Industriarbetarnas tidning

”Milou var räddningen då jag mådde dåligt”

4 juni, 2020

Skrivet av Text och foto: Lina Larsson

PROFILEN Ett bra samarbete mellan hund och människa är inte det lättaste. Maria Mildh antar utmaningen genom att ha kul tillsammans. Här berättar hon om …

Maria Mildh

Ålder: 22 år.
Bor: Flen.
Yrke: Arbets­sökande inom ­industrin.
Utbildningar: Hundsportgymnasium Forshaga Akademi. Gått utbildningen Volvosteget för arbete inom industri.
Fritid: Sitter i Flen Brukshundklubbs styrelse och
håller valpkurser i allmänlydnad.
Hundar: Milou, 7 år, Arina, 6 år, och Daiwa, 1 år.
Priser: Tvåa i inofficiellt KM (klubbmästerskap) i grenen rallylydnad.

Intresset för hundar

”När jag var 15 år var Milou räddningen för mig då jag mådde psykiskt dåligt. Han blev som en stöttning genom livet och jag började känna en större koppling till hundar.
Jack Russel är en ganska självständig hund och efter ett tag ville jag skaffa större och mer samarbets­villiga hundar att arbeta med. Schäfrar tilltalade mig och det kändes som att det skulle passa bra. Så jag skaffade Arina och Daiwa.”

Utmaningen med hund

”För att uppnå ett bra samarbete krävs det att man matchar som hund och ägare och är rätt för varandra. Att lyckas med det kan vara svårt, och tar olika lång tid. Precis som med människor. Alla passar inte ihop. Det gäller att bygga upp en relation.

Om man själv tycker att det är kul, gör ofta hunden också det. Då kan man få till ett bra samarbete. Jag vet precis när mina tre tycker något är riktigt kul. De kan nästan bli lite kaxiga och sträcka på sig lite extra som att ’detta kan jag’.”

Maria med schäfrarna Arina (i bilen) och Daiwa.
Träning med Daiwa

”Just nu tränar jag Daiwa mest för inofficiella tävlingar som klubbmästerskap. Men efter en träning i mars anmälde jag oss till vår första officiella tävling i nosework, bruksprov och lydnad.

Ibland är jag lite impulsiv men det ska nog gå bra. Lite nervöst är det men känns ändå helt lugnt. Svåraste utmaningen är lydnad och att uppnå lydnadsperfektion. Huvudsaken är att ha kul tillsammans, vilket vi har.”

Milou.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.