot framtiden, skriver Thomas Franzén, före detta vice riksbankschef. Med höga avkastningskrav blir det svårare för politiken att undvika en djup depression. Han efterlyser ”en ordentlig diskussion om kapitalmarknaden och företagens roll”.

Vinsten framför allt

Vinsten framför allt

Förr tackades de anställda för sina insatser. I dag är aktieägarna viktigas­t. Sveriges största industriaffär gjordes för att ägarna skulle tjäna miljarder.

Här skyddades du från sänkt lön

Här skyddades du från sänkt lön

För nittio år sedan strejkade arbetarna till sig ett löneskydd i avtalet.

”Hur var det med hedern och samvetet när krisstödet söktes”

”Hur var det med hedern och samvetet när krisstödet söktes”

Om du skickar in en ansökan om a-kassa måste du på heder och samvete intyga att du verkligen är arbetslös. Precis som företag som söker krisstöd intygar att de är i en djup ekonomisk kris, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

Skulderna plågar företagen

Skulderna plågar företagen

I corona-krisen är det inte bara vikande efterfrågan och brustna leverantörskedjor som plågar företagen. Deras egna skulder riskerar att förvärra läget, skriver DA:s reporter Harald Gatu.

Elbilen banar väg för industripolitiken

Elbilen banar väg för industripolitiken

I dag säljs inte många elbilar. Ändå håller elbilen på att utlösa stora skälvan i världens viktigaste bilnation Tyskland. Samtidigt har utvecklingen fått EU att brådstörtat damma av en gammal goding: industripolitiken.

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

Vi har sett det förr i avtalsrörelsens upptakt. Dagarna före jul överlämnar parterna detaljerade krav till varandra. Men den här gången är ingenting är som förut. Läroböckerna stämmer inte längre, skriver DA:s Harald Gatu.

Världsekonomin och klimatet påverkar avtalsrörelsen

Världsekonomin och klimatet påverkar avtalsrörelsen

Snart börjar dragkampen om din nya lön. Förr varnade man att alltför höga löneökningar skulle sänka ekonomin. Nu kommer hotet från helt andra håll: Trumps tullar och klimatet, skriver Harald Gatu.

”Investera i de anställda – låt aktieägarna stå tillbaka”

”Investera i de anställda – låt aktieägarna stå tillbaka”

Det amerikanska näringslivets toppar har gjort ett gemensamt uttalande om att långsiktighet måste gå före snabba klipp. Det är ett tecken på marken under dem inte känns lika stabil som tidigare, skriver DA:s Harald Gatu.

”Kortsiktigheten kan leda till katastrof”

”Kortsiktigheten kan leda till katastrof”

Aktieägarnas makt riskerar att leda till katastrof. Därför måste företagen styras efter helt nya regler. Det kan politikerna ordna, säger Oxfordprofessorn Colin Mayer.

Arbetsrätt Striden om las

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

Det går inte att tro att det inte ska bli någon förändring av arbetsrätten, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Regeringen har nu visat att den vill värna den svenska modellen och låta parterna ha huvudinflytandet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Blandade känslor för regeringens las-besked

Blandade känslor för regeringens las-besked

”Ett beslut i rätt riktning”, enligt GS ordförande Per-Olof Sjöö. Pappers ordförande Pontus Georgsson är däremot starkt kritisk.

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.