Kajsa svarar på snapchat-signaler
Att Jeff Bernysson har en hund, två minigrisar, tre katter och fyra vaktlar kanske inte är så udda. Men så har han ett dussin papegojor också.
Industriarbetarnas tidning
PROFILEN Ett bra samarbete mellan hund och människa är inte det lättaste. Maria Mildh antar utmaningen genom att ha kul tillsammans. Här berättar hon om …
Ålder: 22 år.
Bor: Flen.
Yrke: Arbetssökande inom industrin.
Utbildningar: Hundsportgymnasium Forshaga Akademi. Gått utbildningen Volvosteget för arbete inom industri.
Fritid: Sitter i Flen Brukshundklubbs styrelse och
håller valpkurser i allmänlydnad.
Hundar: Milou, 7 år, Arina, 6 år, och Daiwa, 1 år.
Priser: Tvåa i inofficiellt KM (klubbmästerskap) i grenen rallylydnad.
”När jag var 15 år var Milou räddningen för mig då jag mådde psykiskt dåligt. Han blev som en stöttning genom livet och jag började känna en större koppling till hundar.
Jack Russel är en ganska självständig hund och efter ett tag ville jag skaffa större och mer samarbetsvilliga hundar att arbeta med. Schäfrar tilltalade mig och det kändes som att det skulle passa bra. Så jag skaffade Arina och Daiwa.”
”För att uppnå ett bra samarbete krävs det att man matchar som hund och ägare och är rätt för varandra. Att lyckas med det kan vara svårt, och tar olika lång tid. Precis som med människor. Alla passar inte ihop. Det gäller att bygga upp en relation.
Om man själv tycker att det är kul, gör ofta hunden också det. Då kan man få till ett bra samarbete. Jag vet precis när mina tre tycker något är riktigt kul. De kan nästan bli lite kaxiga och sträcka på sig lite extra som att ’detta kan jag’.”
”Just nu tränar jag Daiwa mest för inofficiella tävlingar som klubbmästerskap. Men efter en träning i mars anmälde jag oss till vår första officiella tävling i nosework, bruksprov och lydnad.
Ibland är jag lite impulsiv men det ska nog gå bra. Lite nervöst är det men känns ändå helt lugnt. Svåraste utmaningen är lydnad och att uppnå lydnadsperfektion. Huvudsaken är att ha kul tillsammans, vilket vi har.”