Arbetarna räddar Sverige ur krisen
Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.
Industriarbetarnas tidning
12 oktober, 2020 - 07:00
Skrivet av Marcus Derland
Avtal 2020 Fabriken går för högtryck. När andra införde korttidsarbete startade Skandinaviska byggelement i Katrineholm ett helgskift. Här förväntar sig folk löneökningar. Trots coronakris.
Det är vi fackliga som får hantera en del av besvikelsen.
Urban ”Ubbe” Lundin, klubbordförande.
På Skandinaviska byggelement i Katrineholm produceras väggar och golv för nya flerfamiljshus. I stället för att bygga formar och gjuta ute på byggarbetsplatserna så görs de på fabriken. Branschen går för högtryck. När coronapandemin slog till gick företaget upp till extra helgskift och orderingången bara fortsätter. En bit in på nästa år vet man att produktionen kommer att gå för fullt.
När viruset drabbade Sverige beslutade fack och arbetsgivare att skjuta upp avtalsförhandlingarna till i höst. Parterna sitter som bäst och förhandlar om löneökningar och andra villkor. Svenskt Näringsliv har flaggat för att företagen inte klarar av några löneökningar, medan facken står kvar med sitt krav på 3 procent.
Urban ”Ubbe” Lundin jobbar med underhåll på fabriken och är IF Metall-klubbens ordförande. Han menar att lönen är den viktigaste avtalsfrågan för medlemmarna.
– Många räknar kronor och ören, säger han.
Det senaste halvåret har varit slitsamt. För att klara den höga produktionstakten har det ofta blivit övertid på helgerna.
Ubbe Lundin hoppas att det också blir retroaktiva löneökningar för att slippa knorr från de dryga 80 arbetskamraterna.
– Det är vi fackliga som får hantera en del av besvikelsen.
Anders Lilja har jobbat med att tillverka betongelement i tio år. Han var en av dem som nappade när företaget införde helgskift i våras. Det innebar tolvtimmarsdagar på lördagar och söndagar och ledigt i veckorna. Efter semestern togs skiftet bort, något som han saknar. Anders Lilja menar att löneökningar är ett måste nu när branschen och företaget ändå gått bra.
– Det är vårt slit som gör att det går bra, säger han.
Ubbe Lundin nickar instämmande. Han vet vad jobbarkompisarna förväntar sig, även om många har förståelse för att övriga branscher haft det tungt under coronapandemin.
Shpetim Salihi är nyanställd platschef på Katrineholmsfabriken. Han har siktet inställt på att öka produktionen från 12 000 kvadratmeter gjutna produkter i veckan till 13 000, genom att alla jobbar smartare – inte hårdare.
Er bransch går bra och du vill öka produktionen. Hur tror du personalen reagerar om det inte blir några eller väldigt låga löneökningar?
– Vi får förhålla oss till de avtal som tecknas. Men jag tror folk har en förståelse för hur corona påverkat samhället, även om vi klarat oss bra.
Kan det bli tal om lokala löneökningar?
– Jag vet inte vad vi har för möjligheter. Det kan jag inte svara på nu.
Er bransch har inte påverkats alls av krisen, varför?
– Främsta förklaringen är att det behövs bostäder. Vi har faktiskt anställt en del här och på andra fabriker, säger Shpetim Salihi.
… går de nuvarande kollektivavtalen ut. Egentligen gick många ut den sista mars, men eftersom coronakrisen gjorde det ekonomiska läget mycket svårbedömt i våras, valde fack och arbetsgivare att förlänga avtalen.
Förhandlingarna återupptogs den 1 oktober. Facken står kvar vid sitt lönekrav på 3 procent från den 1 april. Arbetsgivarna menar å sin sida att utrymmet för löneökningar är mycket begränsat.