Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Hej då Hopp-Jerka, och hej på dig Corona-Carolina

20 maj, 2020

Foto: Karin Lindgren Strömbäck

Krönika Kommer Coronakrisen att lära oss att uppslukas mindre och engagera oss mer i arbetet? Författaren Jan-Ewert Strömbäck funderar på framtidens arbetsliv med hjälp av Folke Fridell.

Om skribenten:

Jan-Ewert Strömbäck
 är  frilansjournalist och författare bland annat till Folke Fridell och arbetets ofrihet (2013).

Under coronakrisen är vi sannolikt många som hittat tillbaka till inspiratörer och dammat av gamla käpphästar. För mig dröjde det inte länge förrän jag återvände till arbetarförfattaren Folke Fridell (1904–1985).

Hos honom är det inte svårt att hitta text och undertext – arbetslivet är eländigt och nu smittar det också – med relevans för situationen.

Förutom att han inte drog sig för att klä av textilindustrins maskinbetjänter i deras tillkortakommanden fann han tillfällen att gissla typer och stereotyper i den akademiska världen.
 I romanen Bjälken i ditt öga (1955) ägnar sig två sociologer åt en, enligt berättaren, undersökning av trivialiteter.

De frågar arbetarna om de föredrar en stor eller liten fabrik, vad de tycker om tempojobb, varpå berättaren ryter ifrån: ”Är det nånting ärligt jag vill ha så är det frihet. Men det står inte i ditt formulär.”

Dagens sociologer känner sig inte mer träffade än att de kan återge denna Fridellska markering. Det sker i antologin Arbete coh välfärd, Studentlitteratur, en grundbok om den svenska modellen, med arbetslivsforskaren och sociologiprofessorn Åke Sandberg som redaktör och 26 medverkande forskare.


Fridell skrev in sig i litteratur- och folkbildningshistorien som en rasande och humoristisk skildrare av maskinsamhällets förnedring av dess lydnadsvarelser.
 I arbetslivet, liksom i relationer mellan människor överhuvudtaget, florerar smeknamn och öknamn, i bästa fall som ett kitt, en markör för samhörighet eller åtminstone för gemensamma intressen, i mindre sympatiska fall för att underblåsa ett stigmatiserande utanförskap.

Han får frågan om han är pretentiös, men ovetande om vad ordet betyder lufsar han skamsen tillbaka till kamraterna.

Den frihetligt sinnade författaren åskådliggör detta tydligt och dramaturgiskt fulländat. Hans mest kända romanfigur Rivar-Bohm har gått till eftervärlden som mannen som lite blygsamt men ändå koncist förde fram kravet på industriell demokrati genom att fälla den bevingade repliken ”Vi vill vara med och dela och bestämma”. Men den som faktiskt födde kravet, innan Rivar-Bohm stegade upp till förhandlingsbordet, var en ganska illa sedd arbetskamrat, kallad Fyll-Larsson.

Denne formulerade budskapet under en timslång rast, för övrigt alldeles för lång för att den skulle vara reglementsenlig, under ett nattskift.
 När en nervös Bohm yttrat repliken utbryter ett unisont hånskratt och hånfulla kommentarer om att Bohm vill bli bolagsherre. Han får frågan om han är pretentiös, men ovetande om vad ordet betyder lufsar han skamsen tillbaka till kamraterna.

Ett uttryck, som fortfarande används, är Hopp-Jerka, som också utgör titel till en av Folke Fridells böcker. Smeknamnet syftar på dem som passade på att hoppa från jobb till jobb i goda tider, för att få högre lön. Det skedde i ett läge då löntagarna kunde ha ett visst övertag på arbetsmarknaden (inte på jobben) och då arbetsgivar-Sverige var bekymrat över att inte få behålla folk.

Hopp-Jerka var en individ med vett att ta för sig. Motpolen var Stann-Anders.

Jerka satte sina egna intressen främst. I dag skulle han passa in i vilket modernt program som helst som går under namnet livs- och karriärplanering med reservation för att det sannolikt inte längre finns något utrymme för sådana projekt efter coronakrisen.

Särskilt många Hopp-Jerkor existerar inte i dagens svenska arbetsliv. Perioderna av brist på arbetskraft, då företagarna konkurrerar om arbetarna, blir kortare och kortare. Stann-Anders är en vanligare personlighet.

Numera befolkas arbetslivet också av karaktärer som skulle kunna kallas Flexible Frans, Trygge Torsten, Stiliga Stina, Ensamma Eva och den, vars namn en tid såg ut att bli lika långlivat som Hopp-Jerka, Nisse från Manpower.


I Folke Fridells roman Greppet hårdnar (1948) är frihetstemat hela tiden närvarande. Den är till formen Rivar-Bohms monolog med invävda scener med olyckor och spontana uppror. En arbetare, kallad Flick-Johnson – där kom ett smeknamn till – har fått sin hand söndertrasad i en maskin.

Hatet mot maskinkulturen är här ännu starkare än i de första böckerna. Rivar-Bohm blir tillrättavisad av fackföreningens ordförande, som retar sig på att den obstinate medlemmen inte håller arbetets ära i helgd. Ordföranden får i romanen uttrycka den reformistiska syn som skiljer på samhällelig och industriell demokrati och som argumenterar för arbetarnas frigörelse genom att staten blir ägare av företag.

Även om Folke Fridell var förutseende är nutidens varianter av lösa anställningar något som han inte kunde gestalta. Otrygga sms-jobb och uppdrag som auktioneras ut på globala, digitala plattformar och det som kort sagt går under namnet gig-ekonomin har däremot antologiredaktören Åke Sandberg uthålligt uppmärksammat i Arbete och välfärd. Här skriver psykologen Gunnar Aronsson och psykologiforskaren Christin Mellner om det gränslösa arbetslivet, något som inte bara gäller timvikarier eller frilansar med få beställare (beroende uppdragsgivare).

Även fast anställda saknar gränser mellan jobb och fritid. Det gällde i och för sig även i Folke Fridells värld, även om det då handlade om uttröttade och skadade och alienerade maskinstatister som inte kunde koppla av på fritiden.

Åter handlar det om arbetets innehåll. Arbetet bör inte vara alienerande vare sig på jobbet eller hemma.

Dock undrar jag om inte kraven på gränser mellan arbete och fritid börjar bli förlegade. Hur realistiskt är det att ha en mobiltelefon för jobbet och en annan privat, eller att inte ta emot jobbmejl på kvällstid?

Många av dagens arbeten är engagerande och kreativa och precis som i ett jordbrukshushåll i det gamla bondesamhället pågående hela dygnet. Är det ens alltid eftersträvansvärt med knivskarpa gränser mellan arbete och fritid?

För att få återhämtning är det inte självklart att gränssättning är den bästa metoden. Hellre tillämpning av en förmåga att inte bli uppslukad av det som händer på jobbet, vare sig det inträffar på arbetstid eller den så kallade fritiden.

Åter handlar det om arbetets innehåll. Arbetet bör inte vara alienerande vare sig på jobbet eller hemma. Det goda, utvecklande arbetet torde många se som något att sträva efter. Därmed blir det inte nödvändigtvis något negativt om det också präglar ens lediga tid.

I antologin lyfter Åke Sandberg fram företeelser som Airbnb. Globaliseringen och gränslösheten är inte begränsad till arbetslivet. Till och med lägenheter som ingen bor i hyrs stadigvarande ut i konkurrens med hotellnäringen. Airbnb värderas högre än hela Hiltonkoncernen utan att äga ett enda hotellrum.

Anders Boglind uppehåller sig vid personalarbetet, vilket tog fart med de fabrikssystrar som Kerstin Hesselgren initierade, medarbetare som var tidiga nyckelpersoner i särskilt kvinnodominerade företags personalvård. De engagerade sig inte bara i arbetsförhållandena utan också i bostadssituation, barnomsorg, utbildning och bildning.

Den svenska modellen är antologins röda tråd, arbetsmarknadsmodellen med partsförhållanden och kollektivavtal förstås, men utvidgad till hela samhällets organisering. Tudelningen politik–myndighetsutövning är central, något som vi sett under coronakrisen.

Vad kännetecknar arbetslivet efter pandemin? Fler som distansarbetar? Fler som verkligen stannar hemma vid sjukdom och symptom? Blir det mindre av de smittspridande kontorslandskapen? Blir den offentliga och privata sektorns applåderade hjältar försedda med smeknamnet Corona-Carolina?

 

Jan-Ewert Strömbäck

Författare bland annat till ”Folke Fridell och arbetets ofrihet” (2013).


Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Människovärdet står på spel

Kortsiktiga vinstintressen har skapat ett ohållbart och mänskligt ovärdigt arbetsliv som nu också visar sig vara samhällsfarligt i coronasmittans tid, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

Arbetsmarknadspolitiken måste bli mer aktiv igen, inte avvecklas, skriver Ulf Dahlsten, tidigare  statssekreterare hos Olof Palme och författare till boken ”Efter Coronan. Svensk Modell i Kris”.

”Sverige har lösningarna – nu måste vi nå ut”

Klimatkrisen kommer att finnas kvar när Coronapandemin bedarrat. Här finns en möjlighet för Sverige att visa ledarskap och vända kris till möjlighet, skriver Ylva Berg, vd för Business Sweden.

Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall. Foto: Ylva Bergman

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

Staten bör kunna subventionera kompetenshöjande insatser i samband med korttidsarbete, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Låt industrin bli det gröna navet

Med rätt satsningar kan återhämtningen efter coronakrisen bli språngbrädan som åstadkommer den nödvändiga klimatomställningen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

Vi kräver nu att regeringen går vidare med de utredningsförslag som tagits fram – annars riskerar ännu fler löntagare att kastas ut i fattigdom, skriver Mattias Vepsä, riksdagsledamot (S) och Mirja Räihä, ordförande LO-distriktet i Stockholms län.

Låt bli att luckra upp las

Att en försvagad anställningstrygghet skulle ge fler jobb är nyliberalt flum. Tvärtom ger ökad otrygghet rädda arbetstagare, sämre arbetsmiljö och fler konflikter.

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

Eftersom syrrorna ofta förblir namnlösa tänkte jag lyfta fram en av dem, vardagshjältarna, skriver Alexandra Pascalidou.

”Hur var det med hedern och samvetet när krisstödet söktes”

Om du skickar in en ansökan om a-kassa måste du på heder och samvete intyga att du verkligen är arbetslös. Precis som företag som söker krisstöd intygar att de är i en djup ekonomisk kris, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

”Vi behöver EU – och mer ödmjukhet”

Sverige behöver nya system för att trygga leverantörskedjorna, en positiv EU-politik och ödmjukt lärande, skriver Christian Berggren, professor och en en av författarna till boken ”Alternativ till outsourcing”.

Arbetsrätt Striden om las

Århundradets förhandling

Ge för guds skull inte politikerna möjlighet att skapa oreda på arbetsmarknaden för lång tid framöver, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pontus Georgsson

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Marcus Bolin

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.