De fixade tändstickorna

Arkivbilden Tändstickor hade alla på den här tiden. Och på Vänersborgs Tändsticksfabrik visste arbetarna hur stora stockar asp skulle göras om till små små stickor.

Keps skulle man ha, annars ansågs man oklädd. Helst mustasch också. Men framför allt skulle arbetarna vid Vänersborgs Tändsticksfabrik förstås ha yrkeskunnighet, veta hur man gör för att förvandla stora stockar asp till små små stickor med tändsats i ena ändorna.

Kanske hade de fru och barn som också arbetade på fabriken. Kvinnor och barn som arbetade lika många timmar som männen, men till mycket lägre lön naturligtvis. Ty så löd avtalen 1914, när orättvisor och fattigdom ännu var långt mer regel än undantag.

Men tändstickor hade alla. Rik som fattig. För det här var ju på den tiden då man inte bara kunde trycka på en knapp för att få lite ljus och värme i hemmen. Spisen, fotogenlampan, kaminen, juleljusen, kvällspipan – allt krävde sin lilla tändsticka.

Ja, stickan var efterfrågad och därför är det inte så konstigt att det fanns 18 tändsticksfabriker i landet, däribland här i Vänersborg med sina 600 anställda när de var som flest. Och den som tjänade mest på saken var den kända industrimannen Ivar Kreuger – även kallad ”Tändstickskungen”. Tills allting kraschade för honom.

1,6 miljoner

… så många tändsticksaskar tillverkades vid Vänersborgsfabriken en rekorddag 1929. Tre år senare, i augusti 1932, lades fabriken ner i efterverkningarna av Kreugerkraschen. Då hade fabriken funnits i 84 år.

1914

… var också året när första världskriget bröt ut och en annan svensk industriledare, Enoch Thulin, startade en flygplansfabrik i Landskrona.

Etiketterna

… på askarna var en viktig del i marknadsföringen. Askarna tillverkades av maskiner, som kvinnor hade i uppgift att passa. Även ifyllningen av stickor sköttes av maskiner, men om något gick sönder fick kvinnor och barn göra jobbet för hand.

Pontus Ohlin