Ångesten tog över Tommys liv
Människor är olika, och det är bra, har Volvoarbetaren Tommy Jeansson alltid tyckt. Ändå tvekade han att berätta varför han hela livet känt sig annorlunda.
Industriarbetarnas tidning
1 juli, 2021
Skrivet av Anna Julius
Går det att skapa ett hem med enbart loppisprylar? Volvoarbetaren Christer Grindhage är på god väg.
Ålder: 56 år.
Jobbar: På Volvo Cars Olofström, sedan 1983.
Bor: Villa i Olofström.
Familj: Fyra grabbar och tre barnbarn, plus två bonusbarn med familjer.
Fritidsintresse: Förutom att måla och inreda villan har Christer ett stort bilintresse. Han bygger klassiska bilar och åker runt på en massa bilträffar och utställningar på somrarna.
Som att kliva in i en annan tid, säger folk ibland när de beskriver ett gammalt hus. Hälsar du på hos Christer Grindhage, däremot, är det inte en annan tid du kliver in i, utan fem sex stycken. Den gustavianska tiden. Nyrenässans. Det glada sjuttiotalet.
Huset är en gammal läkarvilla, och när taxibolaget som hyrde delen som varit läkarmottagning flyttade ut förra året stod Christer inför ett val. Hyra ut igen? Snygga upp?
– Jag skulle bara göra i ordning lite, så kom det över mig. Jag kan göra något av det här.
Att gå på loppis hade han gillat länge. Nu skulle han bli mer strukturerad i sitt letande. Varje rum skulle inredas i en tidsepok – inte strikt att sakerna måste vara därifrån, det var känslan han var ute efter.
– Jag har alltid tyckt om att skapa. Min pappa var konstnär, själv har jag mest dekorerat.
Christer besökte loppisar, tapetserade, renoverade varsamt. Skapade rummen som han ville ha dem: En stol till art deco-rummet, en gustaviansk byrå, en fåtölj från sjuttiotalet. Han läste på om olika tidsepoker och deras inredning.
Men det handlade inte bara om hur det ser ut. Allting är ett kretslopp, säger han. Vi äger inte, vi har till låns. Bakom samlandet finns en längtan att komma bort från slit- och släng-tänket. Inte minst med tanke på miljön. Det han inte längre har användning av försöker han sälja vidare, även om det ibland är svårt att skiljas från saker.
Svårt kan det också vara att få stopp i andra änden, på inflödet.
– Jag handlar med hjärtat. Det här måste med hem! Sen när jag kommer hem undrar jag ibland, hur tänkte jag nu?
Å andra sidan – det händer också att ett föremål ”växer” när det kommer på sin rätta plats i hemmet. Det är viktigt att visa sakerna respekt.
– Jag brukar tänka på vad de har sett. Födslar, giftermål, studentmottagningar.
Läs också
Sommaren är högtid för loppisar och auktioner. Men hur mycket får du egentligen tjäna på loppisförsäljning utan att behöva betala skatt? DA:s ekonomiexpert Annika Creutzer reder ut.
Christer älskar loppisar där saker står huller om buller, kartonger med saker som inte ser ut att vara nåt värda. Där kan han gräva sig in, rota runt, och där! hittar han plötsligt ett fynd. Det har inte med värdet i pengar att göra. Läskedrycksflaskor med någon ovanlig etikett till exempel, inte dyra, men svåra att hitta. Det är känslan han vill åt.
I dag består hans hem till kanske 80-90 procent av loppisprylar. Målet är att det ska vara allt. Så han fortsätter leta. Därför kan han tvärnita när han ser en loppisskylt längs landsvägen, svänga in, och börja rota.
Ibland får han frågan om han inte har nog med saker.
– Nä, förstår du, svarar jag. Jag har ju inte hittat det roligaste än.
”Det första man ska lära sig är vad man inte ska göra. En byrå som är hundra år är cool för att den är som den är. Jag renoverar varsamt.
Jag ägnade fyra år åt att måla en byrå så den ser ut att vara gustaviansk. Den är från någon gång mellan 1900 och 1930, men jag har illusionsmålat den så den ser ut som en byrå från andra halvan av 1700-talet. Då använde man intarsia, träfaner i olika färger som skapade mönster. Men den här är bara målad. Även skivan är målad så sen ser ut som marmor. Så gjorde en del på landsbygden förr, imiterade möbler så de såg mer värdefulla ut.”