Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Vi arbetare vill inte få det som vi konstnärer har det”

28 maj, 2020

Foto: Sara Äleklint.

Debatt Kan du uppge ett enda rimligt skäl att som anställd arbetare lämna din enda möjlighet att påverka ditt arbete, skriver ventilationsmontören och konstnären Jörgen Karlsson.

Om skribenten

Jörgen (P) Karlsson jobbar som ledande ventilationsmontör/servicetekniker på Caverion Service i Karlstad, och har fackliga uppdrag som skyddsombud för Värmlandsdistriktet.

På kvällar, helger och ”lediga” dagar arbetar han som konstnär, främst måleri och video, men också med andra tekniker som till exempel ljud och text.

I slutet på åttiotalet, då jag fyllde arton, fick jag min första fasta anställning. Detta var i Säffle där jag bodde under större delen av min uppväxt. Jag anställdes som montör i en verkstad och jag skulle montera ihop ventiler till främst processindustrin. Passa in, slipa till och provtrycka.

Efter någon dag, som jag minns det, välkomnades jag av företagets fackliga representant och jag var plötsligt medlem i Metallarbetarförbundet. Jag lyssnade förmodligen inte särskilt noga på hur facket presenterades, eller varför jag skulle skriva på ett medlemsavtal. Men det gjorde jag utan att tveka. Egentligen visste jag inte då vad det innebar. Det var något man anslöt sig till helt enkelt, åtminstone på små bruksorter som Säffle.

Sedan dess har jag alltid varit medlem. Inte alltid i Metallarbetarförbundet, numera If Metall, men i det fackförbund som haft avtal med arbetsplatserna jag varit på under åren, om än i lite varierande branscher.

För egen del har jag aldrig haft en tanke på att gå ur, att inte vara med. För under årens lopp har naturligtvis bilden klarnat över varför man bör vara en av många i ett fackförbund. Och därför har jag nu svårt att greppa varför man väljer att lämna.

För medlemsantalet har tunnats ut under åren, med undantag av tillskottet under pågående världskris som jag givetvis ser som tillfällig både ur medlemssynpunkt och från pandemivinkel.

Och på sätt och vis kan jag förstå att man väljer att inte gå med i facket. Att man faktiskt inte förstår varför (även om man inte behöver leta särskilt länge för att hitta goda skäl). Lägg där till desinformation som sprids, oftast från alldeles för långt åt höger.

Kanske borde fler göra som den som värvade mig – vara uppsökande, visa på aktivitet och intresse för den anställde och dennes villkor: Hej, jag heter Roland och är facklig representant här. Vet du varför facket finns och varför det är bra för oss att vara med?.

Men vad gör man åt den som väljer att lämna? Argument jag stöter på då och då är att ”facket har aldrig gjort något för mig” eller kanske att ”det kostar för mycket”.

Företagen behöver inte förhandla med enskilda, och den dagen medlemsantalet sjunkit tillräckligt kan man glömma årliga löneförhöjningar.

Svaga argument, ändå verkar inte motargumenten bita sig fast särskilt hårt – ”du har väl fem veckors semester, i praktiken sex veckor med ATF:en inräknad?” eller ”åtta timmars arbetsdag måste väl räcka, eller ville du hellre behålla 14 och jobba lördagar ..?”

Är det ett problem att de har samma fördelar ändå, utan att betala medlemsavgift? Möjligen. Den som väljer att stå utanför kan ju tro att de ändå får de kollektiva försäkringarna ”gratis”.

Och där behöver vi prata ännu mer på våra jobb. Hur länge till kan vi behålla och förbättra våra villkor om antalet medlemmar fortsätter att minska?

En del tror också att det är bättre att förhandla om lönen själv. Nja, skulle jag säga. I ett regelrätt lönesamtal är det naturligtvis så att man kan lägga fram sin sak, men det är ju enbart för att facket fortfarande har tyngd och man ännu får den avtalsenliga höjningen.

Företagen behöver inte förhandla med enskilda, och den dagen medlemsantalet sjunkit tillräckligt kan man glömma årliga löneförhöjningar. Och när vi når dit väljer de inte dig. De väljer den som gör ditt jobb billigare.

Jag har ett arbete jag trivs med i dag, jag kallar det dagjobb eftersom jag är konstnär vid sidan av. Mitt dagjobb ger mig möjlighet till utmaningar – ledande ventilationsmontör, skyddsombud, styrelseledamot i fackklubben och försäkringsinformatör.

Intressanta och mycket givande uppdrag, även på ett personligt plan. Och det finns en frihet i att ha ett dagjobb. Jag har inga egentliga krav på mig att sälja konst. Jag kan experimentera mig fram mer eller mindre utan press, även om jag självklart behöver täcka mina kostnader som enskild företagare också.

Det händer dock att jag känner mig kluven i dessa två roller. Jag lever nästan två parallella liv och behöver ha en känsla av utveckling i båda dessa liv. Och på något plan smälter roller och kunskaper ihop till den människa jag är.

Kan krisen bli ett lyft för facket?

Jag arbetar nu på ett lite större företag än jag är van vid. Naturligtvis finns både för och nackdelar. Men fördelarna, för dem ska man väl helst lyfta fram, är möjligheter till utveckling. Möjligheter som inte existerar på de små företagen av olika skäl.

Få småföretagare bekostar en facklig utbildning överhuvudtaget och ett skyddsombud anses ofta vara någon som bara behöver ha sitt namn på ett papper. Om kollektivavtal finns kan det i värsta fall bara fungera som marknadsföring när man behöver nyanställa, enligt principen ”vi har det (men vi följer det inte)”.

Så en av fördelarna med ett större företag är alltså utbudet av fackliga utbildningar (får du chansen – börja utbilda dig!), men också att facket är starkare med ett större antal medlemmar.

Och, jag kan lova att om det funnits ett fackförbund för konstnärer vet jag många kollegor som inte tvekat att bli medlemmar. Kulturbranschens villkor ligger långt under de flesta andra.

Så med den erfarenheten kan jag med tyngd säga: Stanna kvar i ditt fackförbund! Det är fullständigt vansinne att släppa allt det som arbetarorganisationerna lyckats åstadkomma. Vi arbetare vill inte få det som konstnärer har det. Eller, kan du uppge ett enda rimligt skäl att som anställd arbetare lämna din enda möjlighet att påverka ditt arbete? arbete?

Jörgen (P) Karlsson, Karlstad
Konstnär/ledande ventilationsmontör och fackligt förtroendevald

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Mer åsiktsmaterial

Att måla är som att kratta löv

Att måla är som att kratta löv

Livet är en konst men konsten har ett eget liv. Just nu vill jag bara måla, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Molnen tröstar och skrämmer

Molnen tröstar och skrämmer

Sommarens skogsbrand togs över av regntunga moln – och barnens sträckkollande på Transformers, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Jag har tafatt börjat ge upp alla planer som på något sätt berör skogen, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Vi förtjänar bättre än så här

Vi förtjänar bättre än så här

egeringen avskaffade dansförbudet. I övrigt har vi bara fått oro. För jobben, elpriserna, skolorna, dödligt gängvåld och terrordåd, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi kan förändra genom kärlek

Vi kan förändra genom kärlek

Om vi bemöter våra olikheter med nyfikenhet blir både samhället och våra arbetsplatser bättre platser – för alla, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Döds­olyckorna måste få ett slut

Döds­olyckorna måste få ett slut

Självklart ska inte arbetare behöva oroa sig för att dö på jobbet. Både arbetsgivare och politiker måste visa att de menar allvar med nollvisionen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Vad vill du att vi ska skriva om?

Vad vill du att vi ska skriva om?

Nu har jag så smått hunnit sätta mig in i de nya rutinerna på Dagens Arbete. Berätta gärna för mig vad du vill läsa mer om!

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

Facken behöver vänsterpolitik precis som arbetsgivarna pumpar in pengar till högerpartier, skriver Pappers första vice ordförande Mikael Lilja.

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Jag brukar tro det mesta går åt helvete, men machokulturen på jobbet tror och hoppas jag ändå håller på att mjukas upp, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Du kanske också vill läsa…

Vi växlar upp lönekraven

Vi kommer inte att hålla igen. Vi kommer att plocka ut de löneökningar som är möjliga. Varenda krona som arbetsgivarna kan betala, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Du är också en del av företaget

Du är också en del av företaget

Emma Eriksson: Att köra på ”vi mot dem” gynnar inte det fackliga arbetet.

Förhandling eller kamp?

Förhandling eller kamp?

Två profilerade klubbordförande inom IF Metall möttes i en mejlväxling för att försöka förstå hur de kan se så olika på lasuppgörelsen.

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

Trots att korttidsarbete används i stor omfattning sker nästan inga kompetensutvecklande insatser. Vi parter är överens om att det är viktigt – nu måste vi också se till att det blir verklighet, skriver avtalssekreterarna för Pappers, GS och IF Metall tillsammans med Industriarbetsgivarna.

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

Staten bör kunna subventionera kompetenshöjande insatser i samband med korttidsarbete, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Obegripligt och felaktigt om skydds­ombuden, Moderaterna”

”Obegripligt och felaktigt om skydds­ombuden, Moderaterna”

Moderaternas vilja att skrota ett fungerande system för arbetsmiljöarbete är obegripligt – om inte anledningen helt enkelt är att inskränka fackets makt, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Vi borde vara mer öppet kritiska till S”

”Vi borde vara mer öppet kritiska till S”

Det handlar inte så mycket om intern information som att förbundet behöver visa sin ståndpunkt i den offentliga debatten när självklara fackliga frågor får stryka på foten, skriver Jan-Inge Ogenfalk i ett svar till IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

”Vi gör allt för att nå ut i de kanaler vi förfogar över”

Vi delar inte bilden av att förbundet varit tyst i  debatten om januariavtalet och Las, och om informationen har drunknat i mediebruset är det beklagligt. Det skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson om kritiken.

”Er tystnad slår oss med häpnad”

Det hörs inte ett knyst från IF Metalls ledning, varken om att S genom januariavtalet säljer ut politiken, eller nu senast om turerna i förhandlingarna om las. Vi frågar oss varför, skriver flera tidigare förtroendevalda från IF Metall i Linköping.

”Alla måste stå upp för en nollvision mot dödsolyckor”

”Det är provocerande och nonchalant att en del partier i Sveriges riksdag väljer att rösta emot en nollvision mot dödsolyckor.” Det skriver representanter för sex IF Metall-avdelningar i norra Sverige.

DA granskar sprängdåden

Dagens Arbete avslöjar hur kriminella lätt kan smuggla ut stora mängder sprängmedel från byggarbetsplatser. Kontroll och tillsyn brister. Och dömda kan fortsätta spränga.

Stulet: Halvt ton sprängmedel

Mer än ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser i Sverige. Det visar Dagens Arbetes granskning.

Dagens Arbete granskar sprängdåden

Dagen Arbete har tagit reda på var sprängmedlet som används vid sprängdåden kommer ifrån. Över ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser de senaste fem åren. Här sammanfattar vi granskningen.

Larmet: Byggdynamit kan användas i terrordåd

”Sprängmedel är terroristernas favoritvapen. Därför är det angeläget att få stopp på stölderna av byggdynamit”, säger sprängmedelsexperten Bo Janzon. 

Så vill justitie­ministern stoppa sprängdåden

Efter Dagens Arbetes granskning: Regeringen vill ändra lagen för att stoppa stölderna av byggdynamit som används i sprängdåden. 

S: ”Kan finnas anledning att se över lagen”

Efter Dagens Arbetes granskning av sprängdåden öppnar Socialdemokraterna upp för en översyn av lagen om hantering av sprängmedel.

”Man undrar ju hur mycket sprängmedel som är i omlopp”

Det som förvånade journalisterna David Lundmark och Johanna Edström mest när de granskade hur mycket sprängmedel som är på drift, är att sprängmedel är så pass billigt – och politikerna inte gjort mer för att täppa till alla luckorna i lagen. 

Sprängkort dras inte in för dömda brottslingar

Personer som dömts för grova brott får inte sitt sprängkort indraget.
Dagens Arbetes granskning visar att de som ansvarar för sprängkorten inte får veta om någon döms för brott.

Företag spränger utan tillstånd

Trots indragna tillstånd kan företag fortsätta spränga. Dagens Arbetes granskning visar hur lätt det är för företag att strunta i myndighetens beslut.