Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vad händer med humorn nu?

11 januari, 2021

Skrivet av

Krönika Carl Einar-Häckner om att ligga på soffan och vänta på bättre tider – tider utan en pandemi.

Nu är jag vilsen, värdelös och permitterad. Känner mig som en liten grå mus. Som många andra i Sverige undrar jag vad som ska hända.

Ligger på soffan och zappar slött mellan 16 kanaler. Det är så stilla i mitt vardagsrum. Ser mina saker uppifrån när jag svävar omkring
i lägenheten och funderar på om jag inte ska städa.

Fick ställa in några föreställningar för coronan kom tillbaka i en andra fet våg.

Vill inte döda publiken.

Nu blir det vänta, soffa, zappa, spela gitarr, skriva dikter och hitta på måleriska punchlines och titta på ”guitartutorials” på Youtube.

Saknar Sven Wollter. En del av Sverige. En kämpe och en stor skådespelare. Han stod för något. Såg honom på Angereds torg på 70-talet, där han sålde den kommunistiska tidningen Proletären. Sedan på tv:n i Raskens.

Han gjorde skillnad. Han var med i KPML(r). Jag lade märke till honom fast jag inte ens var tio år. Vi träffades några gånger i livet. Han kom och såg varitén när vi gästspelade på Orionteatern i Stockholm. Det kändes bra efteråt när vi fick beröm.

Första gången jag pratade med honom var när jag var med i filmen
Änglagård. Jag hade en replik. Detta var i ett annat solsystem, i en galax långt, långt bort.

Jag hade sökt scenskolan två gånger. Kommit till andra provet som bäst.
Bestämde mig då för att lämna den drömmen. Trots alla historier om folk som sökt tio gånger och sen kommit in.

Skådespeleri har alltid funnits med ändå i mina egna föreställningar. Jag skulle passat som skådespelare. Det är jag säker på.

Och teater är livsavgörande. Precis som humor. Vad händer med humorn i dessa tider?

Den fanns under kylskåpet i sommarstugan när jag var på musjakt. Drog undan skåpet mitt i natten. Där satt musen Kevin som gäckat oss en längre tid och lämnat sina spår överallt, till och med på pianotangenterna. Han stod blixtstilla med en uppspärrad blick.

Han tänkte – om jag inte rör mig syns jag inte. Jag förstod att han ville smälta in i den kritvita bakgrunden med sin camouflagemusgråa päls. Kändes som
i en actionfilm.

Det var roligt ända tills jag några dagar senare tog livet av honom med en nyinköpt musfälla. Då var det inte skoj längre.

Jag begravde den i trädgården och sjöng När en liten mus ska ut och gå 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Vad jag ska kramas när det här är över

Vad jag ska kramas när det här är över

Johan Airijoki: Efter pandemin vill jag gå loss med kindpussarna.

Verktygen för att klara stress och oro

Verktygen för att klara stress och oro

Vi människor har fyra grundläggande strategier för att möta stress och oro. Psykologen Johan Bergstad om vikten av att välja rätt strategi till rätt tillfälle.

Det jobbiga med bra tv

Det jobbiga med bra tv

Varför tittar jag på när familjer går sönder? Måste ju se hur det går, skriver Carl-Einar Häckner.

Samhall har städat bort sin själ

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Det har iallafall blivit färre möten”

”Det har iallafall blivit färre möten”

Vissa riskerar frivilligt att smitta eller smittas när de julhandlar i gallerian, andra drar på sig blåstället och går till jobbet som vanligt, skriver Marcus Raihle.

Stoppa smittan allas ansvar

Läget är allvarligt. Det vi i somras trodde skulle vara en höst av lättnader för att allt gick åt rätt håll har nu förbytts i djup oro över en smittspridning som bara ökar. En andra våg tycks obönhörligen ha svept över Europa liksom Sverige. Regeringen och folkhälsomyndigheten inför därför nu stränga restriktioner som innebär att […]

Livets gång syns bara från sidan

Livets gång syns bara från sidan

Det är hjärtat som visar oss vägen. Och hundar, skriver Carl-Einar Häckner.

Människovärdet står på spel

Människovärdet står på spel

Kortsiktiga vinstintressen har skapat ett ohållbart och mänskligt ovärdigt arbetsliv som nu också visar sig vara samhällsfarligt i coronasmittans tid, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

Vi kräver nu att regeringen går vidare med de utredningsförslag som tagits fram – annars riskerar ännu fler löntagare att kastas ut i fattigdom, skriver Mattias Vepsä, riksdagsledamot (S) och Mirja Räihä, ordförande LO-distriktet i Stockholms län.

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

Eftersom syrrorna ofta förblir namnlösa tänkte jag lyfta fram en av dem, vardagshjältarna, skriver Alexandra Pascalidou.

Industrin och klimatet

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.