Industriarbetarnas tidning

”Allt handlar om att lyssna”

1 juli, 2019

Skrivet av

Pontus Georgsson.
Foto: David Lundmark

Ny bas När han var ny på Skärblacka åkte han på stryk. I dag, mer än trettio år senare, har Pontus Georgsson valts till ordförande för hela Pappers.

Rötterna på Skärblacka

Namn: Pontus Leif Gustav Georgsson.

Född: 1969 i Täby Kyrkby.

Familj: Frun Heléne, fyra barn och sex barnbarn.

Bor: I en 156 kvadratmeter stor hyresrätt i Norrköping.

Utbildning: Processteknisk linje.

Karriär: Fastanställdes som pappersbruksarbetare på Skärblacka bruk när han var 21 år, jobbade mestadels som kokerioperatör. Senare fackligt aktiv i Pappers i 20 år. Därefter ombudsman på Unionen i två år. Rekryterades tillbaka till Pappers 2015.

Fritid: Då umgås han helst med familjen, lagar mat och fixar på sin sommarstuga i värmländska Bjurtjärn. ”Jag är ganska bra på att koppla av.”

Lyssnar gärna på: Ljudböcker och svensk musik, helst kriminalromaner och Peter Lemarc.

Tittar gärna på: Fotboll i allmänhet och AIK i synnerhet.

Övrigt: Spelade back i IK Frej i sin ungdom. ”Äh, det där … Jag var ju sämst i laget!”

Det är fredag morgon, två dagar efter ordförandevalet, och nu sitter han här på sitt kontorsrum i centrala Stockholm och försöker smälta alltsammans. Förtroendet som han har fått. Ansvaret, uppmärksamheten och allt annat som är förenat med uppdraget.

Men det är med ömsom glädje ömsom sorg som han tar sig an det. Känslorna är tudelade, förklarar han:

– Att bli ordförande för Pappers är det största som finns. Fantastiskt kul, nästan ofattbart. Men samtidigt vet jag ju varför jag blivit det – för att Matts inte längre är på plats.

Pontus Georgsson syftar förstås på sin företrädare och forne kollega Matts Jutterström, som gick bort i sviterna av cancer nyligen. En mycket nära vän, dessutom. Ja, den snällaste människa som han någonsin har träffat, säger han. Vilket inte minst visade sig när Pontus miste sin äldste son i en trafikolycka för snart två år sedan.

– Han skulle ha fyllt trettio nu, tjugonionde juli …

– Jo, Matts var ett stort stöd för mig. Han ringde, frågade, stöttade. Alltid. Trots att han var väldigt sjuk och hade en massa egna saker att jobba med.

Är du snäll, tycker du?

Han tittar upp i taket en sekund.

– Jo, det är jag nog. Men inte lika snäll som Matts. Och jag tror aldrig att jag kommer vara lika frispråkig som han. Jag är mer eftertänksam, tänker efter mer innan jag pratar.

Vi stod varandra ideologiskt väldigt nära, Matts och jag. Båda har alltid varit tydliga med att vi ska jobba både för den enskilde individen och för kollektivet.

– Däremot stod vi varandra ideologiskt väldigt nära, Matts och jag. Båda har alltid varit tydliga med att vi ska jobba både för den enskilde individen och för kollektivet. Allt handlar om medlemmarna. Att lyssna på dem, det är jätteviktigt.

Är du bra på att lyssna?

– Ja, det tycker jag. Man kan ju inte företräda medlemmarna utan att lyssna på dem. Och jag är inte konflikträdd. Men heller inte konfliktsökande.

Han sitter i en svart snurrstol, lugn och lätt bakåtlutad, ungefär som en operatör i ett manöverrum när det inte händer så värst mycket, när processen snurrar på som den ska. Rummet som han sitter i har dock bara en dataskärm och dess väggar är prydda med barnteckningar. Teckningar med skilda motiv och som skvallrar om att han är både pappa och farfar.

Själv växte han upp i sjuttio- och åttio-talets Täby utanför Stockholm. I villa, tillsammans med tre bröder vars samtliga förnamn börjar på P. P som i Pontus. En bokstav som för övrigt hela brödraskaran långt senare skulle låta tatuera in på sina kroppar under en weekend i Barcelona.

Föräldrarna var skilda men båda var fackligt engagerade på sitt håll. Mamman i Kommunal, pappan i Byggnads. Men det intresset märkte Pontus inte av särskilt mycket.

– Nej, inga fackliga diskussioner alls som jag minns. Men det är klart, mina ideologiska värderingar kommer säkert därifrån. Mamma var aktiv i sossarna också.

Men som tonåring gjorde du revolt, erkänn?

– Det är klart att jag var ute och slirade åt höger ett tag, vem gör inte det i Täby!

Var du med i MUF?

– Haha! Nä, men jag var faktiskt på det jag uppfattade som en MUF-fest en gång. När jag var sexton eller så. Men hur det slutade vill jag helst inte berätta.

Hur slutade det?

– Jag blev utslängd. Som i gamla westernfilmer …

Han reser sig upp från stolen och låtsas att några personer tar tag i honom, hårt och bryskt, och sedan slänger ut honom på gatan.

– Med huvudet före.

För att du var för full?

– Nä, för att jag reagerade på att de knarkade där inne. Jag sa ifrån och sedan hällde jag ut vad jag tror var amfetamin i en blomvas och … Jag minns inte om det var vår eller höst, men det var i alla fall kallt och regnigt där jag landade!

Någon egentlig dröm om vad han skulle arbeta med som vuxen hade han inte. Det viktiga för honom var att få ett jobb, tjäna pengar och klara sig själv. Gymnasievalet föll på processteknisk linje, en utbildning som hade framtiden för sig.

– Där hade jag en lärare i arbetslivsorientering, Hasse. Det var han som väckte mitt intresse för fackliga frågor. Jag minns så väl när han sa: ”Att jobba, det handlar också om att ta hand om sina arbetskamrater och uppträda schyst. Framför allt när det är skiftgång. Det går inte att komma för sent till jobbet, för den som är där vill ju också komma hem till sin familj.”

– Han var jävligt noga med tiderna när vi skulle ha lektion.

Arbetstider är också något som skulle ligga Pontus Georgsson varmt om hjärtat. När han fick sitt första fackliga förtroendeuppdrag, 1992, var det just arbetstider som han reagerade på. Villkoren och bestämmelserna som gäller för skiftarbetare, det vill säga för de flesta pappersarbetare. Det som Hasse hade gjort honom så nyfiken på.

Särskilt en punkt fastnade han för.

– Det står ju i vårt avtal att man inte får lämna arbetsplatsen innan man blir avlöst. Men, tänkte jag: ”Vad händer om dagis plötsligt ringer och säger att jag måste komma och hämta hem mitt barn som blivit sjuk? Ska jag inte jag få göra det då, lämna mitt skift? Nej, det får jag inte. Fan, det är ju helsjukt, nästan som att vara livegen!”

Pontus Georgsson.
Här går han – Pappers nya ordförande. Foto: David Lundmark

– Visst, det är så klart svårt att ändra på det där. Man kan ju inte bara lämna en fabrik som snurrar, det förstod jag då också. Men ändå, jag minns att jag reagerade väldigt starkt på det.

Efter gymnasiet flyttade han till Norrköping. Dels hade han en flickvän som bodde där, dels hade han fått ett jobb på Skärblacka bruk som verkade lovande.

Pontus Georgsson om …

… det roligaste med arbetet:

”Att träffa våra medlemmar ute på bruken, höra vad de tycker och vad de vill för att göra sitt arbetsliv bättre.”

… det tråkigaste:

”Det administrativa. Skriva reseräkningar och sånt, det är så jävla tråkigt.”

Men efter tre månader fick han nog och slutade.

– Nä, det var inget kul alls. Jag fick ju för fan stryk ett par gånger!

Vad hände?

– Jag gick bredvid en rullmaskinförare för att lära mig. Han var i fyrtioårsåldern, kanske äldre, jag minns inte. Men jag minns en gång att papperet hade gått av och att vi skulle skarva en rulle, och då slog han plötsligt till mig. Över nacken. Hårt. ”Nu gjorde du fel ungjävel!”

Varför gjorde han så, tror du?

– Han tyckte väl att jag gjorde fel, jag vet inte. Men han klippte i alla fall till mig ett par gånger. Han var jävligt elak, den mannen.

Anmälde du honom?

– Nej, men jag pratade med en kille som var rätt tuff av sig och som jobbade på samma skift som jag. Han skällde ut honom.

Men något förlåt från sin plågoande fick han aldrig. Varken då, när det hände, eller tre år senare, när han var tillbaka på Skärblacka och fått anställning där igen.

– Men då tror jag att han hade glömt bort vem jag var.

Livet gick vidare, och på det östgötska bruket skulle Pontus Georgsson sedan arbeta fackligt i många år – bland annat som skyddsombud och avdelningsordförande.

Till Pappers förbundskontor, där han sitter nu, värvades han för fyra år sedan. Först som ombudsman, senare även som avtalsansvarig och förhandlingschef.

Vi är ett litet förbund. Därför är det viktigt att vi nu lyfter blicken, ser framåt, planerar och ser till att vi har de rätta strategierna.

Och i dag, sedan någon månad tillbaka, basar han alltså över hela förbundet. En organisation som snart fyller hundra och som i framtiden ska vara ”stark, tydlig och attraktiv”, understryker han.

– Vi är ett litet förbund. Därför är det viktigt att vi nu lyfter blicken, ser framåt, planerar och ser till att vi har de rätta strategierna – allt sånt som krävs för att vi ska kunna vara ett eget förbund i fyrtio år till eller mer.

– Dessutom gäller det förstås att värna om det som vi alltid har värnat om: medlemmarnas villkor och trygghet i arbetet.

Vilka blir de viktigaste frågorna i avtalsrörelsen?

– Egentligen blir det ingen skillnad mot tidigare. Det kommer att handla om löner och arbetstider, sånt är alltid lika viktigt för oss.

Nu ett tankeexperiment som jag även utsatte Jutterström för för en tid sedan. Ponera att de olika LO-förbunden motsvarade ett lag på en fotbollsplan. Vilken position har Pappers?

– Tja, någonstans på vänsterkanten i så fall. Så klart!

– Ja, vänster wingback. Det innebär att vi jobbar hårt i försvar när vi har ett tryck emot oss, men att vi kommer att vara med hela vägen på kanten och dra när det behövs.

Jutterström liknade Pappers vid en yttermittfältare. En stark, stolt och uthållig spelare, sa han.

– Ja, då är vi ju överens även på den punkten.

Men Jutterström var hammarbyare, du är AIK:are. Där var ni inte överens?

– Haha! Ja, så var det. När AIK spelade oavgjort, vilket vi gjorde ganska många gånger ifjol, så brukade han skicka ett sms till mig: ”Grattis till poängen!”

– Han visste ju att vi då hade missat två poäng.

Pontus paradrätt

Pontus Georgsson är mycket road av matlagning. Här tipsar han om hur du gör en god fiskgryta för fyra personer:

”Det här kan bli både soppa och gryta beroende på hur mycket vätska du använder.
Ska det bli en toppenrätt är det en klar fördel om fisken och grönsakerna är färska och vinet av samma sort som det du tänkt dricka till maten.”

Ingredienser:

Purjolök, ½ normalstor
Stjälkselleri, 2 stjälkar
Morötter, 2 st lagom stora
Vitt vin, 2-3 dl
Vatten, 1-2 dl
Hummerfond, 3 msk
Fisk, 800 g, helst torsk och lax
Räkor (skalade), 200 g
Crème fraiche, 1-2 dl
Grädde, 1-2 dl
Salt, peppar och sambal oelek efter tycke och smak
Dill, ½ dl hackad
Olivolja

 

Gör så här:

1. Börja med att förbereda alla ingredienser. Skölj och skiva purjolöken. Skala och hyvla morötterna i tunna skivor. Skiva stjälkselleri tunt. Hacka dillen. Fisken, som i vardagsutförande är fryst, skärs i bitar om 2×3 cm.

2. Fräs grönsaker och sambal oelek i lite olja. Häll i vin, hummerfond och lite vatten och låt det sjuda en stund. Tillsätt crème fraiche och grädde.

3. Lägg i fisken, låt den koka tills den är klar. Inte för länge så det blir torrt.

4. En minut innan servering läggs räkorna i och soppan/grytan garneras med dill.

 

”Om det blev en soppa, servera med något gott bröd, till grytan blir det perfekt med kokt, kanske pressad potatis.

Det här med att mäta är jag inte alltid så noga med så försök att ha en egen känsla för mängderna i receptet. Ta alltså lagom av allt.”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Pappers- och massaproduktionen läggs ner i Kvarnsveden

Pappers- och massaproduktionen läggs ner i Kvarnsveden

”En kalldusch för oss alla!” säger samordnande huvudskyddsombudet Jan Grundelius. 440 anställda på Kvarnsveden berörs.

”Nu är det tid för försoning i LO”

”Nu är det tid för försoning i LO”

Las-överenskommelsen som IF Metall och Kommunal anslutit sig till gynnar inte oss som fackförbund. Men nu måste vi – enade – gå vidare i kampen, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

”Det måste finnas el även när det inte blåser”

”Det måste finnas el även när det inte blåser”

Utan en stabil kraftkälla, exempelvis kärnkraft, riskerar elbrist att bli ett nytt normaltillstånd, skriver Industriarbetsgivarna och Pappers i ett gemensamt debattinlägg.

Mångfaldens motsats är enfald

Mångfaldens motsats är enfald

Övertygad om detta ska jag fortsätta arbetet för hela kollektivets styrka, skriver Pontus Georgsson

”Sårat och sargat inom LO”

”Sårat och sargat inom LO”

Pappers och GS: Exceptionellt agerat av IF Metall och Kommunal i las-uppgörelsen.

Över 200 pappers­arbetare sjuka i covid-19

Över 200 pappers­arbetare sjuka i covid-19

Nästan alla massa- och pappersbruk i Sverige har haft en eller flera anställda som insjuknat i covid-19.
”Det var inte helt oväntat”, säger Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson, som själv drabbats av sjukdomen.

Märket är en urvuxen tvångströja

Vi har länge varit kritiska mot att vårt inflytande är för litet i processen inför avtalsrörelsen. LO måste enas om en bredare modell för lönenivåerna, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Pappers förhandlar fortfarande

Pappers förhandlar fortfarande

Är det klart vilka nya löner som gäller nu inom industrin? Nej, Pappers förhandlar fortfarande. Avtalsrörelsen är ännu inte över. Ett dygn efter att det normerande Industriavtalet skrevs under saknas det fortfarande ett avtal för massa- och pappersindustrin. Igår förhandlade Pappers avtalsdelegation med Industriarbetsgivarna till långt in på kvällen, dock utan resultat. Förhandlingarna ajournerades och […]

Blandade känslor för regeringens las-besked

Blandade känslor för regeringens las-besked

”Ett beslut i rätt riktning”, enligt GS ordförande Per-Olof Sjöö. Pappers ordförande Pontus Georgsson är däremot starkt kritisk.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.