Pappers sätter press på LO

PERSPEKTIV Det var dagen då Pappers vände upp och ner på avtalsrörelsen – långt innan den ens hade hunnit börja. Ett oväntat utspel som tyder på att den kommande lönerörelsen inte blir lik någon annan.

Egentligen liknar ingen avtalsrörelse någon tidigare. Förutsättningar förändras och skiftar från den ena gången till den andra. Ofta handlar det om yttre faktorer som att konjunkturen pekar antingen uppåt eller neråt. Eller att politikerna klampar in och stökar till det.

Men till betingelserna hör också graden av samordning. Alltså hur sams och synkade man är både inom arbetsgivarleden och bland de fackliga organisationerna. Ju mindre samordning, desto rörigare.

Det som Pappers gjorde i går var att de med sitt ettåriga fyraprocentiga lönekrav långt, långt före alla andra lämnade startblocken. Långt innan de andra ens var ombytta för loppet. Och det kastar ljuset på just samordningen mellan LO:s förbund.

Rivstarten väcker frågor, som Pappers naturligtvis har svarat på. Men efter svaren dröjer sig ändå en undran kvar: hur ser den bakomliggande strategin ut från förbundet?

Att omgivningen undrar beror helt enkelt på en enda omständighet. Att ett enskilt förbund så tidigt – innan LO börjat prata ihop sig – går ut och deklarerar sitt lönekrav har inte hänt i modern tid.

Under decennier har vi istället vant oss vid en tågordning som varit någorlunda förutsägbar. Den brukar se ut så här: Först samlas LO-förbunden och försöker snickra ihop en plattform som de enskilda förbunden kan enas om. Det brukar fungera, men inte alltid. Ibland har förbund som IF Metall hoppat av då man inte kunnat enas om hur låglönesatsningarna ska se ut.

Det som Pappers gjorde i går var att de med sitt ettåriga fyraprocentiga lönekrav långt, långt före alla andra lämnade startblocken. Långt innan de andra ens var ombytta för loppet.

Men för det mesta har LO-förbunden kunnat enas om en plattform som anger ramarna för förbundens agerande. Plattformen stäms i sin tur av med samordningen mellan arbetar- och tjänstemannafacken inom industrin.

Sedan är det upp till varje förbund att utifrån plattformen precisera sina egna konkreta avtalskrav. De kraven lämnas sedan i sin tur över till motparterna på arbetsgivarsidan. Överlämnandet av de konkreta avtalskraven brukar sammanfalla med julskyltningen, om avtalen – som även den här gången – löper ut sista mars nästa år.

Den här gången är alltså Pappers först ut och inte ens den första veckan i september är till ända. Frågan är hur den okonventionella rivstarten ska tolkas.

Utspelet kan ses som att förbundet vill ta initiativet och sätta press på resten av LO. Men om LO:s samordning i november enas om en lägre kostnadsram än fyra procent på ett år? Ska Pappers backa då?

Alternativet till reträtt måste i så fall bli att förbundet struntar i LO-samordningen och kör sitt eget lopp.

Utspelet kan ses som att förbundet vill ta initiativet och sätta press på resten av LO. Men om LO:s samordning i november enas om en lägre kostnadsram än fyra procent på ett år? Ska Pappers backa då?

Samordningar inom LO har spruckit förr. För inte så länge sedan på frågan om jämställdhetspotter och låglönesatsningar. För ännu längre sedan, 1983, hoppade dåvarande Metall av den dittills så grundmurade LO-samordningen när arbetsgivarna bjöd på aptitliga förmåner.

Säg 1980-tal och du skickar rysningar genom minnesgoda fackliga förbundsledningar. Uppluckringen av LO och grälen och lurpassandet förbunden emellan kom att försvaga den fackliga förhandlingspositionen för lång tid framöver.

Den gången, under det avskräckande åttiotalet, vittrade samordningen sönder mitt i en febrig, inflationsdriven högkonjunktur. Det fanns ett ekonomiskt utrymme som frestade förbunden att gå sina egna vägar. I dag står vi inför en ekonomisk avmattning.

Nu är det inte bara Pappers som presenterat konkreta lönekrav innan LO försökt ena leden. I juli, när landets mediabevakning växlat ner för sommarsemester, presenterades ett preciserat krav på låglönesatsningar. Avsändaren var 6F-förbunden, alltså Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko. De hade enats om vilken nivå som låglönesatsningar ska utgå ifrån: 28 000 kronor i månaden.

I oktober sammanträder LO:s representantskap. Då lär vi få se hur mycket samordning det blir.

Harald Gatu