Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Inte ens i Grönköping skulle arbetsrätten behandlas så här”

28 maj, 2020

Skrivet av

Krönika I överenskommelsen med MP, C och L heter det att ”Arbetsrätten moderniseras.” Fel! Det är tvärtom – en föråldring tillbaka hela vägen till en tid då demokratin motarbetades, skriver journalisten och diversearbetaren Jan Scherman.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin.
Om skribenten

Jan Scherman var tidigare chef på tv 4. Titulerar sig nu diversearbetare och har bland annat producerat tv-serien Länge Leve Demokratin.

Är mer trygghet för anställda ett hinder för utveckling och nya jobb? Det är frågan.

Mer makt till arbetsgivarna behövs för att minska arbetslösheten och då måste företagen ha mer frihet att välja vilka anställda man vill sparka.

Det är ett påstående som under lång tid körts på ackord utan någon som helst bevisföring. Ett annat sådant totalt dominerande antagande utan sakligt understöd är att den nuvarande lagstiftningen på arbetsmarknaden är en förlegad historisk kvarleva från 1970-talet. Det var då det uråldriga systemet med paragraf 32 ersattes av medbestämmande, anställningsskydd och ny arbetsmiljölag. Den ökända bestämmelsen, som skrotades, hade gett arbetsgivaren makten att fritt antaga och avskeda arbetare och tjänstemän.

Slutsats: det är alltså förlegat att upprätthålla en viss rättssäkerhet för den enskilde löntagaren vid avsked.

Ingen tycks tänka den självklara tanken – att när nu arbetsgivaren ska få tillbaka en del av sin makt att godtyckligt sparka arbetstagare, så är ju det en tillbakagång hela vägen till en tid då demokratin motarbetades. Vi förflyttar oss alltså ett helt sekel bort från nuet.

Det är uppseendeväckande att Annie Lööf och Nyamko Sabuni är så totalt historielösa och ologiska. Det är en dramatisk ideologisk eftergift som Stefan Löfven gått med på.

Då ansågs det naturligt att arbetsgivaren skulle ha all trygghet på sin sida genom att ensidigt bestämma över arbetskraften. Det var då som principen en medborgare en röst under hårt motstånd drevs igenom.

Det är uppseendeväckande att Annie Lööf och Nyamko Sabuni är så totalt historielösa och ologiska. Det är en dramatisk ideologisk eftergift som Stefan Löfven gått med på.

I överenskommelsen med MP, C och L heter det att ”Arbetsrätten moderniseras.” Fel! Det är tvärtom – en föråldring till en hierarkisk tid där socialdemokratin slogs för rätten till reglerad arbetstid, semester, säkra arbetsplatser, tjänstepension och som sedan fortsatte i nutid med medbestämmande och så den där tryggheten i anställningen. Allt detta skedde i strid med konstant nej-sägande arbetsgivare. Alla förändringar för att ge löntagarna lite mer att säga till om målades upp som hot mot den fria företagsamheten.

I de nya regler som enmansutredaren justitierådet Gudmund Toijer nu föreslår, finns rätten för företag med max 15 anställda att säga upp personal utan att facket kan ogiltigförklara beslutet.

Hokus pokus så försvann kravet att det måste finnas saklig grund för uppsägning. Alla företag, oavsett storlek, får rätt att undanta fem personer från turordningsreglerna.

Vips så var principen sist in först ut devalverad.

Pandemin fick alla att bli överens om att det är bra med mera trygghet för löntagaren. Här gällde plötsligt de enskilda människornas perspektiv. Men gäller tydligen inte arbetsrätten.

På vilket sätt ger detta fler jobb, hur minskar detta arbetslösheten? Ingen ger några svar. Det bara påstås, liksom det bara påstås att dagens lagar och regler stoppar nyanställningar.

På ledarplats i Dagens Industri stod det nyligen att dagens arbetsrätt fungerat därför att facket varit ”tillmötesgående”. Som om det vore någon slags snällhet som låg bakom att dagens rimliga maktbalans inte orsakat problem.

Sanningen är väl att svensk fackföreningsrörelse är pragmatisk – klok och med insikter om vad som är bra också för utveckling av företagandet.

När corona-pandemin slog till lyftes karensdagen med motivet att ingen ska gå till jobbet och vara sjuk. Karensdagen försvarades dessförinnan med att ingen skulle sjukskriva sig i onödan. Taket på A-kassan lyftes också. Ingen ska behöva förlora pengar när arbetslösheten slår till. Argumentet dessförinnan handlade om att det inte fick bli för lönsamt att vara arbetslös.

Pandemin fick alla att bli överens om att det är bra med mera trygghet för löntagaren. Här gällde plötsligt de enskilda människornas perspektiv. Men gäller tydligen inte arbetsrätten.

Där är det arbetsgivarens utgångspunkt som härskar, ungefär som det var när industrialismen bröt igenom. I Svenska Dagbladet skriver liberalernas Nyamko Sabuni att de nya reglerna är till för att ge ”företagen trygghet att våga anställa fler.”

Just den tryggheten handlar om att den som redan har mest makt ska ha ännu mer så att det blir enkelt att sparka dem man anställt.

Frågan gäller alltså om mer trygghet ger fler jobb. De som bestämmer har bestämt att svaret är – nej, om det är löntagarnas trygghet som ska bestå. Men om den monteras ned och gives till arbetsgivaren så blir det mindre arbetslöshet. Tryggheten att kunna säga upp så fort minsta problem uppstår eller så fort någon medarbetare betraktas som besvärlig.

Inte ens i Grönköping vore detta totalt ologiska och absurda tänkande möjligt.

5 kommentarer till “Inte ens i Grönköping skulle arbetsrätten behandlas så här

  • Gott att du står rakryggad och hävdar självklara demokratiska rättigheter för löntagarna i en tid när nyliberalerna går ”wild and crazy”, utan att begripa att ett rättvist och jämlikt samhälle är det ultimata glr en gynnsam samhällsutveckling!

  • Helt rätt. Och inte att glömma den ”Fria Föreningsrätten” som (facket) fick igenom i utbyte mot arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet.
    Detta är absolut en nödvändighet att behålla och aldrig röra. Men när man från högerns håll nu flyttar fram sina positioner till en mer konservativ hållning ligger även denna rätt pyrt till. Det har ju som sagt varit uppe till diskussion tidigare från borgarnas håll.
    .
    Gällande LAS utredningen har Enmansutredaren direkt frångått den klausul i Centerns 73 punkter (Krav). I kraven kan man läsa följande: Arbetsrätten ska ge företagen flexibilitet och skydda den enskilde arbetstagaren mot godtyckliga uppsägningar.
    – Detta har enmansutredaren Toijer grovt åsidosatt då denne istället föreslår att: Det ska inte gå att ogiltigförklara uppsägningar i företag med femton eller färre anställda.
    .
    Detta är beklämmande och mycket arbetarfientligt- Är dom som är anställda av mindre företag mindre värda på arbetsmarknaden än dom arbetar på ett företag med 16 anställda??
    Detta är ett befängt och helt ogenomtänkt hafsverk som skall förpassas till soptippen.
    .
    Centern, Moderaterna, Liberalerna, SD och KD- Är om nu ingen visste det vid det här laget genuint arbetarfientliga. Jag tycker trots det inte synd om dom som röstade på dessa partier i valet- Men som sagt, man får vad man förtjänar.
    .
    Dessutom är det med dagens regler inte alls svårt att entlediga lönearbetare. Det är en Högerideologisk konservativ smörja som dom borgerliga fortfarande håller fast vid. Rösta för Trygghet i nästa val!!

  • Detta är den mest vassaste pennan just nu. Inga föskönade meningar utan helt raka puckar på mål. Centerpartiet lägger fram ett förslag mitt i den största kris på arbetsmarknaden. Prognoser pekar på 13.8% arbetslösa, i runda tal 350.000 personer. Hur det kan vara försvarbart i Corona tider, att ens tänka tanken försämra LAS är utom all vett.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

Utredningens förslag, så som det är formulerat nu, kan aldrig bli ett skarpt lagförslag så länge Socialdemokraterna har makten, skriver S-gruppen i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

”Därför borde Liberalerna kämpa för las”

Med tanke på Liberalernas las-historia borde de ha intresse av att – oavsett vissa reformer – bevara en stark arbetstrygghet, skriver L-profilen Olle Wästberg.

Saltsjöbadsandan behövs i svensk politik

Det blåser visserligen isvindar i Almedalen men frågan är om det ändå inte är samarbetets tid snarare än den hårda polariseringen vi kan skönja. Ett nytt politiskt landskap har öppnat upp för ett mer idépolitiskt intressant Almedalen. Den fördummande blockpolitiken har äntligen lösts upp och nya politiska samtal kan ske. Jag började Almedalsveckan med ett […]

”Det finns en gräns för flexibiliteten”

Arbetsrätten har nu blivit en central politisk fråga. Men det är inte las som är krånglig och otidsenlig, det är slimmade personalavdelningar och minskad tro på fackliga förhandlingar som ställer till det, skriver Mikael Ybert, avdelningsordförande på Pappers i Skutskär.

Centerns dogmatism är skadlig

”Hur Annie Lööf nu tänker sig fortsättningen är en gåta. Hon har målat in sig i alla hörn som går att måla in sig”, skriver Helle Klein i bloggen.

Alla är missnöjda – snart kan Las ändras igen

Både arbetsgivare och fackförbund är missnöjda med Lagen om anställningsskydd (Las), trots att den har filats på i decennier. Nu kan det vara dags igen – och anställningstryggheten har blivit en valfråga. DA reder ut hur lagen fungerar.

”Skamligt L och C – förslaget är allt annat än liberalt”

Att ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.

Oro när facket förhandlar om turordning

Håller facket på att sälja ut en hjärtefråga – eller finns det en chans till ökad trygghet på arbetsmarknaden? När fack och arbetsgivare nu förhandlar om arbetsrätten väcker det starka känslor.

Tänk efter nu, Vänsterpartiet

Just som Liberalerna beslutade att släppa fram en Löfven-regering ryktades det att Vänsterpartiet kan tänka sig att rösta nej. Det vore verkligen sensationellt och mycket olyckligt. Ilskan inom Vänsterpartiet är fullt förståelig. Mittenöverenskommelsens formulering om att V inte ska få något inflytande över den politiska inriktningen under den kommande mandatperioden är idiotisk och onödig. Den […]

Fira demokratin och lär av historien

”Demokratin kan aldrig tas för given utan måste alltid värnas om och om igen. Måtte liberaler och socialdemokrater än en gång visa prov på den modiga samarbetsviljan”, skriver Helle Klein.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pontus Georgsson

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.