”Jag läser på om dinosaurierna igen. Hur blev det så fel?”

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om hur blixtsnabbt vi människor lyckats förstöra så mycket omkring oss.

”Ett ohållbart arbetsliv visar sig vara samhällsfarligt”

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

De flesta arbetarkooperativ bildades av avskedade arbetare. Inte många klarade sig, men Kooperativa Syfabriken Linnéa höll ut i trettio år och hade som mest 36 anställda och butiker i både Stockholm och Göteborg.
Linnéa fick ihop sitt startkapital genom att sälja andela­r. Enligt Anna Pettersson, en av sömmerskorna, drog man in pengarna ”genom att vädja till den aldrig sviktande solidariteten bland våra fackorganisationer och dess enskilda medlemmar”. Foto: Axel Malmström
Syfabriken Linnéa ville ge arbetarna ett alternati­v. ”Som det nu är får ju arbetaren ofta köpa dåliga varor till högt pris och deras kvinnliga anförvanter få tillverk­a dessa varor för svältlöner och kapitalet skörda­r profiten”, enligt sömmerskan Anna Pettersson. Foto: Axel Malmström
Personalen fotograferad någon gång på 1920-talet när fabriken började gå bra. Men efter trettiotalsdepressionen höll det inte längre. KF tog över. Foto: Axel Malmström

Sömmerskorna startade sin egen syfabrik

Historia Här styrde arbetarna själva. I trettio år var Kooperativa Syfabriken Linnéa sömmerskornas eget företag. Allt började med att en arbetsgivare jagade ut dem som ville organisera sig i en fackförening.

Striden som föregick kooperativet. Elektriska Syfabriken i Centralpalatset avskedade alla som ville gå med i facket och annonserade via Dagens Nyheter efter nya sömmerskor. Facket å sin sida varnade alla från att ta anställning hos direktör Josephsson.

Kooperativet. En bild tagen någonstans i en liten lokal i centrala Stockholm för över hundra år sedan. Sex kvinnor och deras symaskiner. Från taket lyser fotogenlamporna. Buntar av tyg trängs i hyllor och på väggen hänger några färdigsydda plagg. Bara två av kvinnorna tittar in i kameran. Ingen tycks göra sig till för fotografen.

Vad säger uttrycken i deras ansikten? Om koncentration, allvar, kanske trötthet? Är de förlägna inför uppmärksamheten? De hade ögonen på sig. Att starta ett arbetarkooperativ var långt ifrån vanligt. När bilden tas har sex sömmerskor just påbörjat ett trettioårigt äventyr. De hoppades att deras eget kooperativ ”skulle efterföljas av flera och så småningom råda bot på kvinnoslaveriet i denna industrigren”.

Slitet

De stod allra längst ner på samhällsstegen, linnesömmerskorna. Unga, utsatta kvinnor vars anställningstrygghet låg i händerna på oberäkneliga arbetsgivare. Långa arbetsdagar, minst 12–13 timmar, sex dagar i veckan. Med en minimal ersättning som många såg sig tvungna att dryga ut med prostitution. I Stockholm beräknades att var tionde prostituerad var en sömmerska.

Vi står eniga, vi tänker organisera oss och det står i vår fulla rätt.

Med de moderna maskinernas intåg öppnades fabriksgrindarna för kvinnor. Tidigare var textiltillverkningen mer hantverksmässig och därför vikt för männen. De nya arbetsuppgifterna, att sköta mekaniska spinnmaskiner och vävstolar, påstods däremot vara lämpade för kvinnor.

När kvinnorna intog fabriksgolven ersatte de männen till betydligt lägre löner. Att höja lönerna och försöka organisera sig i en fackförening var inte det lättaste. Inte minst sömmerskorna på Edward Josephssons Elektriska Syfabrik i Stockholm fick erfara det.

Konflikten

”Ut! Ut härifrån! Alla som tänker ansluta sig till Linnesömmerskornas fackförening har inget här att göra. Ni kan lämna lokalen omedelbart. Omedelbart!”

Så sa han, direktören. Sömmerskorna på Edward Josephssons Elektriska Syfabrik kom ihåg hur orden föll den där marsdagen 1905. De hade just skrivit sina namn på en lista där de förklarade att de tänkte ansluta sig till Linnesömmerskornas fackförening.

Direktör Josephsson fick snart kännedom om namnlistan och blev rasande. En av sömmerskorna kallades omedelbart in till kontoret. Vad skulle det här betyda? Fackförening!

Efter en stund återvände sömmerskan till sina arbetskamrater och återgav vad direktören hade sagt: inga fackföreningsmedlemmar finge vara anställda hos honom!

Just när de stod och diskuterade vad de skulle göra dök Josephsson själv upp. Han höjde rösten och bad om uppmärksamhet. Inför samtliga anställda upprepade han sitt besked. Den som ansluter sig till Linnesömmerskornas fackförening har inget här att göra. Ni kan lämna lokalen!

– Vi står eniga, vi tänker organisera oss och det står i vår fulla rätt, svarade kvinnorna.

Efter en ordväxling hotade han med polis och han kallade genast in tre gårdsdrängar för att så snart som möjligt kasta ut de trotsiga kvinnorna.

Samma kväll samlades 74 sömmerskor i Folkets hus för att skriva in sig i Linnesömmerskornas fackförening. Några månader senare gick ett antal sömmerskor till samma lokal i ett annat ärende.

Bildandet

Kanske framtiden ligger i arbetarnas egna händer. Var det så de tänkte, de som samlades där, i en av huset åtta samlingssalar?

Den som gick in i Folkets hus i centrala Stockholm en novemberdag 1905 kunde lätt få känslan att vara ett med tiden och hänryckas av drömmen om en framtid som kanske, kanske låg i arbetarnas egna händer. Bygget imponerade på alla dem som kom från sina trånga dragiga träkåkar.

Några år tidigare hade arbetarna själva tecknat andelar och anordnat industrilotterier som gjorde bygget möjligt. Resultatet var iögonfallande, ett ståtligt hus med rundbågad klinkerfasad som rymde arbetarnas egna fackföreningslokaler, bibliotek, flera tidningsredaktioner, Socialdemokraternas partiexpedition, restaurang och i källaren Arbetarnas tryckeri.

Där i D-salen satt de: kappsömmerskan Anna Pettersson och mössömmerskan Maria Israelsson. Tillsammans med bland andra svarvare Holmberg och snickaren Enstedt och tjänarinneföreningens ordförande Elisabet Andersson skulle de bilda styrelsen för den nya Kooperativa Syfabriken Linnéa.

Beslutet väckte rubriker i pressen. En kooperativ arbetarstyrd syfabrik var sannerligen en nyhet som kunde konkurrera med rapporteringen om Norges självständighet, om den utbredda prostitutionen i Stockholm, om mordet i Spångmyra och om strejker och soldatmyterier i Ryssland.

Kooperativa Syfabriken Linnéa var ett nytt kapitel i den konfliktfyllda historia som tidningsläsarna hade kunnat följa ett halvår tidigare: strejken vid Edward Josephssons Elektriska Syfabrik.

De utsparkade arbetarna vid Josephssons hade anslutit sig till Linnesömmerskornas fackförening samma dag de förlorade sina jobb. Den fackföreningen tillhörde Kvinnornas fackförbund inom LO och syftade till att underlätta organiseringen av kvinnorna. Kvinnofacket bildades bland annat för att Skrädderiarbetareförbundet inte ville släppa in kvinnor som medlemmar.

Syfabriken

För Kvinnornas Fackförbund föll det sig naturligt att ta initiativet till den Kooperativa Syfabriken Linnéa.

Efter grundandet tecknade sig 54 personer som medlemmar och andelsägare. Ett cirkulär trycktes upp i tvåhundra exemplar och spreds i Kooperativa förbundets butiker och på arbetsplatser. Tonen i uppropet säger en del om tidsandan. Linnea manade till ”kamp mot kapitalväldet för bättre arbetsförhållanden och större rättfärdighet på arbetsmarknaden inom vårt yrke”.

Fienden, ”de kapitalistiska grossörerna”, var stark och välorganiserad. Därför behövde Linnéa stöd från andra arbetargrupper.

Kooperativet skulle koncentrera sig på att tillverka arbetskläder, inte mode. Det fanns skäl att hålla sig till tidlösa arbetskläder och inte modekläder som följde nyckfylla svängningar. Från Linnéa, arbetarnas egen syfabrik, skulle arbetarklassen kunna köpa sina blåkläder.

Drömmen var ett nät med ombud ute på arbetsplatserna. Många arbetare anmälde sig också som kommissionärer som marknadsförde plaggen bland sina arbetskamrater.

Ryktet om Linnéa spreds snabbt och stödet kom snart från olika håll. Några arbetare i Munkfors skrev i ett brev att de ville veta mer. Fackliga organisationer anmälde sitt intresse.

Men stödet kom inte bara inifrån arbetarrörelsen. En fil dr Karlsson köpte femton andelar, lika många som den liberale riksdagsmannen Knut Kjellberg. En ”fröken Bonnier” – troligtvis förläggarfrun Lisen Bonnier – slog till med 200 andelar. Men det skulle dyka upp ännu mer kända namn bland andelstecknarna.

En av kooperativets grundare och styrelseledamöter var Elisabet Andersson, tjänarinneföreningens socialistiska ordförande. Hon, fattigflickan från Småland, drev en segsliten kamp för att tjänarinnorna skulle få ordnade arbetstider och betald semester. I hennes ögon utkämpade hennes yrkeskår samma strid som sömmerskorna.

Några veckor efter bildandet av kooperativet går hon på julfest med Kulturella ungdomsförbundet. Där i vimlet ser hon ett bekant ansikte. En av kungligheterna, prins Eugen, målarprinsen från Waldemarsudde. Elisabet Andersson närmar sig prinsen och de börjar prata med varandra. Efter julfesten förbinder sig prins Eugen att teckna 40 andelar i Syfabriken Linnéa.

Med startkapitalet kunde Linnea köpa in två symaskiner från Husqvarna som gav arbete åt tre sömmerskor. Första arbetslokalen inrymdes i en liten kammare hemma hos en av styrelseledamöterna. Snart kom den första ordern på arbetskläder som skickades mot postförskott till Rätansbyn i Jämtland. Linnéa hade nått ut.

Drömmen

Tanken på att starta ett eget kooperativ hade funnits ett tag bland linnesömmerskorna i Stockholm. Fantasin eldade visionen om en tillverkning styrd av arbetarna själva. Berättelsen hur de arbetslösa vävarna i Rochdale halvannan mil utanför engelska Manchester startade sin egen tillverkning var välkänd. Exemplet från Rochdale lockade skräddare och typografer i Stockholm att bilda kooperativ på 1850-talet. Samtidigt började konsumentföreningarna spridas över landet. Självaste August Strindberg drömde om ett nytt samhälle byggt på kooperativ.

I arbetarrörelsens barndom sågs kooperationen som ett tredje ben i frihetsbygget: partiet skötte politiken, fackföreningarna organiserade arbetarna för högre lön och kortare arbetstid medan kooperationen tog hand om handel och varudistribution. Och kanske också en del produktion.

När Syfabriken Linnéa startade var man långt ifrån ensamma. Men producentkooperativ var heller inte särskilt vanliga. Många hade visserligen startats, oftast efter uppslitande strejker som slutat med avskedanden. Som Tobaksfabriken Fram och Stuveribolaget Progress. Men de flesta kooperativ dukade under efter bara några år.

Syfabriken Linnéa stretade på. Eftersom kunderna fanns bland arbetarna så var Linnéas öde avhängigt arbetarrörelsens framgångar.

Den 28 augusti 1909 stängde Linnéa på obestämd tid. Storstrejken lamslog landet sedan arbetsgivarna krävt lönesänkningar. Sammanlagt 80 000 anställda lockoutades från främst textilfabriker, sågverk och pappersbruk. LO svarade med att ta ut 300 000 medlemmar i strejk. Den sista sommarmånaden gapade orderböckerna tomma hos Syfabriken Linnéa. Kunderna hade inget arbete att gå till. Beställningarna tvärdog.

Men efter strejken återupptogs verksamheten och redan 1911 uppvisade kooperativet för första gången ett litet överskott. Kunderna blev fler, och fler sömmerskor anställdes. Pengarna som flöt in räckte till  både en tillskärningsmaskin och stickmaskin.

Precis när man hade fått fast mark under fötterna utbröt första världskriget. Leverantörerna krävde förskottsbetalning, tyger ransonerades och till på köpet tog sytråden slut i december 1916. De efterföljande oroliga åren blev en skakig tid för syfabriken när Sverige balanserade på gränsen till revolution. Stängt under vissa perioder, öppet ibland. Permitteringar och återanställningar.

Med freden kom nya prövningar. Under den djupa depressionen i början av tjugotalet föll priserna kraftigt, arbetslösheten exploderade och Linnéa tvingades periodvis stänga under flera månader.

Jubileet

Ett kvartssekel efter att kappsömmerskan Anna Pettersson och mössömmerskan Maria Israelsson och de andra hade startat kooperativet samlades personal och delägare till fest. Linnea hade överlevt alla prövningar. 25-årsjubileet förärades med mat och dryck och en egen sång, en bordsvisa som slog fast att:

”Linnéa är vårt företag
som ger det svenska folket övertag.
Vårt fabrikat är av prima kvalité
Precis som denna lyckade supé.”

I jubileumsskriften påmindes festdeltagarna om Linnéas skakiga start efter Folkets hus-mötet den där novemberdagen 1905. ”Det var sannerligen ett bräckligt blomster som den dagen planterades i karg jordmån.” Nu låg omsättningen på flera miljoner. Kooperativet hade egna butiker i både Stockholm och Göteborg. 36 anställda, med personalen organiserad i sömmerskornas fackförening.

På Linnéa ville man visa vad rättvisa betydde. På arbetarnas eget företag hade alla lika lön och avlönades ”som den högst betalde enskilde företagaren i branschen”. Här åtnjöt man vad andra arbetare bara kunde drömma om: sjukkassa, semester, pensionsfond och del av överskottet.

Men allt har ett slut. När 25-årsjubilarerna sjöng bordsvisan att ”vårt verk är byggt på samarbetets grund i vardagsslitets och i festens stund” hade Linnéa bara fem år kvar. Då 1931 stod man på tröskeln till trettiotalsdepressionen. Fem år senare var allt över. Linnéa såldes till Kooperativa förbundet och kläderna blev en del av Konsums sortiment under namnet Slitman. 1947 flyttade Slitman från Stockholm till Sala.

Den resa som hade påbörjats i en liten lägenhet på Birkagatan i centrala Stockholm var till ända. Drömmen om arbetarnas eget företag hade förverkligats. Men de hade ju hoppats på mer än så. Linnesömmerskorna hade ju startat sin syfabrik med idén om ”att företaget skulle växa sig stort och starkt nog att det skulle efterföljas av flera och så småningom råda bot på kvinnoslaveriet i denna industrigren”.

Linnéa fick inga efterföljare. Men en sak kunde de ändå vara nöjda med. Ingen arbetsgivare kunde längre göra som på Edward Josephssons Elektriska Syfabrik. För även om linnesömmerskorna inte hade lyckats besegra ”de kapitalistiska grossörerna” så hade de i alla fall tillkämpat sig rätten att gå samman och värna sina villkor.

Läs mer: DA-historia


hg@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Arbetsrätten

Öppnare las-förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Så här vill utredaren ändra las

På måndagen presenterades utredningen i riksdagen. Parterna har redan tidigare uttalat sitt missnöje. Nu säger också arbetsmarknadsminister Eva Nordmark att hon inte är nöjd – och hoppas att fack och arbetsgivare kan hitta en bättre lösning.

4

”Småföretagen kan inte vänta till 2022”

DEBATTFör att få fart på svensk ekonomi efter coronakrisen måste småföretagens kostnader för att säga upp personal minska redan före 2022, skriver Lise-Lotte Argulander, arbetsrättsexpert på Företagarna.

2

”Skamligt L och C – förslaget är allt annat än liberalt”

DEBATTAtt ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.

Så kan las ändras – detta säger parterna

Nästa måndag presenterar regeringens utredare sina förslag på hur las kan förändras. SVT har tagit del av dem redan nu – och varken fack eller arbetsgivare är nöjda

2

Kerstin får gå när jobben ska räddas

Nästa vecka kommer utredningens förslag på hur las ska ändras. Det finns en oro för att de fasta jobben ska bli mindre trygga. Men i coronakrisens spår är det som vanligt. De med osäkra anställningar blir av med jobbet först.

”Vi får lätt storhetsvansinne”

Möte medLängst upp i ett hus i Kungsbacka, mellan duntäcken och frottéhanddukar, gör tre killar arbetsrätt begripligt i sin nystartade podd.

Inte nere för räkning

Sveriges mest kända skjutjärnsjournalist Janne Josefsson har provocerat och avslöjat i över 30 år. Nu berättar han om hoten, rädslan för att bli kär och hur han sagt nej till 750 000 kronor.

Det skulle va husvagn …

ArkivbildenÅret är 1956. Man hade tre veckors betald semester och den kunde gärna tillbringas på en gräsplätt under skinande sol med gasoltub, parasoll, husgeråd.

Detta gäller vid korttidsarbete

SVAR PÅ LÄSARNAS FRÅGORVad gäller vid utbildning, får man jobba mer än vad avtalet säger och hur snabbt kan korttidsarbetet blåsas av? DA har fått många frågor från er läsare – här är svaren.

Han fixade 13 miljoner till arbetskamraterna

PENSIONStålbolaget Ovako missade pensionsinbetalningar under flera år. Efter försäkringsexperten ”Lärs” detektivarbete sattes 13 miljoner kronor in på de anställdas pensionskonton.

Gasolyckan på Aspa bruk

Han räddade sin arbetskamrat undan gasen

Thomas Sedig satt i kontrollrummet när larmen gick. I höga halter dödar svavelväte direkt. ”Men ligger någon där, då tvekar man inte. Då gör man allt för att rädda människans liv.”

1

”Vi måste samarbeta bättre”

RÄDDNINGSPLAN Aspa bruk vill knyta räddningstjänsten närmare, och utbilda anställda som kan lotsa dem inne på bruket om en olycka inträffar igen.

Textilia

Tvingades betala 10 000 för visstidskontrakt

En mellanchef på tvätteriet Textilia tvingade Fardin att betala 10 000 kronor för ett halvårskontrakt. När utpressaren sedan ville ha mer pengar gick Fardin till företagsledningen. Då blev han av med jobbet.

2

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.

2

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

DEBATTTrots att korttidsarbete används i stor omfattning sker nästan inga kompetensutvecklande insatser. Vi parter är överens om att det är viktigt – nu måste vi också se till att det blir verklighet, skriver avtalssekreterarna för Pappers, GS och IF Metall tillsammans med Industriarbetsgivarna.

2

”Jag vill att det ska gå fortare”

CoronasmittanCovid-drabbade Fredrik, som DA tidigare har berättat om, är nu ute från sjukhuset. Han blir starkare för var dag, men det är lång tid kvar innan han är återställd.

”Sjukförsäkringen måste bli tryggare – nu!”

KRÖNIKAAlltför ofta möter jag medlemmar i IF Metall som är för sjuka för att kunna jobba. Ändå anser Försäkringskassan att de är för friska för att få sjukpenning. Så kan vi inte ha det, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

4

Ordföranden som aldrig hann tillträda

HISTORIAGunnar Andersson skulle bara göra ännu en utlandsresa innan han tog sig an arbetar­rörelsens finaste uppdrag: LO-ordförande.

Kan krisen bli ett lyft för facket?

CoronaeffektenI flera år har fackförbunden brottats med sjunkande organisationsgrad. Så kom en annan kris. Nu rapporterar flera förbund om medlemmar som strömmar till.

Så fungerar de nya reglerna

DA guidarUnder coronakrisen har regeringen både lättat på reglerna för att få ersättning och höjt beloppen för den som uppfyller villkoren från a-kassan. Följ DA:s guide för att ta reda på vilken ersättning du har rätt till.

Joachim Dagerud på Mälarplast. Foto: Lina Larsson

"Jag trivs just här"

ÖGONBLICKETKlockan är 16.08 på Mälarplast AB i Eskilstuna.

Illustration: Josephine Skapare

Får chefen neka min semester?

Fråga om jobbet | LedighetHar arbetsgivaren skyldighet att ge en orsak till varför en semesteransökan avslås, eller räcker det att bara säga nej?

Krisstöd

”Klokt och moget av Volvo”

AB Volvo drar tillbaka aktieutdelningen. Ett moget och klokt beslut av ägarna, tycker facket.

7

SKF-facket befarar varsel

SKF delar hellre ut pengar till aktieägarna än att söka statligt stöd till permitteringar. Nu väntar varsel om uppsägningar, befarar facket.

2

Regionala skyddsombud

”Skyddsombud behövs i kris”

KRÖNIKADet är minst sagt upp­rörande att de, mitt under pågående coronakris, meddelar att de tänker rösta nej till förslaget att låta de regionala skydds­ombuden komma in på fler arbetsplatser, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

1

”Jag har fått lära mig att ha tålamod”

Martin Gunnarsson är smålänningen som vill pröva nya sätt att värva medlemmar till IF Metall, och som med åren lärt sig att lugna ner sig lite.

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

DebattJag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.