Industriarbetarnas tidning

Förbannade medberoende

30 november, 2020

Skrivet av

DILEMMAT Sorg, kaos och skuldkänslor – för Daniel Sundström förändrades livet när hans lillebror dog av en överdos. Skrivandet och jobbet hjälpte honom tillbaka.

Daniel Sundström

Ålder: 36
Bor: Lägenhet i Luleå
Jobbar: Abelko, ett företag i elektronikbranschen
Familj: Mamma, pappa och tre bröder, varav två är i livet.

Det finns en dag som Daniel Sundström aldrig glömmer, en scen som fortfarande spelas i hans inre.

Daniel går på en gata i centrala Luleå. Han upptäcker att hans lillebror Magnus går några meter framför honom. Magnus ser sliten ut, och Daniel känner genast igen honom på sättet att gå. Magnus går och sätter sig på en bänk. Daniel tvekar. Så svänger han in på en tvärgata.

Vid det laget hade Daniel och hans föräldrar länge levt i ständig oro för Magnus. De visste att han missbrukade narkotika och jobbade hårt för att han skulle få hjälp. De gjorde orosanmälningar till socialen, men hjälpen kom inte, eller kom för sent. Magnus tog sig ur missbruket, föll ned igen.

– Man väntade vid telefon, kunde inte resa bort. Vi försökte allting.

Väl inne på den där tvärgatan i Luleå stannade Daniel upp.

– Jag tänkte, jag måste ju säga hej, det är ju min bror.

Han vände. När han kom tillbaka var bänken tom.

Två veckor senare kom det ofattbara beskedet – Magnus hade dött av en överdos.

– Det var sista gången jag såg honom.

För Daniel följde en kaotisk tid av sorg, och av skuldkänslor.

– Varför gick jag inte fram? Det där smärtar mig ganska mycket. Det kommer jag att få leva med.

Kanske var det rädslan att bli besviken som fick honom att inte gå fram, tänker han i efterhand. Rädslan när narkotika var inblandat. Han vet ju egentligen att han inte hade kunnat ändra förloppet – det är sällan anhöriga kan det.

– Ändå finns det någon liten del i mig som säger att jag kanske hade kunnat påverka på ett sätt som gjort att han levt.

Vi människor är bra på att lägga skuld på oss själva, säger han.

Den första tiden efter Magnus död minns Daniel inte mycket av. Dagarna flöt ihop, han vet inte vad som hände när. Han önskar att han hade fått hjälp på något sätt, fått prata med någon i liknande situation.

– Det kanske finns hjälp om man tjatar, men det är inte lätt när man är i den situationen.

För att ändå minnas något skrev han ner tankarna som snurrade. Det blev ett sätt att bearbeta kaoset och skuldkänslorna.

Sex år har gått sedan dagen då Magnus dog. Orden Daniel skrev då har blivit till en bok, Förbannade (med)beroende. Med boken ville han att folk skulle förstå vad som verkligen hänt, inte lyssna på rykten.

– Många trodde att han hade tagit livet av sig, men så var det inte.

Han ville också ge stöd till människor i en liknande situation, det stöd som han själv saknade. Efteråt har människor kontaktat honom, tackat och sagt att de känner igen sig, att de också har erfarenhet av missbruk i sin närhet.

– Jag är glad att man på nåt sätt kan hjälpa till. Boken visar att ingen är ensam.

Att prata om att man mår dåligt är inte alltid är lätt. Daniel märkte hur bekanta bytte sida på gatan när de mötte honom strax efter att Magnus hade dött. Inte av illvilja, tror Daniel, utan för att de inte visste vad de skulle säga. Och på SSAB där han jobbade var känslor inget som män pratade om.

– Det är som om just män inte får må dåligt, inte kan må dåligt. Det är som om vi lever hundra år tillbaka i tiden.

Samtidigt kan han förstå att folk har svårt att prata – de vet ju inte heller hur de ska hantera situationen.

Han säger att han ser det på gatan i Luleå, narkotika som säljs öppet. Men hans egen blick på missbrukare har ändrats i grunden. När han ser någon som är påverkad tänker han alltid att det ligger något annat bakom. Psykisk ohälsa, ensamhet.

– Det är så lätt att hamna snett. Ingen vill ju vara missbrukare.

Han reagerade starkt när han läste en krönika i Expressen där skidåkaren Petter Northug kallades ”idiotisk knarkare” efter att ha blivit påkommen med att missbruka kokain.

– Det är inte rätt att säga så. Det är ju en sjukdom. Sen har man ett eget ansvar, visst. Innan det hände Magnus hade jag nog också tänkt som krönikören i Expressen.

Daniels råd till den som är medberoende

Om du märker att något är fel, sök hjälp direkt. Tidiga insatser är viktiga.

Var inte för naiv. Om någon som missbrukat säger att de mår bra, försök se igenom det. Det missade jag.

Livet går vidare, trots allt.

I dag har Daniel nytt jobb i elektronikbranschen. Företaget där han jobbar, Albeko, försöker verkligen ha koll på hur de anställda mår, och får honom att känna sig uppskattad.

– Det har jag inte varit med om tidigare, det har hjälpt mig.

Och han är mycket starkare, har bearbetat sorgen och skuldkänslorna. Mycket på egen hand men han har också pratat mycket med vänner och sin mamma.

– I dag mår jag jättebra, men nog finns det dagar när jag tycker att livet är orättvist. Inte bara mot mig, jag tänker på mina föräldrar. Ingen förälder ska behöva begrava sitt barn.

Men, säger han, på något konstigt sätt går livet vidare trots allt.

– Och jag har lärt mig något på det där. Om man går och funderar på hur någon i ens närhet mår så frågar man in stället för att undvika det.

HÄR FINNS HJÄLP

Som anhörig kan man i första hand vända sig till kommunen för att bli slussad vidare. Ersta Vändpunkten finns i Stockholms län. På sajten drugsmart.se finns en lista vart unga kan vända sig.

Ställ frågor till DA:s experter!
Det kan handla om arbetsrätt, privatekonomi, försäkringar, hälsa eller psykologi.

Lennart Stéen svarar på frågor om försäkringar, juristen Henric Ask svarar på frågor om arbetsrätt, läkaren Ulf Nordlund svarar på frågor om hälsa, ekonomen Annika Creutzer svarar på frågor om privatekonomi och psykologen Jonas Mosskin svarar på frågor om psykologi.

Du kanske också vill läsa…

Viktigt att förstå hur missbruk fungerar

Viktigt att förstå hur missbruk fungerar

Det är viktigt för anhöriga att förstå hur lite man kan påverka sjukdomen – och att man har rätt att må bra själv.

Ångesten tog över Tommys liv

Ångesten tog över Tommys liv

Människor är olika, och det är bra, har Volvoarbetaren Tommy Jeansson alltid tyckt. Ändå tvekade han att berätta varför han hela livet känt sig annorlunda.

Maries son dog av en överdos

Maries son dog av en överdos

Marie hade förberett sig på det värsta. Men när sonen Pontus varit drogfri i flera veckor började hon hoppas.

Efter överdosen – här möts Viktor och Marie

Efter överdosen – här möts Viktor och Marie

Marie förlorade sin son Pontus i en drogöverdos för snart två år sedan. Viktor, hans kompis, tog också en överdos vid samma tid, men överlevde. DA var med när de möttes igen, ett och ett halvt år efter Pontus begravning.

”Spelandet blev min snuttefilt”

”Spelandet blev min snuttefilt”

134 000 svenskar beräknas vara problems­pelare, Anders var en av dem: ”Många tror inte att spel kan leda till ett beroende, men det är som med alkohol – samma mekanismer i hjärnan sätts i gång.” DA ger tips för dig i riskzonen och om hur du kan hjälpa en drabbad kollega.

 ”Tjata inte om afterwork!”

 ”Tjata inte om afterwork!”

Äntligen helg och hela arbetslaget ska ut och ”ta en öl” efter jobbet. Blir du pressad att dricka mer än du själv vill?
Eller är du en av dem som tjatar?

”Arbets­platserna bör ha grundläggande kunskap”

”Arbets­platserna bör ha grundläggande kunskap”

Arbetsplatserna bör ha grundläggande kunskap om problem, säger Marie Risbeck, chef för Folkhälsomyndighetens enhet för alkoholprevention.

När drickandet går för långt

När drickandet går för långt

En arbetsgivare ska både ställa upp och ställa krav när alkoholen tar för stor plats. På V-Tab i Göteborg har det förebyggande arbetet räddat ett tiotal medarbetare från att supa bort sina jobb.

När olyckan dröjer sig kvar

När olyckan dröjer sig kvar

Saad Fares lurade döden på jobbet – men han fick ärr i själen, fick utbrott och hade svårt att sova. Doktorn sade post-traumatiskt stress (PTSD), men inte försäkringsbolaget. DA:s experter berättar vad PTSD är och hur man kan bota den.

Vilka krav ska man ställa på den som inte orkar leva?

Vilka krav ska man ställa på den som inte orkar leva?

”Vi tog inte ansvar för Aref eller Ali, utan de dog, Morgan Johansson”, skriver Elisabet Rundqvist.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.