Industriarbetarnas tidning

”De kan leva upp till 90 år”

8 oktober, 2020

Profilen Kärleken till djur har följt Robert Lustig genom hela livet. Nu har han tio fåglar och tre katter – och drömmer om flera djur. Här berättar han om …

Blågula aran Happy är ungefär 15 år och den mest intelligenta av Roberts fåglar. Den gröna amazonpapegojan heter Milou. Foto: Lina Larsson.

Hur allting började

”När jag var tre år hade vi en liten undulat. Pappa hade ett stort fågelintresse och tyckte om naturen väldigt mycket. Det är nog det som fått mig att gilla exotiska djur. Fåglar, ormar och krokodiler, vilket för övrigt är mitt favoritdjur men det är svårt att ha hemma. Jag har alltid velat ha djur.

Att skaffa första fågeln tog lång tid eftersom man måste veta vad det innebär. De kan leva upp till 90 år.”

Ett trasigt tangentbord

”Jag och Milou satt vid datorn och tittade på andra amazonpapegojor. Jag sökte på Youtube och fick upp ett klipp. Hon försökte leta bakom datorn för att hitta fågeln på videon.

Jag gick iväg en snabbis och när jag kom tillbaka ­ möttes jag av ett sönder­nopprat tangentbord som hon hade lekt med och slängt omkring. Det svåra var att få ihop alla tangenter på rätt plats sen.

Haha, så det kan hända lite vad som helst. De har ofta väldigt starka personligheter.”

Om livet med papegojor

”De är väldigt tillgivna och keliga djur när man känner dem. De har också stor intelligens, vilket är fascinerande.

Men det kan också vara det svåraste. I och med att de är så smarta får man lätt dåligt samvete när man lämnar dem. Det är lite därför jag byggt ett uthus där de kan ha sällskap av varandra, så blir det mindre jobbigt att lämna dem på kvällen.
Planen är att jag ska bygga uteburar också så de kan välja på att vara ute eller inne.”

Fåglarna bor i fågelhuset som Robert byggt.

Robert Lustig

Ålder: 50 år.
Bor: Lidköping.
Yrke: Tillverkar plastartiklar på Berry Superfos AB.
Djur: En guldfasan, en blågul ara, två dubbelgul­huvade amazon­papegojor, en blåpannad amazonpapegoja, en undulat, tre nymfkakaduor, en dvärgpapegoja och tre katter. Vill skaffa getter, alpackor och hund men har inte tiden för tillfället.
Fåglarna: Förstår vad man säger, snappar upp ord och härmar. Kan sjunga ”fri som en fågel”. Kan vara svartsjuka och keliga.

Berättat för Lina Larsson

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Milou var räddningen då jag mådde dåligt”

”Milou var räddningen då jag mådde dåligt”

Ett bra samarbete mellan hund och människa är inte det lättaste. Maria Mildh antar utmaningen genom att ha kul tillsammans.

Far och son tog svart bälte ihop

Far och son tog svart bälte ihop

Pappersarbetaren Stefan Ekdahl och hans pappa Rolf har tagit svart bälte i karate tillsammans.

Benjamin blir en diva på scenen

Benjamin blir en diva på scenen

Traktorfantasten och dragqueen-artisten Benjamin Bryntesson brukar säga att han är en helt vanlig kille i Bengtsfors.

Livets gång syns bara från sidan

Livets gång syns bara från sidan

Det är hjärtat som visar oss vägen. Och hundar, skriver Carl-Einar Häckner.

Kenneth vill leva på sin bisyssla

Kenneth vill leva på sin bisyssla

Bin är Kenneth Ungers passion. Men med ett stick kan det sluta riktigt illa. Därför är medicinen alltid med i fickan när honungen ska skördas.

”Lediga veckor kan jag vara  med bandet”

”Lediga veckor kan jag vara med bandet”

Är det roligt att spela gitarr? Det ville Eki Kumpulainen ta reda på i sina tonår i Skutskär. Svaret ledde honom upp på scen och ut i världen med bandet Demonical.

”När jag spelar finns bara här och nu”

”När jag spelar finns bara här och nu”

Flöjten och orkestern tar Maina Bejefalk till platser och tillfällen som hon annars inte skulle få uppleva – som kronprinsessans bröllop.

”Jag gillar det kluriga, att lösa saker”

”Jag gillar det kluriga, att lösa saker”

Natur och industri får inspirera när Bea Olsson skapar. Drivved från Klarälven blir lyktor, lampor och möbler.

Tommy kör som en borstbindare

Tommy kör som en borstbindare

Skogsarbetaren Tommy Halvardsson är på fritiden en av landets få borstbindare. Han berättar vad som krävs för att göra en ­borste. Och hur han hamnade här.

Nu tändas tusen juleljus för barnen

Nu tändas tusen juleljus för barnen

I över trettiofem år har svetsaren Tommy Wallentin klätt villan utanför Stockholm med tiotusentals juleljus. Nu gör han det för sista gången.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.