”Ett ohållbart arbetsliv visar sig vara samhällsfarligt”

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

Eftersom syrrorna ofta förblir namnlösa tänkte jag lyfta fram en av dem, vardagshjältarna, skriver Alexandra Pascalidou.

Lotorps bruk, anlagt år 1635. Här arbetade Gunnar Anderssons far och farfar med att tillverka allt från yxor och spett till kanoner och vevaxlar.

Ordföranden som aldrig hann tillträda

Arbetarhistoria Han var LO-ordföranden som aldrig hann tillträda. Gunnar Andersson skulle bara göra ännu en utlandsresa innan han tog sig an arbetar­rörelsens finaste uppdrag.

Resan blev hans sista.

Foton: Arbetarrörelsens arkiv och boken För rättvisa trygghet och utveckling: Metalls avdelning 97 i Finspång 1903-2003.

Novemberdis. Tusentals söndagslediga stockholmare hukar i de gråkalla dimslöjorna. Alla har de sökt sig ut till Norra begravningsplatsen där de kan se ett sorgetåg sakta förflytta sig från kyrkan upp till Lindhagens kulle. Dämpad musik, Hjalmar Brantings sorgemarsch i d-moll. Gula, blekröda löv virvlar i vinden. Den tredje november 1946 har svensk arbetarrörelse sorg.

Han såg stolt ut, ynglingen i bakre raden, med en hållning nästan lite högburen. Blicken höjd, ena handen i midjan, den andra jäms med det framskjutna bröstet som om han höll upp en nyplockad blomma.

Bilden av ett fotbollslag. En ny tid med fotografi, fotboll och framtidstro. Lotorp 1912, ett litet brukssamhälle i Östergötland. Ett gäng fotbollspojkar vid rälsen, vid järnvägen som dragits dit redan ett halvsekel tidigare så att hästarna lättare skulle kunna dra transportvagnarna med brukets nygjutna kanoner till hamnen i Norrköping.

En grupp yngre män med ett dygns vila från smedja och valsverk. Den högstämde ynglingen är lagets kapten, Gunnar Andersson. Tränad som han är i att leda. 22 år, jobbar 65-timmarsveckor i ånghammarsmedjan. Den lediga tiden ägnar han åt socialdemokratiska ungdomsklubben, åt Metallavdelningen, åt nykterhetslogen Ankarstjerna. Han sköter det lilla biblioteket, leder studiecirklar, spelar trumpet i mässingssextetten Stjernan.

Söndag är fotbollsdag. Gunnar Andersson står längst till vänster. Han är lagkapten i Lotorps bollklubb. Fotbollen erbjuder ett välkommet avbrott i 65-timmarsveckan på bruket.

Säger kroppsställningen något om självtillit? Gunnar Andersson tillhörde den arbetargeneration som växte upp kring sekelskiftet då teknisk utveckling och brist på arbetskraft gav arbetarrörelsen medvind. De var övertygade om att det gamla fåtalsväldet kunde brytas ner. Att alla skulle få rösta. Att arbetarna skulle erkännas rätten att organisera sig på arbetsplatsen. De tog cykeln till hjälp; vid valet 1911 hade Gunnar och de andra i fotbollslaget varje söndag i sex veckor cyklat 12–15 mil för att dela ut valmaterial. Skedevi och Reijmyre skulle erövras för det klasslösa samhället.

Trots att Gunnar Andersson bara hade varit myndig i ett år när lagbilden togs hade han hunnit med tio år på bruket.

Framgångarna var knappast självklara. 1912, när lagbilden tas, var arbetarrörelsen stukad efter storstrejken tre år tidigare, trots sammanhållningen. Lotorparna hade plockat lingon för att understödja strejkande textilarbetare i Norrköping. Men till slut hade fackens blygsamma konfliktkassor tömts på sista kronan, medlemmarna flydde. Ledningen för Metall noterade att förbundet var ”totalt lamslaget”, att ”över hela rörelsen vilar en viss trötthet efter striden och missmodet gör sig märkbart gällande”.

Trots att Gunnar Andersson bara hade varit myndig i ett år när lagbilden togs hade han hunnit med tio år på bruket. Under skolåren gjorde han påhugg i manufaktursmedjan, han följde med far och farfar. Vid tolv års ålder väntade fast anställning. Som smedhalva. Han tog för sig. Som reglerare i ånghammarsmedjan. Vid härden i Lancashiresmedjan. I råskenvalsverket.

Ett sotigt mikrokosmos av heta smälthärdar där kvartsmästare och hjälpbrytare visste sina krävande roller och växte med dem. Genom Gunnars händer löpte det smidda järn som skulle smycka den kungliga Dramatiska teatern i Stockholm.

Vid den här tiden berusas han ofta av tanken på kvinnan i sitt liv, bonddottern Hanna Bodén som han ska gifta sig med året efter lagbilden.

Om ytterligare två år bryter de upp från hembygden. Bruket står inte längre att känna igen. Nya ägaren släcker Lancashiresmedjan, valsverket tystnar.

Flyttlasset gick till Hofors i Gästrikland som fått nytt liv med järnvägen och med Wallenbergs satsningar. Gunnar och Hanna, stannade de upp och lyssnade till Hofors när de anlände? Ljudet från de hydrauliska pressarna, slamret från de tre valsverken. Kände de skalvet från ånghammaren? Röken från landets största masugnspipa?

Trumpeten från mässings­sextetten Stjernan i Lotorp hängde med länge.

En söndagseftermiddag i juli 1915 gick den nyinflyttade Gunnar Andersson iväg till ”paviljongen”, Hofors nybyggda Folkets hus, för sitt första möte i Metalls avdelning 141. Han fick höra Dahlström från trådvalsverket agitera för dyrtidstillägg, lönen räcker ju inte när priserna rusar! Och Ahlin: hur ska vi få upp lönerna efter kriget om inte ”organisationen är stark och kampduglig”.

Andersson gillade vad han hörde. Inlevelsen, hettan, ivern. Mötet beslutade att säga upp avtalet med arbetsgivaren ”så fort det anses lämpligt”. Sedan hälsades ”vår nyinflyttade kamrat Gunnar Andersson välkommen”.

Varför fick Andersson en egen punkt på dagordningen? Vanligtvis nämndes nya medlemmar pliktskyldigt i mötesprotokollet. Men vad är det med den nye som väckte sådan uppmärksamhet?

Hade ryktet om hans färdigheter att göra med det som hänt några år tidigare då Metalls ledning i Stockholm assisterat Lotorparna? Bland alla hetlevrade ynglingar fanns nämligen en nittonåring som utmärkte sig med sitt lugn, sin vältalighet och framför allt: Han var påläst och resonerade sansat om ören och ton på ett sätt som lämnade brukspatronen både svarslös och medgörlig.

Nu stod han där några år senare i Hofors. Tackade för välkomnandet och uttryckte sin ”önskan och vilja att så mycket som min förmåga och krafter det medgiva delta i och verka för vår förening och våra idéer”.

Detta Hofors, så annorlunda mot Lotorp. Större, modernare, mer folk. Politiken. Visserligen hade han och ungdomsklubben hemma i Lotorp lagt sig åt vänster. Men här kokade arbetarrörelsen av rastlös radikalism. Ansamlingen av nyinflyttade unga arbetare, uppryckta med rötterna, odlade en politisk otålighet av rödaste sort.

När Gunnar Andersson tar plats i avdelningsstyrelsen 1916 rör sig Sverige mot en social explosion: skenande priser, livsmedelsbrist, hungerdemonstrationer, oro på regementena där soldater känner större samhörighet med strejkande arbetare än med överklassbefäl. När det socialdemokratiska partiet splittras försvinner den gamla arbetarkommunen från Hofors. I riksdagsvalet 1917 fick parti­vänstern 61 procent av Hoforsbornas röster, socialdemokraterna 10. Gunnar Andersson följer med vänstern. Precis som hela Metalledningen i Hofors gör.

Gunnar Andersson håller en låg profil i diskussionerna, av protokollen att döma. Som avdelningens kassör har han att stå i. Medlemsskaran växer. Ena dagen skickar han tio kronor till agitatorn Kata Dalströms 60-årsdag. En annan dag attesterar han räkningen från musikföreningen Apell som spelat vid Metallavdelningens julotta.

Metall hade i Hofors vuxit till en samhällskraft. Men uppdraget var begränsat. Dit fackets mandat sträckte sig, där fick politiken ta vid. Gunnar Andersson ville ju förändra samhället. I kommunalpolitiken företrädde han först vänstern. Men när kommunisterna underkastade sig den sovjetiska ledningen backade Gunnar Andersson ur och återvände snart till socialdemokratin.

Han ansvarade han för järnbruken och visste vilke­n makt brukspatronerna besatt.

På väg in mot Finspång. ”Giv oss rösträtt” står det på första banderollen när Lotorparna tågar fram längs Butbrovägen på första maj. Sammanhållningen var stark. Inte ens den förödande storstrejken 1909 hade påverkat metallavdelningen.

En fredagseftermiddag depressionsåret 1932 samlas allvarsamma herrar på Metalls förbundskontor i Stockholm efter en omtumlande septembervecka. Avtalen hade förlängts; var tredje medlem gick arbetslös.

Framför allt var detta avskedsstunden för förbundsordföranden Fritjof Ekman. Stelt och formellt, men inte utan stolthet sa han: ”På anmodan av Per Albin Hansson har undertecknad inträtt i den nybildade socialdemokratiska regeringen”. Ekman hade, med Dagens Nyheters ord, lett ”det mäktiga, men svårskötta Metall” genom stormiga år. Nu skulle efterträdaren utses.

Det naturliga valet hade varit andre ordföranden Oscar Westerlund. Till pressen hade han själv antytt att han skulle ta över. Men Westerlund, järnbruksarbetaren från Borlänge, var kontroversiell. Kommunist under sina tio år i Metalls ledning. Även inom kommunisternas led var han omstridd. Först hade han brutit med de Moskvatrogna och följt med den majoritet som bildat ett nytt parti. Även här ifrågasattes han sedan han gett efter för arbetsgivarnas krav om lönesänkningar i avtalsrörelsen 1931. Då uteslöts han ur den revolutionära gemenskapen. Men inom Metall kunde han ändå räkna med ett omfattande stöd.

Det föll på förbundsstyrelsens lott att utse efterträdaren när avdelningarna hade sagt sitt. 92 avdelningar nominerade Oscar Westerlund. 25 avdelningar ville ha Gunnar Andersson.

Gunnar Andersson hade flyttat från Hofors sex år tidigare. Med Hanna och de tre barnen bodde han nu i en lägenhet på Rörstrandsgatan i centrala Stockholm. På förbundskontoret ansvarade han för järnbruken. Han visste vilken makt brukspatronerna besatt. Han kunde dra sig till minnes hur inkomsten halverades när arbetstiden krympte till två veckor i månaden. Om han ville, kunde han berätta hur disponenten i Hofors just i det avtalslösa tillståndet vintern 1920 slutat leverera ved till arbetarfamiljerna. Tillgången på ved reglerades i det lokala avtalet och nu var ju det uppsagt, resonerade disponenten. Den vintern blev kall i Hofors.

Åren hade lärt honom mobiliseringens betydelse. Att många går samman, att diskussionerna hålls levande, att arbeta politiskt men samtidigt också vara närvarande under medlemmarnas fria tid med utflykter, föreläsningar, teatersällskap, mässingsorkestrar, julottor, fester. Han hade lärt sig vikten av att vara bildad, påläst och framför allt skapa ett förtroende hos motparten. Att kunna komma överens och lita på varandra, motsättningarna till trots.

Kanske var det därför som förbundsstyrelsen föredrog honom framför avdelningarnas favorit, Osca­r Westerlund. Majoriteten var knapp: 13–11 i Gunnar Anderssons favör.

Bara en resa till, sedan skulle han ta över som LO-ordförande, det finaste uppdraget. Hans egen färd, från trångboddheten i Lotorp, över åren som smältsmed, valsverksarbetare och glödgare hade lett honom till makt och inflytande. 1936 hade han lämnat Metall då han utsågs till LO:s andre ordförande. Hans yviga kalufs syns på bilderna från det epokgörande ögonblicket då Saltsjöbadsavtalet undertecknas.

Resorna hade blivit många, även till utlandet. I Hofors hade han på egen hand börjat lära sig engelska på kvällarna. Han ville ut i världen. Han kom att kallas ”LO:s utrikesminister” och utsågs till vicepresident i Internationella arbetsorganisationen ILO.
Mitt under andra världskriget reser han, mot utrikesministerns och statsministerns inrådan, till England på fackligt uppdrag. Ett litet propellerplan från Bromma. En sele till fallskärmen, utifall. Syrgasmasker för den höga höjden. Ett krigshärjat London, Manchester, stålverken i Sheffield. Bland ruinerna en industri omställd för krig, tusentals kvinnor i produktionen. Han häpnar.

Han är inte hemma så ofta. När familjen är samlad går de ofta på fotboll, på Råsunda. Han läser. Tjocka romaner. Spelar kort, lägger patiens. Trumpeten från mässingssextetten Stjernan i Lotorp tas fram då och då.

Bara en resa till, till Kanada. Kongress, hotell, sedan hem igen. Gunnar Andersson är bara 56 år, livet har så mycket mer att ge.

En lunginflammation ville annat.

Hans kropp återvänder till Sverige kort efter att statsminister Per Albin Hansson har begravts. Arbetarrörelsen stod inför ännu ett smärtsamt avsked. Hoforsavdelningens florbehängda avdelningsfana bakom katafalken med urnan. Grieg. Bergspredikan. Griftetalet, ”han var som en sång, som en ton ur björkhagarna kring bruksbacken där han växte upp.” Härlig är jorden.

Ute väntade novemberdiset.

I oktober 1946 avlider Gunnar Andersson, nyvald som LO:s ordförande.

 

Svenska modellen föds. Gunnar Andersson, tvåa från vänster i nedre raden, är med och skriver historia när Saltsjöbadsavtalet förhandlas fram 1938. Då är han LO:s andre ordförande. Vid sin högra sida har han Sigfrid Edström, Asea-chefen som är arbetsgivarnas främsta företrädare och kallas för ”direktörernas direktör”. Foto: TT Nyhetsbyrån

 

De har lett LO genom åren

Fredrik Sterky 1898–1900
Tillhörde inget förbund. Social­demokratisk redaktör.

Herman Lindqvist 1900–1920
Kom från Trä­arbetareförbundet.

Arvid Thorberg 1920–1930
Träarbetare­förbundet.

Edvard Johansson 1930–1936
Sko- och läderindustriarbetare­förbundet.

Albert Forslund 1936,
blev kommunikations­minister samma år.
Järnvägsmanna­förbundet.

August Lindberg 1936–1947
Sågverksindustri­arbetareförbundet.

Gunnar Andersson 1946.
Metallindustri­arbetareförbundet.

Axel Strand 1947–1956
Träindustriarbetareförbundet.

Arne Geijer 1956–1973
Metallindustri­arbetareförbundet.

Gunnar Nilsson 1973–1983
Träindustri­arbetareförbundet.

Stig Malm 1983–1993
Metallindustri­arbetareförbundet.

Bertil Jonsson 1993–2000
Träindustri­arbetareförbundet.

Wanja Lundby-Wedin 2000–2012
Kommunal.

Karl-Petter Thorwaldsson 2012–2020
IF Metall.

 

15 juni

utses en ny ordförande på LO:s digitala kongress. Valberedningen har föreslagit Handels ordförande Susanna Gideonsson till posten.

Foton: Arbetarrörelsens arkiv och boken För rättvisa trygghet och utveckling: Metalls avdelning 97 i Finspång 1903-2003.

Läs mer: DA Historia


hg@da.se

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Han fixade 13 miljoner till arbetskamraterna

PENSIONStålbolaget Ovako missade pensionsinbetalningar under flera år. Efter försäkringsexperten ”Lärs” detektivarbete sattes 13 miljoner kronor in på de anställdas pensionskonton.

Detta gäller vid korttidsarbete

SVAR PÅ LÄSARNAS FRÅGORVad gäller vid utbildning, får man jobba mer än vad avtalet säger och hur snabbt kan korttidsarbetet blåsas av? DA har fått många frågor från er läsare – här är svaren.

Gasolyckan på Aspa bruk

Han räddade sin arbetskamrat undan gasen

Thomas Sedig satt i kontrollrummet när larmen gick. I höga halter dödar svavelväte direkt. ”Men ligger någon där, då tvekar man inte. Då gör man allt för att rädda människans liv.”

1

”Vi måste samarbeta bättre”

RÄDDNINGSPLAN Aspa bruk vill knyta räddningstjänsten närmare, och utbilda anställda som kan lotsa dem inne på bruket om en olycka inträffar igen.

Textilia

Tvingades betala 10 000 för visstidskontrakt

En mellanchef på tvätteriet Textilia tvingade Fardin att betala 10 000 kronor för ett halvårskontrakt. När utpressaren sedan ville ha mer pengar gick Fardin till företagsledningen. Då blev han av med jobbet.

2

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.

2

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

DEBATTTrots att korttidsarbete används i stor omfattning sker nästan inga kompetensutvecklande insatser. Vi parter är överens om att det är viktigt – nu måste vi också se till att det blir verklighet, skriver avtalssekreterarna för Pappers, GS och IF Metall tillsammans med Industriarbetsgivarna.

1

”Jag vill att det ska gå fortare”

CoronasmittanCovid-drabbade Fredrik, som DA tidigare har berättat om, är nu ute från sjukhuset. Han blir starkare för var dag, men det är lång tid kvar innan han är återställd.

”Sjukförsäkringen måste bli tryggare – nu!”

KRÖNIKAAlltför ofta möter jag medlemmar i IF Metall som är för sjuka för att kunna jobba. Ändå anser Försäkringskassan att de är för friska för att få sjukpenning. Så kan vi inte ha det, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

4

Arbetsrätten

Så här vill utredaren ändra las

På måndagen presenterades utredningen i riksdagen. Parterna har redan tidigare uttalat sitt missnöje. Nu säger också arbetsmarknadsminister Eva Nordmark att hon inte är nöjd – och hoppas att fack och arbetsgivare kan hitta en bättre lösning.

4

”Småföretagen kan inte vänta till 2022”

DEBATTFör att få fart på svensk ekonomi efter coronakrisen måste småföretagens kostnader för att säga upp personal minska redan före 2022, skriver Lise-Lotte Argulander, arbetsrättsexpert på Företagarna.

2

”Skamligt L och C – förslaget är allt annat än liberalt”

DEBATTAtt ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.

Så kan las ändras – detta säger parterna

Nästa måndag presenterar regeringens utredare sina förslag på hur las kan förändras. SVT har tagit del av dem redan nu – och varken fack eller arbetsgivare är nöjda

2

Kerstin får gå när jobben ska räddas

Nästa vecka kommer utredningens förslag på hur las ska ändras. Det finns en oro för att de fasta jobben ska bli mindre trygga. Men i coronakrisens spår är det som vanligt. De med osäkra anställningar blir av med jobbet först.

Kan krisen bli ett lyft för facket?

CoronaeffektenI flera år har fackförbunden brottats med sjunkande organisationsgrad. Så kom en annan kris. Nu rapporterar flera förbund om medlemmar som strömmar till.

Så fungerar de nya reglerna

DA guidarUnder coronakrisen har regeringen både lättat på reglerna för att få ersättning och höjt beloppen för den som uppfyller villkoren från a-kassan. Följ DA:s guide för att ta reda på vilken ersättning du har rätt till.

Joachim Dagerud på Mälarplast. Foto: Lina Larsson

"Jag trivs just här"

ÖGONBLICKETKlockan är 16.08 på Mälarplast AB i Eskilstuna.

Illustration: Josephine Skapare

Får chefen neka min semester?

Fråga om jobbet | LedighetHar arbetsgivaren skyldighet att ge en orsak till varför en semesteransökan avslås, eller räcker det att bara säga nej?

Krisstöd

”Klokt och moget av Volvo”

AB Volvo drar tillbaka aktieutdelningen. Ett moget och klokt beslut av ägarna, tycker facket.

7

SKF-facket befarar varsel

SKF delar hellre ut pengar till aktieägarna än att söka statligt stöd till permitteringar. Nu väntar varsel om uppsägningar, befarar facket.

2

Stora aktieutdelningar ger indraget krisstöd

Inget statligt krisstöd till företag som gör stora aktieutdelningar. Det beskedet från Tillväxtverkets generaldirektör Gunilla Nordlöf kom på torsdagen.

1

Regionala skyddsombud

”Skyddsombud behövs i kris”

KRÖNIKADet är minst sagt upp­rörande att de, mitt under pågående coronakris, meddelar att de tänker rösta nej till förslaget att låta de regionala skydds­ombuden komma in på fler arbetsplatser, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

1

”Jag har fått lära mig att ha tålamod”

Martin Gunnarsson är smålänningen som vill pröva nya sätt att värva medlemmar till IF Metall, och som med åren lärt sig att lugna ner sig lite.

”Bra Karl-Petter, men ta ett steg till”

DebattJag saknar fortfarande en tydlighet från LO:s styrelse om turordningsreglerna i las, skriver Jan-Olov Carlsson, IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar Umeå.

Nödår, strejker, slit – och äventyr

ArbetarhistoriaHur var det att vara arbetare för hundra år sedan? Med usel lön, eländiga villkor och en polis som sköt skarpt. DA:s Pontus Ohlin hittar ett gammal­t brev och söker svar.

1

Efter coronan

Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall. Foto: Ylva Bergman

”Staten bör ta en del av kostnaden för kompetens­utveckling”

DEBATTStaten bör kunna subventionera kompetenshöjande insatser i samband med korttidsarbete, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Passa på att utbilda de anställda”

Korttidspermitterade bör få utbildning. Bättre det än att folk går hemma och bygger altaner, säger förre Metallordföranden Göran Johnsson.

Gravid? Risk att du förlorar pengar

Väntar du barn och har ett riskfyllt jobb? Då kan du bli förbjuden att jobba – och förlora inkomst. Det hände Sandra Ekholm i Oxelösund.

Coronakrisen

”Det får inte bli en falsk trygghet”

Världsdagen för arbetsmiljöVad händer om du jobbar på ett USA-ägt företag som kräver munskydd för alla, åtta timmar om dagen? I Kristianstad fick skyddsombudet Susanne Alekova handskas med det.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.