Hon forskar om kvinnor i gruvan

Jämställdhet Var kaxig tillbaka. Eller stäng öronen. Kvinnor i gruvan använder olika strategier när jargongen går överstyr. Men trots hårda skämt trivs de flesta bra. Och kvinnorna under jord blir fler och fler. Lisa Ringblom har undersökt arbetet med jämställdhet i svenska gruvor.

Mycket har hänt. Inte minst sett till andelen kvinnor som jobbar under jord, 17 procent i dag. Majoriteten av kvinnorna som Lisa Ringblom intervjuat tycker om sitt jobb och sina arbetskamrater. Men det finns fortfarande ett motstånd.

– Uppfattningar som att kvinnor inte är lika lämpade att utföra den här typen av arbete. Att de inte har på de här arbetsplatserna att göra. Att något är skevt. Det finns misstankar om orättfärdig kvotering, att man plockar in kvinnor bara för att de är kvinnor och inte har kompetensen eller de meriter som krävs.

Vad bromsar jämställdheten i gruvan?

– Arbetet har karaktäriserats av att det är tungt och hårt. Vad händer när fler kvinnor kommer in? Vad händer med våra löner? Med yrkets status? Gruvarbetare har hållits högt i den svenska arbetarrörelsen, historiskt. Det är en position man vill försvara.

Hur yttrar sig detta?

– Jargongen går överstyr. Det som är tänkt att vara roligt är inte roligt. Kvinnorna i gruvan berättar om olika strategier. Direkta ifrågasättanden är en risk. Då blir man den där surkärringen. Dessutom sätter man strålkastarljuset på sig själv. Ska man markera så måste man vara grov tillbaka. Vad fan pratar du om? Vad fan är det med dig? Är du dum i huvet! Så de flesta stänger öronen och låtsas att de inte hör vad som pågår. Andra lämnar rummet. Det är en vanlig strategi.

Vad är lösningen?

– Förut hette det: Om vi får in fler kvinnor. Då! Men jämställdhet handlar inte bara om kvinnor. Så en ny felsökning gjordes med en ny förklaring: Det är männen på golvet som är problemet. Synen och värderingarna hänger ihop med att de inte har högre utbildning och att de är uppvuxna i glesbygden. Hela den här diskursen om land och stad och att folk på landet skulle vara lite bakom flötet. ”Vi måste få ordning på de här gubbarna!”

Helt fel, understryker Lisa Ringblom.

– Ska man jobba med jämställdhet så bör man inte peka ut syndabockar, enskilda grupper eller individer, utan titta på hela organisationen och dess processer och strukturer.

Varför valde du jämställdhet i gruvan som forskningsfält?

– Jag har en bakgrund som genusvetare och statsvetare med ett väldigt stort intresse för frågor som rör kön och organisation, men även arbete och arbetsliv. Doktorandtjänsten vid Luleå tekniska universitet dök upp och där finns ett långtgående samarbete med gruvindustrin. Eftersom jag kommer från södra Sverige så hade jag ingen relation till gruvnäringen. De här åren har varit enormt spännande.

Vad blir ditt nästa projekt?

– Nu ska jag flytta från Luleå ner till Malmö och forska om arbetsmiljö. Det kommer bli mer mot mobbning och trakasserier, inte helt klart ännu. Men det känns viktigt med tanke på den psykiska ohälsan. Hur folk egentligen har det på sina arbeten.

Elinor Torp