Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Ångesten fäster när det blir tyst

3 november, 2021

Skrivet av

Krönika Jag har lärt mig att godta mina regelbundna depressioner och parera dem genom att knarka musik.

Carl Linnaeus är musikjournalist, författare och förläggare.

Jag spisar vinyl. Lyfter av Necrophobics senaste lp för att varsamt placera en gammal gospelplatta med Elvis på skivspelarmattan. Min son kommer hem med sin bästis och jag hör hur hon frågar varför hans pappa alltid lyssnar på musik.

Frågan är så abstrakt att jag har svårt att bearbeta den. Har inte alla jämt på stereon? Den halvautomatiska pickuparmen lyfts upp, backar tillbaka under mekaniskt gnissel och placerar sig i startposition med ett klick. Jag börjar fundera. Jag gör lätt det när det är tyst. Och där i ligger svaret.

I stort sett hela mitt liv har jag haft ett getingbo av ångest i bröstet. Så fort jag blev myndig började jag självmedicinera för att kväva vad det nu var som slet itu mig på insidan. Det var bara då som ett lugn lade sig. Jag kände mig bedövad. Och normal. Jag fungerade.

Det var en kortvarig lösning på ett långvarigt problem. Till slut kraschade jag. Gick i terapi. Psykiatrikern gav min åkomma ett namn: GAD. Generalised Anxiety Disorder. Generaliserat ångestsyndrom. Ett förenklat namn som bagatelliserar åkomman.

Jag började äta antidepp. Olika doser. Olika kombinationer. Det fungerade en månad, kanske två. Sedan slutade det att ge effekt. Jag testade andra sorter. Nya kombinationer. Det fungerade en månad, kanske två. Play, stop, rewind i en ändlös loop. Dödfött.

Nu har det gått många år sedan jag slutade medicinera. Ingenting tog. Jag var tvungen att lära mig att acceptera mitt mörker och leva med den periodvisa hjärtklappningen, de korta andetagen, yrseln och kallsvettningarna. Jag godtar min sociala fobi och mina regelbundna depressioner, för jag har lärt mig att åtminstone parera min ångest. Jag vet att det är i tystnaden den får fäste. Därför knarkar jag musik. Det är mitt ångestdämpande, mitt benzo. När jag lyssnar häller jag ner alla tankar i musiken. Ingenting annat existerar. Fokus skiftar. Jag koncentrerar mig på musiken. Jag kliver in i den. Jag finns i den.

Genom åren har jag intervjuat hundratals och åter hundratals av rockmusiker. De flesta bär på sina kors. Jag upphör aldrig förvånas över att var och varannan är deprimerad, har ångest, borderline eller bipolaritet. Många har asperger, adhd eller andra bokstavskombinationer. Musiken är vårt sätt att få ut skriket inom oss, att stilla klorna som klöser inuti bröstet. Den är livsviktig.

Nu har restriktionerna lättat. Kulturen lever igen. Jag hänger på mig basgitarren och ställer mig på scenen med mitt punkband. Försöker sätta alla downstrokes så stramt som möjligt ihop med trummisens hi hat-slag. Målet är att vara tajtare än Ramones. Jag får inte glömma att sätta synkopen ut ur sista refrängen. Det går undan. Det finns ingen tid till att känna inåt. För en stund blir det stilla i getingboet.

2 kommentarer till “Ångesten fäster när det blir tyst

  • Här är du något på spåret som jag själv funderar mycket på. Men jag vill vända på det. Vi musiker har adhd, asperger mm för att vi ska erbjuda de bokstavslösa musik och konst. Ångest, stress och psykisk ohälsa är naturens obarmhärtiga verktyg för att knuffa en människa i den riktning som naturen kräver. Vi som är tyngda under dessa diagnoser är utsedda att skapa färg och harmoni för den stora massan som inte kan skapa det själva. Det gäller egentligen alla uppfinningar. Utan Autism inget penicillin. Vem utom en autist orkar undersöka samma parameter i år för att komma fram till resultat. Samma gäller sologitarrspel. Vem utom en autist skulle öva samma 7 toner i en skala under ett helt liv för att uppnå perfektion. Utan ADHD så skulle vi musiker inte riskera all trygghet för att sätta sig oss i en turnébuss och åka världen runt i hopp om uppmärksamhet från en publik. Vi är ett myrsamhälle eller en bikupa. Vi har olika uppgifter. Musikerna ska underlätta för de bokstavslösa och vår motor är ångesten. Mvh / Sebastian, Necrophobic

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Även hårdrockare tappar sitt svall

Även hårdrockare tappar sitt svall

Carl Linnaeus: Tack vare Lars är det inte längre fult att åldras som hårdrockare.

Det är något med natten i gruvan

Det är något med natten i gruvan

När kroppen ska sova som djupast dricker vi kaffe och hjälps åt, skriver DA:s nya krönikör, musikern och gruvarbetaren Johan Airijoki.

Varje samtal kan vara det sista

Det är ingen slump att det heter death metal, skriver Carl Linnaeus.

Vilka krav ska man ställa på den som inte orkar leva?

Vilka krav ska man ställa på den som inte orkar leva?

”Vi tog inte ansvar för Aref eller Ali, utan de dog, Morgan Johansson”, skriver Elisabet Rundqvist.

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

Kanske kan våra inre känslostormar peka oss i en ny riktning, skriver Daniel Mathisen.

Jag blir ledsen när mystiken är borta

När tuffa rockband går från gåtfull image till spel på en ostgitarr, skriver Carl Linnaeus.

De visste hur man landar i sig själv

De visste hur man landar i sig själv

Vi kämpar med vår mindfullnes i nedlagda industrilokaler. Männen som en gång jobbade där visste bättre än så, skriver Håkan Wågvi, arbetsterapeut och tidigare industriarbetare.

Gamla dängor ger oss trygghet

Mat, sömn och vila. Men själen måste också hållas levande, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus. 

Är det Tom Cruise som räddar oss?

Är det Tom Cruise som räddar oss?

Det finns tid för tankar nu när verkligheten har blivit som en film, skriver Carl-Einar Häckner.

Skäms inte för att själen är trasig

Skäms inte för att själen är trasig

På arbetet måste vi kunna tala lika öppet om den psykiska ohälsan som att kroppen värker, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Skiftarbetets fram- och baksidor

Het näthandel ger helgskift

Het näthandel ger helgskift

Näthandelns uppsving under 2020 ledde till många timmar övertid på DS Smith i Värnamo. Nu har de infört ett nytt helgskift för att hinna med – och över 200 sökte jobben.

”Mycket man måste ha koll på”

”Mycket man måste ha koll på”

August Wieser gick i första kullen på pappersarbetarutbildningen på Polhemsskolan i Gävle. Nu har han fått jobb, och behovet av kompetent arbetskraft inom pappersindustrin är fortsatt stort. Men nu tar utbildningen paus – på grund av för få sökande.

Lämnade skiftarbetet – efter två missfall

Lämnade skiftarbetet – efter två missfall

Skiftarbetet gjorde att Nadine Dabo mådde dåligt.
Efter två missfall jobbar hon nu dag och väntar barn.

Så kan nattjobbet bli mer  hälsosamt

Så kan nattjobbet bli mer hälsosamt

Att arbeta flera nätter i rad tär på kroppen. Forskare i Norden har nu vägt samman sina studier. Skiftarbete är ännu sämre för hälsan än vad man tidigare trott.

Måste jag jobba på julen i år igen?

Måste jag jobba på julen i år igen?

Kan samma skiftlag jobba under julen flera år i rad? Juristen Henric Ask svarar.

Julkort från fabriken

Julkort från fabriken

Hur är det att arbeta på julen när alla andra är lediga? DA besökte Rottneros bruk och pratade julskift och traditioner.

Högtryck på Getinge – nu jobbar de tvåskift

Högtryck på Getinge – nu jobbar de tvåskift

Vissa permitteras, andra sägs upp. Men på medicinteknikbolaget Getinge i Solna kan de anställda lugnt räkna med att de får behålla jobben.

Hur kan jag sluta tidigare utan att bli varnad?

Jag jobbar kvällsskift och veckopendlar. Har under fem års tid tagit kompledigt på torsdagarna för att kunna köra hem tidigare. En tisdag sa en ny produktionsledare åt mig att jag skulle jobba klockan 14.00–24.00 den kommande torsdagen. Jag tyckte att beskedet kom med för kort varsel och avvek klockan 17 den torsdagen. Fick då en muntlig varning. Vad kan jag göra för att få kompa ut och klara veckopendlingen?